Slukar fakta

Jag har alltid varit sån som slukat all fakta jag kommer över när det är något jag ska göra, tex köpa en speciell hundras jag vill ha. Eller som nu då när jag fått reda på att jag har PCOS. Det är både bra och dåligt, läser ju allt jag kommer över och det har tyvärr inte varit rolig läsning får jag säga. Livslång kamp verkar det vara att ha det på jämn nivå med kost, motion, hormoner osv. Kan dessvärre leda till komplikationer längre fram i livet, som diabetes och hjärt och kärlsjukdomar. Känns nervöst såklart och när vi redan har lite sånt i släkten, känns som man verkligen är i riskzonen då. Nu är jag duktig på att måla fan på väggen, men bättre vara förberedd, så det inte kommer som en stor chock.Orolig också med ärftligheten, ska min dotter behöva få problem med hälsan och skaffa barn sen när hon är vuxen? Hon har redan en sjukdom, som kan göra det lite krångligt. Måtte hon slippa det iallafall.

Läste bla denna artikeln om riskerna även vid graviditet och förlossning.
Riskzon för var tionde kvinna



Imorgon ska även D åka in till labbet och lämna in sitt spermaprov. Hoppas han lyckas få till det i burken. ;)   Det är också väldigt nervöst att vänta på svaret där. Måtte han ha starka och många simmare, som inte har några problem. Räcker med mitt känner jag. Samtidigt jobbigt att veta att det är "mitt fel" att det inte blivit något, dessa månader vi försökt och så har simmarna inte ens haft en chans att nå sitt mål. Uch det är verkligen inte en dans på rosor. Sen tycker jag dagarna går sååå sakta, vill ha alla svar nu på våra prover och en plan på hur vi ska gå tillväga.

Varför just jag?

Varför ska just jag drabbas? När det dessutom har funkat förut, det blir ännu mer irritation över det. Så många andra lyckas utan eller mindre problem och får gå med fina magar och ha något fantastiskt framför sig. Ska vi behöva gå igenom massa väntan, prover, undersökningar, mediciner för att lyckas? Känner att det tär så fruktansvärt på mig, allting stannar av och jag är i denna onda cirkel och kommer ingenvart. Trodde vi skulle lyckas inom ett par månader och det snart skulle vara dags. Men vi står kvar på ruta 1, medan många andra har gått vidare. Kikar ibland i dem trådar jag startade i, där har dem flesta stora magar nu eller har redan fått. Kvar står jag/vi, inget barn 2014 blev det. Var ju inte såhär det skulle gå till.

Vägde mig i morse, var inte roligt att se resultatet kan jag säga. Ha det över sig också att ta tag i ordentligt. Men årstiden är ju tacksam att vara ute och röra sig på iallafall. Men helst vill jag bara lägga mig under en filt i soffan och komma fram när allt är bra igen. Så svårt att tänka på annat, men livet måste ju gå vidare så länge. Ikväll ska vi iallafall hem till goda vänner och ha 1a grillningen för säsongen, är ju ändå underbart väder.

Har nu även parat min tik-hund, så går allt bra blir det valpar till sommaren Hoppas nu det tar sig. Lika spännande varje gång. Detta blir min 4e kull under mitt kennelnamn isåfall.

Mycket tankar

Vi har inte pratat om det så mycket hemma, men tror vi bägge funderar mycket. Är mycket tankar fram och tillbaka. Jag hoppas verkligen att det inte är fel på hans simmare nu. Räcker med mitt känner jag. Nu måste jag ju även ta tag i mitt liv och börja motionera och äta rätt, allt för att underlätta. Undrar också hur länge det dröjer tills vi får provsvaren och ny tid till GYN. D ska lämna sitt prov nästa vecka, borde väl gå snabbt för dem att se hur det står till. Denna väntan hela tiden, är så jobbigt och tärande. Hoppas verkligen att det kommer hjälpa oss nu. Men orolig om jag får tabletter, vad det kommer ge för biverkningar.

Polycystiskt ovarialsyndrom (PCO/PCOS)

Symtom
Om man har PCOS brukar man själv märka att man
* har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
* får ökad behåring
* går upp i vikt
* har svårt att få barn

Läkare kan ställa diagnosen PCOS om man har minst två av symtomen och inget annan sjukdom som kan förklara dem.

* många små cystor, PCO, som syns på ultraljud.
* långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls
* ökad kroppsbehåring eller acne
* ett blodprov som visar ökad mängd av aktivt testosteron

Ungefär hälften av kvinnorna med PCOS är överviktiga när dem får diagnosen.

Tar gärna emot länktips om PCOS, kost, motion som passar. Fick ett bra tips av en tjej på FL.

Kostdoktorn

Fått min dom idag!

Vi satte oss i bilen på morgonen, lite nervös, men ändå skönt att förhoppningsvis få lite svar på varför det är som det är. Vi kom fram till gyn-mottagningen 20 minuter innan vi skulle vara där. Då kom det en sköterska som tog mig med, så jag fick kolla blodtrycket och ta HB.(stick i fingret). Sen fick vi sitta ner och vänta igen. Efter 10 minuter kommer en manlig gynekolog och utbrister till oss "så ni vill bli gravida?" Ni kan tro att vi bägge blev väldigt häpna! Kan meddela att vi satt i ett litet vänterum och inga andra, men ändå, vi skrattade gott åt det efteråt. Iallafall så var det en jättebra läkare, han tog emot oss såå bra, vi bägge var så nöjda. Det visar verkligen hur viktigt det är hur man blir bemött och tagen på allvar. Han tog in oss på sitt kontor och han frågade oss bägge lite frågor. Han sa egentligen så är ni ju bara här för dina(jag) problem med ägglossning/mensen, men då du ändå har din sambo med dig, så drar vi igång nu med en gång med fertilitetsutredningen! Åhhh gissa vad skönt det kändes, slippa vänta yttligare veckor.

Jag fick sen gå in och lägga mig i en gyn-stol, och han tog klamydiaprov, kände i och tryckte på magen. Slutligen gjorde han UL för att kolla äggstockarna. Han visade mig vad han fick fram och det var tydligt flera äggblåsor där i och ihop med att jag gått upp en del i vikt och har utslag/acne och väldigt lång menscykel som även ibland kan koppa över en månad, så fick jag diagnosen PCOS. Polycystiskt ovariesyndrom.
Det är vad jag har misstänkt hela tiden, så var skönt att få det bekräftat, men samtidigt jobbigt att ha detta som förmodligen är boven i dramat. Har ju ändå gått förut, men läkaren sa att det kan gå i olika perioder i livet som det ställer till det mer, men man har alltid haft det, är i arvsanlaget. Sen förtydligade han att det var viktigt att jag går ner i vikt, 10 kg, men gärna 15 kg. Detta är jag själv medveten om och har redan läst på om PCOS och ser att det kan vara väldigt bra att gå ner i vikt och låta bli socker och kolhydrater, som hämmar ägglossningen med tydligen. Många som fått hjälp av att göra detta. Men hur ska jag fixa detta?? sån sockerråtta...uch.  Läkaren sa att han hoppas gett mig motivation nu att ta tag i detta. För skulle det bli att vi sen måste skickas vidare till Sahlgrenska, då får inte BMI vara över 30, för att gå gratis hjälp ifrån dem.

Sedan fick både jag och D ta blodprover. Bägge för infektioner och jag även hormonprov. Sen så skickade han en remiss till en urolog, som ska kolla upp D lite mer. Och så det jobbiga spermaprovet, först lät det som han skulle få göra det nu på plats, men till hans lättnad, fick han med ett stort provrör hem och får göra hemma och sen lämna in det samma dag på sjukhuset närmast där vi bor. Hoppas verkligen han fixar detta nu, är ju ändå en smärtfri sak att göra, jämfört med allt vi kvinnor får göra.

Så nu får vi vänta till våra provsvar kommer tillbaka och jag ska nu kopplas till GYN här närmast och kommer få göra en mer special-UL och kolla äggstockarna hos dem och prata om provsvaren och vad som ska göras frampå.

Nu har vi det svart på vitt iallafall, hoppas nu att allt är bra med D´s simmare också! Nu är vi igång med utredningen och det känns bra. Bara tråkigt att vi inte kunde få fortsätta ha den läkaren, han var verkligen kanonbra, ger hopp åt läkarkåren.

Med detta i bagaget, så är det bara att inse också att vårat sista försök för att få ett barn 2014 är borta. Han borde ha kunnat se ifall jag var gravid när han kollade och undersökte. Jobbig fakta, men nu ska vi kämpa på och hoppas att vi får den bästa belöningen sen.

Lite sång och tårar

En väldigt enkel, men beskrivande sång och tecknad video om sorgen över att inte kunna lyckas. Fångar det bra tycker jag. Finns några fler hon gjort om detta med undersökningar, ivf, folks "goda" råd, adoption osv.  Kika på dem, om du har lite tid över.

What the gardener knows

Tung dag

Vissa morgnar när jag vaknar, känner jag väldigt snabbt att det känns tungt inom mig. Borde ju vara tvärtom idag när solen skiner och härligt väder ute. Men det som är inombords ser ingen. Jag är ledig idag som skönt är, bara ta det lugnt och samla krafter. Igår var jag hos en duktig hudterapeut som gjorde det jätteskönt i mitt ansikte med olika svalkande salvor, oljor och allt hon höll på med. Gav även lite massage. hon gav tips om mat och sa hur viktigt det är att jag dricker mycket vatten varje dag. VANLIGT vatten, inte kolsyrat då det på något sätt hämmar för fettcellerna, eller hur hon sa till huden. Jag har väldigt torr hud i ansiktet med utslag och jag vet att jag borde dricka mer vatten. Så ska verkligen försöka både med det och bättre kost. Var värt varenda krona, underbart var det, få koppla av en stund.

Var även igår hos veterinären med min fodertik, för att ta prov och se vart hon ligger i ägglossningsen. Han ringde nu och provet såg bra ut, så det blir parning om några dagar. Hoppas det går bra nu! Bra att ha lite annat att fokusera tankarna på. Men hade väl varit väldigt ironiskt ifall hon blir dräktig nu och inte jag...

På tal om det så kommer det upp överallt verkligen, på tv, reklamer, i affärerna osv...gravida, nyfödda, CB´s 100 olika tester för allt möjligt. Känns om det förföljer mig. I vissa trådar på forum, så kommer "gamla" medlemmar in och önskar lycka till osv. Är väl snällt av dem, men sticker lite i ens ögon när det har gått så lätt för dem och har sina fina magar nu och är lyckliga. Nåja, nu är det snart Torsdag och dags för vårat besök. jag vill iallafall känna att vi försökt på dem sätt som går... om det nu krävs mediciner, undersökningar osv. Sen om det visar sig vara något fel, hur långt är man då villig att gå? Den frågan får vi ta då. Nu hoppas jag på att allt ska gå bra. Fortsättning följer.

På torsdag är det dags

Nu på Torsdag är det dags att komma till GYN och göra undersökning, för att se om dem kan se något med varför det strular så med ägglossning, mensen osv. Nervös över vad dem kommer fram till. Tänk om han samtidigt inte hittar något fel? Sen är det ju aldrig kul med att ligga så, spänner mig lätt i den utsatta situationen. Men vad gör man inte? Tänk vad mycket vi kvinnor måste utsättas för med prover, undersökningar, mediciner osv Hoppas det i slutändan leder till den bästa belöningen! Inget känner jag heller som skulle få mig att tro att något hänt sen ÄL heller.

Läste denna i morse.... ja men det är väl inte så svårt att sluta känna sig stressad, eller? suck. 

Stress inte bra om man försöker skaffa barn

Igår fick jag reda på att en i närheten som väntar sitt 3e barn i juni fått reda på att det är en flicka hon väntar(har 2 pojkar sen innan). Denna fixering över kön som ofta råder. Var glada att ni får ett friskt barn oavsett kön! I helgen var vi även hos D´s mamma och familj. Dem pratade om en kusin som väntade sitt 2a barn och att det ligger tvillingar i släkten och då sa hans mamma att även han och hans syskon kan få det! Öh...2? Här blir det ju inte ens ett barn!! suck....

En vecka kvar

Nu är det en vecka kvar tills jag ska till GYN. Börjar faktiskt bli nervös. Vad kommer sägas och kommer vi få nån hjälp redan nu eller yttligare väntan?? Känns bra att vi även har besöket på den privata i April, se vad dem säger också. Vissa dagar känns lite lättare, andra väldigt tunga. Oavsett så tänker jag på detta VARJE dag. Svårt att inte göra det. Mycket tankar och känslor som är inombords. Varför går det inte? Skulle inte gå till såhär, hur kan jag sitta här och inte fått ett enda litet fjuttigt plus? Nu går jag och väntar på BIM igen, utan några förhoppningar. Vill bara få ett svar på vad felet är. Har lyssnat lite på http://www.ivfpodden.se/ 


Har även fått en tid till hudmottagningen, har haft problem några år med utslag som kommer i ansiktet. Har gått på långa pencillinkurer i mellanåt. Men det har jag inte velat äta nu när vi försöker få barn. Det har gjort att det blossat upp igen. Har aldrig fått ett svar på vad det är. När jag var på hud med det för några år sedan, var det 2 olika läkare som kollade och dem sa att det var så blandat av symtom att ingen direkt diagnos kunde ges. Tror det är påverkat mycket av stress med. Så för både fertiliteten och huden, borde jag se till att äta sundare och låta bli socker och kolhydrater(som sägs hjälpa till i bägge fall) och såklart gå ner i vikt, som sägs ska påverka stort med. Men allt är lättare sagt än gjort. Dålig disciplin har jag. Ond cirkel, är man ledsen så äter man ju gärna lite tröstgodis.

På tal om annat så är det ikväll 3e matchen i slutspelet i hockey! Ett stort intresse, som jag delar med min mamma. Till helgen ska vi åka och se match live, är så härlig stämning att sitta med så många och heja fram sitt lag. Kul att komma iväg och tänka på annat för en stund iallafall.

Ett till besked berättas

Man fasar dem....beskeden från andra om att dem plusat eller dem glatt berättar på facebook ihop med en UL-bild på den lille. Idag kom ett nytt sånt från en bekant. Det svider så inom mig...vill ju också. Varför kan inte vi lyckas? Nu väntar denna jobbiga väntan på BIM igen. Har slutat ha förhoppningar, varför skulle det plötsligt ta sig nu om inte innan? Känner mig på lite bättre humör nu iallafall när våren sakta smyger sig på och ljuset. Det gör gott.

Nu verkar det bli att jag kommer para en av mina tikar(hund) om några dagar. Det kommer bli spännande. Är några år sedan jag hade senaste kullen. Har registrerat kennelnamn. Kanske jag kan skingra tankarna lite på mitt egna och hoppas på att detta går bra iallafall. Alltid lika kul med små valpar i hemmet. Så nu blir det att hålla tummarna för både mig och min hund. hihi.

På nyhetsmorgon idag

Idag på nyhetsmorgon på 4an så handlade det om problem att få barn, fertilitet osv. Är bra att det uppmärksammas, så andra ser att man inte är ensam om problemet. Finns på tv 4 play.

Om svårigheter att bli gravid på tv4 nyhetsmorgon

Här finns även länken till deras ivfpoddd.
IVFpodden

För övrigt är jag vrålförskyld och ligger hemma och kurerar mig. Känns ju typiskt när det är äl-tider.

Ny gynmottagning

Idag när lokaltidningen kom i brevlådan, så var det med en annons om en nyöppnad gynmottagning med specialistläkare som är kopplade till landstinget och frikort gällde. Vi har ju inget sånt häromkring förutom på sjukhuset. Blev väldigt nyfiken på detta, så kikade på hemsidan och där stod det att dem tog emot för barnlöshet bla. Efter en stund fick jag tag på dem i telefon, men vilken fruktansvärt okunnig receptionist!!!  Jag sa att vi ville komma på fertilitetsutredning. hon: va, vad sa du, sa du att du är gravid? osv osv....efter att ha upprepat det 3 gånger sa jag tyket "borde du inte veta vad det är om du jobbar där?"  Hon: Jag har inte kolla på allt än bla bla..... Dem kanske borde anställt en som har mer koll på termerna?? Gav ju inget bra första intryck, men sen ringde hon upp igen(samtalet avbröts) och då var hon trevligare. Vi fick tid 9/4 två tider efter varandra. Känns bra! Hon sa att dem kan göra väldigt mycket där och sen om det behövs skickas vi vidare till Göteborg om det nu krävs mer ingående hjälp. Vore ju så skönt ifall dem är bra och vi trivs där. Går hellre till en liten mottagning än på sjukhuset med nya läkare som inte läst ens anteckningar osv. Är fruktansvärt mycket och göra och stress där, vet av erfarenhet och andra som jobbar där. Tycker synd om personal och patienter.

Så nu har vi 2 tider att vänta på, hoppas det kommer gå bra. Är såklart nervöst också, men bättre vi får svar på om det är något som krånglar, så det förhoppningsvis kan åtgärdas. Vill att D ska komma hem, så jag kan berätta för honom. Solen skiner ute och det är riktigt härligt varmt vårväder, i detta ögonblick känner jag lite hopp. Behöver dessa ögonblick, jag går så lätt ner mig.

Förskyld nu också

Underbart väder idag med sol och blå himmel, märks på människor hur gott det gör! Detta har jag väntat på, gillar inte långa, kalla vintrar. Som en nära vän brukar säga...."ditt humör är väderberoende".
Dock har jag gått och blivit förskyld, typiskt när det är runt äl-tider, men bara att bita ihop och hoppas på det bästa ändå! Men får tyvärr inga tydliga äl-tecken och jag orkar inte hålla på med äl-stickor just nu. Blev bara deppigt när det sällan/aldrig visade något. Fick rådet av en barnmorska att låta bli dem ett tag. Kanske börjar jag med dem om ett tag igen.

Känns som jag har fastnat och inte kommer vidare med livet. Känner att det skulle göra gott att byta jobb, känner att jag inte passar in där jag är längre...trivs med själva jobbet, men känner av på flera sätt att jag inte passar in. Kikar runt med jobb, men finns inte mycket häromkring. Svårt att bara flytta iväg med. Även om jag skulle hitta något nytt jobb nu, är det verkligen läge att byta nu när vi hoppas på att bli gravida snart? Har varit sugen ett tag på att börja studera igen. Men med tanke på våra planer, så har det känts dumt att söka något, för att sen komma in och behöva avbryta om det är för långt kvar av utbildningen. Så detta blir en ond cirkel, kommer inte vidare med mig själv. Tänk om jag inte lyckas bli gravid och åren rullar på? Man ska aldrig ta något eller någon för givet. Har iallafall funderat på att gå ner i tid på jobbet från i vinter eller början av nästa år. Bara för att ha en liten brytgräns för något som jag iallafall kan påverka. Om nu inget annat lyckas förändras för mig.

Sista försöket för 2014

Nu står vi här och äl-veckan är på ingång.(om jag nu ens får riktig äl) Det är sista försöket för att få ett barn 2014!!! Va, näää?!  Dessa månaders försök som gått och ingenting har hänt. Jag blir så ledsen och tung inombords när jag tänker på det. Hade aldrig kunnat gissa detta. Hoppas sååå att det kan få ta sig nu och allt går bra. Men samtidigt känner jag mig så pessimistisk och tänker att varför skulle det plötsligt ta sig nu när det inte gjort det en enda gång innan för oss. Men vi ska försöka iallafall och våga ha en liiten tro längst inombords att det kan ju faktiskt ske. I annat fall så ska vi till GYN om 2, 5 vecka. Börjar bli lite nervös inför det. Är inte en favoritsyssla att gå på såna undersökningar och berätta om sitt mest intima i livet.

I helgen var vi iallafall iväg till storstan. Hade det jätteroligt med vänner, show, middag och mysig hotellnatt. Vädret var strålande med blå himmel och sol, kändes verkligen som våren är på ingång, det gör gott i själen. Delade även hotell med en svensk kändis som vi stötte på i hotellet, var ju lite skoj. Gör gott att ladda batterierna och inse hur bra vi har det tillsammans. Ger oss mer kraft att kämpa för det vi bägge längtar efter så!

Min kära D

Min sambo och även blivande man (förlovade oss i vintras) är ett stort stöd för mig. Han finns där när jag är ledsen och får mina utbrott. Ibland blir det för tungt helt enkelt. Men han står kvar och håller om mig. Behöver inte säga så mycket. Han lider också, vill så mycket med. Alla som träffar D, tycker så mycket om honom. Han bryr sig verkligen om andra och visar sig intresserad när du pratar om något. Han är för bra för att vara sann, att det blev vi är också för bra för att vara sann och vi fick gå en lång väg och kämpa på många olika sätt. Men nu är det vi. Kan det vara ett straff vi fått? Att vi inte lyckas skapa ett barn ihop? För vi lämnat mycket tufft bakom oss och inte ska tro att det blir för lätt att få vara lyckliga?

Mycket funderingar är det. Jag har ju den lyckan att ha barn sen innan, men D har inga och han vill verkligen få uppleva det. VI vill uppleva det ihop! Tänk om något är fel? Uch vad man funderar på allt möjligt. Men jag kan inte tycka det är rätt att han inte ska få bli pappa! Denna underbaraste man på jorden. Igår bjöd han ut mig på middag och vi hade det jättemysigt och jag mådde riktigt bra. Behöver såna stunder.

Nu är vi även inne i mars månad. Jag har haft lite småångest för det. Många som man började samtidigt med i olika trådar på forum har nu fått sina små eller är höggravida. Kvar är jag och inte ens lyckats få ett litet plus. Hur kan månaderna redan ha gått så fort? Nyss var det ju vår och sommaren höll på att närma sig och våra planer hade precis börjat och jag var blåögd och trodde så säkert vi skulle få våran till våren/sommaren 2014. Hoppas ingen tar illa vid sig, jag vet att så många får kämpa sig igenom mycket mer och under flera års kamp. Men detta är mina tankar, som jag upplever det.

Fettisdagen

I dag blev det att gå till favorit-konditoriet efter jobbet och köpa med semlor hem. Dock föredrar jag dem med vanilj i. Egentligen borde jag låta bli, skulle verkligen behöva gå ner några kg och få bättre kondis. Men jag har så otroligt dålig disciplin och är en sockerråtta. Men med allt jag läst om pcos och att intag av mycket socker och kolhydrater kan hämma ägglossningen, så borde jag ju verkligen göra allt jag kan för att förbättra chanserna och även min hälsa. Men det är lättare sagt än gjort tyvärr.

Suck och överallt ser man reklamer för graviditetstest, stora magar, små nyfödda. Tv, tidningar, på forumet familjeliv osv. Som man inte funderar på det tillräckligt mycket som det redan är. Men vad är en bal på slottet?!

Riktig otursdag

Kände redan igår kväll att mitt schema för jobbet inte verkade stämma, så jag ringde jobbet igår men ingen svarade nån av gångerna. Nu i morse gick jag upp tidigt och iväg till jobbet. Väl där så visade det sig att jag ju var ledig idag!! suuuck. Jag måste ha sett helt fel när jag skrev upp schemat från början. Så var bara att gå hemåt igen. Som tur i oturen visste jag att en av mina närmsta vänner var ledig idag och skulle upp tidigt för ett möte. Jag ringde henne och så kom hon hem till mig för lite mysig frukost ihop. Men när vi sitter i soffan, så ska jag lägga min mobil på bordet, då plötsligt så tappar jag den från låg höjd, tar upp den och jo men självklart...glaset har gått sönder längs hela skärmen....åhhh gissa att man blev lagom glad. Så var verkligen ingen bra start på dagen för min del.

 Kompisen hade dock med sin underbart söta 4 månaders valp. Jag har alltid haft ett stort djurintresse, speciellt hundar. Men för tillfället har jag bara en äldre tik kvar hemma.(som för övrigt fyller 9 år i veckan) En förlorade jag tyvärr hastigt i höstas, då hon blev akut sjuk och det fanns inget att göra. Hon somnade in hos veterinären 8 år gammal. Fruktansvärt varje gång ens 4-benta vänner lämnar en och går vidare över regnbågsbron. Men till vintern 2014/1015 hoppas jag att det kommer hem en ny liten valp till oss. Längtar, är planerat efter 2 st väldigt fina och sunda hundar av min hjärteras. Håll tummarna, även i hundvärlden kan det tyvärr ibland inte gå som man vill.

Skulle vi själva inte ha lyckas bli gravida i år heller, så har jag iallafall det att se fram emot. Tills vidare får jag mysa med vänners valpar, det är inte dumt heller. Skingra tankarna lite iallafall. Men dessvärre återkommer det ofta till ens funderingar över OM vi ska lyckas.

Om ni inte har sett denna lite småkomiska film  om hur den långa vägen för befruktning är, så kan jag rekommendera den. Visar verkligen hur mycket som ska till och vilken fantastisk resa det är, när ett barn ska bli till. (denna version jag länkar till är uppdelad i flera delar)
The big sperm race

Massa plussar, men inte jag!

Det är säkert inte bara jag som har upptäckt hur många andra det är som plusar fort. I vanliga trådar hann ju knappt vissa gå med, förrän dem fick plus och lämnade. Kvar var jag och några andra få. Som skönt är så är medelåldern på jobbet högt, så inga i riskzonen att skaffa just nu. Men häromdagen ringde D´s mamma och berättade att hans kusin ska få barn. Så nu är det bara hon kvar av syskonen som inte har barnbarn, hon har gett hintar då och då och verkligen längtar. Som skönt är så har hon tagit emot mina barn med öppna armar och det känns jättebra.

Läste på facebook att en kompis´s nära vän(som jag träffat några gånger) har fått sitt 2a barn nu. Hon har tydligen pco och skulle ha svårt att lyckas berättade hon när jag träffade henne i våras. Vi började samtidigt och försöka, fast jag sa inget om oss. Men tjiiii...det tog sig på första försöket för dem. Känns bara så förbannat orättvist. Varför ska vissa få lyckas och vi inte ens fått ett enda litet svagt plus!
Känner att jag blir mer och mer deppig och bitter. Livet känns inte så värst kul just nu. Mensen har kommit och gått, så nu ska det laddas igen för nytt försök. Lättare sagt än gjort, men när jag läser om andra som kämpat mycket längre och varit med om många bakslag och sen att jag både får och ger stöd till andra i liknande sits, då ger det mig lite anamma. Det bara måste gå, kroppen kan väl inte bara ha lagt av, eller?

Idag har jag slöat i soffan hela förmiddagen och kollat på Vasaloppet, där kan man snacka om att dem inte ger upp i första taget, vilket kraftprov! Tänk om en liten simmare kunde gå i mål här också!!

Nu startar våran färd

Detta är min första blogg, så vi får se hur den artar sig. Jag har med tiden känt att det verkligen är skönt att få skriva av sig sin frustration och funderingar när det som skulle gå så lätt, inte blev så lätt.

Men vi tar det från början. Jag är 32 år och min sambo(fästman) är 33 år och vi har försökt skaffa barn sen i juni 2013. I maj tog jag ut min kopparspiral, ville ha en månad fritt innan vi började försöka. 

Hur det har gått? Helt åt fanders... uträkningar när äl är, negativa test, skengravid, äl-stickor, känningar, inbillningar, knapra folsyra, multivitamin, slemlösande...ja allt möjligt, men ingenting. 

Ska nämnas att jag har 2 barn sen innan som är 7 och 10 år gamla i år. Men nu har jag en ny man i mitt liv, vi får kalla honom D. och det är sann kärlek som jag inte hade vågat drömma om. Han har inga barn sen innan, så det är klart man funderar på vart felet är. Han?, Jag? bägge?

Innan nån tänker att jag borde vara tacksam för dem jag har! Så självklart är jag det, evigt tacksam och medveten om det. Men bara för det så är längtan och förtvivlan fruktansvärt jobbig efter att jag och D ska få ett barn tillsammans. 

I början hade man modet uppe och fantiserade om att vi skulle få ett barn till våren, åh vad härligt! Nähä...ja men ett barn till sommaren, det är ju så skönt och han får vara hos oss några veckor extra under semestern. Nähä.... ja men ett höstbarn, det kan ju vara mysigt att se fram emot istället. Nähä....och nu sitter vi här och det är sista chansen att hinna få ett barn 2014.  Finns ju dem som hoppar över försök i mars, för dem vill "slippa" få i December. Jag är bara tacksam om vi kan lyckas få ett barn, får komma på julafton om det så är.  Trodde aldrig vi skulle sitta här vid denna tiden och inte ens vara gravida. Hade planerat i mitt huvud att vara föräldraledig till sommaren. Men får nu istället jobba ihop med massa nya, unga vikarier.

Jag har väldigt oregelbunden mens. kan vara mellan 35-52 dagar lång. och sen är jag osäker om jag ens har riktig äl, äl-stickor visar osäkert och inga riktiga äl-flytningar. Jag misstänker att det kanske är pcos. Jag gick till min läkare på VC och innan jag ens hann säga något, så sa hon att hon trodde det nog var pcos. Men hon tog prover för sköldkörteln, ämnesomsättning osv. Dem proverna var fina och visade inget. Så hon skickade remiss till GYN. Nu har jag äntligen fått en tid dit. 27e mars. Tyvärr fanns det inte tid på vårat närmsta sjukhus, så blir några mil bort. Så nu blir det samtal, undersökning och ultraljud. Får vi se vad det visar.... känns nervöst, men samtidigt skönt att komma igång om nu något är fel. Men hinner med ett försök innan dess. Blir vårat 10e försök. Inte många försök i andras ögon, ni som försökt lääänge. Det är jag medveten om. Men detta är våran resa och jag hoppas verkligen att det kommer gå nu och vi kan få ett roligt besked istället för behöva dra igång alla undersökningar, mediciner osv som kanske behövs.

Fint stöd har jag fått i dem trådar för oss som försökt ett tag, men inget hänt ännu. Tröttnade ganska fort på dem "vanliga" trådarna där folk plusade efter 1-3 gånger.  Blev mer och mer bitter och svårt att glädjas för andra som fick sina fina plus.

Har ni gissat ut vem draken är ännu? Rätt, det är jag i hög person. En riktig drake, som kan ryta till och spruta eld runt mig. Humöret är inte det bästa och känner mig en aning bitter.