torsdag 29 maj 2014

Tick tack, tick tack

Börjar bli frustrerande detta.... 50 dagar sen mens. Är ju nästan 2 cykler tidsmässigt. Blir betydligt färre chanser per år, sen att inga ägg släpper heller, då borde chansen vara typ, noll? Eller ska jag ta i lite, 3 försök kanske på 1 år? Känner mig som en tjötmaja, men jag kan verkligen inte förstå att kroppen kan bli såhär? När jag ändå lyckats innan. :(
Månaderna går... Nu är det bara 9 försök kvar, 9 st kvar att hinna få ett barn 2015!! Just nu känner jag mig väldigt pessimistisk. Tänk om vi inte kommer lyckas och bli gravida alls på den tiden. Jag får nästan panik av bara tanken. Jag skulle ju ha fått NUUUU.... iallafall vara höggravid, men inte ens en jävla normal mens får jag. Inget litet perfekt guldägg som släpper. :(

måndag 26 maj 2014

47 dagar

Är det nu sen jag hade mens sist. Inga känningar att den är på ingång heller. Varför har min kropp blivit såhär knäpp? Innan vi började försöka så var den regelbunden på 30 dagar. Som jag nämnt innan så är den nu mellan 40-52 dagar lång. Känns inte direkt normalt. Kommer bara kännas depp när den väl kommer och veta att det ändå inte kan bli någon pergotime ännu. Har inget hört från GYN på landstinget heller. Bara helt utlämnad med massa jobbiga besked utan någon plan. Känns väldigt dåligt skött. Så det enda jag går och väntar på nu är dem nya provtagningarna i Juni och sen vänta och hoppas på att dem visar bra, så jag i bästa fall kan börja med pergotime nästa månad. Men tänk om det dröjer? Kanske inte kommer kunna börja förrän tidigast till hösten?? Tänk om jag inte lyckas bli gravid detta året heller? Bara tanken gör mig illamående och ledsen. Måtte det inte bli så. :(

Jag hatar att ha det såhär....varför msåte det bara såhär svårt? Nyss så råkade jag på något sätt slå i foten jätteilla i sängen, gjorde såå ont, så nu har jag den i högläge, värker fortfarande. Tur jag är ledig idag. Har fått inse att min hund inte är dräktig heller, anat att det varit så, men tyvärr ser det inte annat ut. Så nu får jag och hunden gå ofertila ihop. Smittar det tro?

lördag 24 maj 2014

Drömmar

I natt drömde jag att det blev ett plus när jag tog ett gravtest, kommer ihåg att vi blev så glada, men ändå skulle ta ett nytt test dagen efter. Efter en stund vaknade jag och insåg att det bara var en dröm. Kändes så verkligt och kommer ihåg den lyckliga känslan jag hade. Kan det inte få bli en sanndröm???
Ingen mens har kommit ännu, är nu 45 dagar sen jag hade den sist. Känner inget på gång, men inte heller att det skulle vara något positivt. :(   Så tröttsamt det är att ha en kropp, som inte vill fungera. För 1 år sen var jag bergsäker att jag vid det här laget skulle sitta med en liten nyfödd, eller vara höggravid, men jag är inte ens gravid, har inte fått ett enda plus på detta året. :(

Idag är det även ofrivilliga barnlösas dag, som jag även nämnde igår. Mina tankar går till alla där ute som kämpar!



fredag 23 maj 2014

Alla dagar olika

Det är tur att vissa dagar är lite lättare, hade alla varit tunga hade jag gått under helt. Just nu känns det ganska bra ändå i all elände. Blir som jag går i en försvarsställning, för att skydda mig själv. Stänger av alla känslor och bekymmer. Inte mycket jag kan göra åt det just nu ändå. Jag tar min tablett varje morgon och får invänta att komma iväg och ta nytt blodprov. Jag och D har haft en svacka några dagar, men nu är det bättre och vi har det mysigt och planerar lite roliga resor och middagar ute. Samtidigt kämpar jag på mot sockersuget och kolhydrater, inte lätt, men jag har varit riktigt duktig faktiskt. Motionen har väl inte varit lika effektiv, men jag får försöka ta tag i det bättre med.

Dock är det ju inte alltid lätt när man läser om andra som plussar och man bombas av all reklam över graviditeter och stora magar, så fort man går in i vissa forum på nätet, eller kollar på tv osv. Hade behövt åka iväg till en öde stuga i en månad utan all teknik och tidningar och bara vara! Men då hade jag nog fått abstinens.

Imorgon är det Ofrivilliga barnlösas dag! En dag man önskar inte fanns att "fira" eller snarare uppmärksamma, låter väl bättre.Trodde väl aldrig man skulle tillhöra dem som får kämpa...

Men till er där ute som också kämpar på, oavsett om det är för 1a, 2a, 3e osv barnet.... vi är inte ensamma i detta tunga. Fler vet hur det känns med känslorna som flödar inom en, sorgen, besvikelsen, ilskan, hopplösheten. Men vi ska kämpa och på ena eller andra sättet ska vi lyckas!! Bara måste bli ett lyckligt slut på denna saga!


torsdag 22 maj 2014

Vissa borde inte få barn

Det är lustigt det där med att man lätt tycker det är orättvist att man inte lyckas få barn när man vill. Medan andra får hur lätt som helst, bara behöver låna sin mans tandborste för att bli gravid, typ. Sen att missbrukare och andra som inte kan klara sig själva lyckas få med, hur kan det vara logiskt?
Idag såg jag om en mamma som misshandlade sin lilla bebis och läste precis på aftonbladet, om någon förälder neråt i Sverige, som lämnat sin 2-åring i bilen. Ingen har väl undgått hur jättevarmt det varit idag!!! Inte gått att andas ute nästan, och då lämna barnet så? Var 30 grader i bilen med inga fönster nere. Såå....hur kan såna få barn till världen??? Nä uch, ska inte grubbla för mycket över det.

Idag berättade även en nära vän, att hennes ganska nyskilda granne är gravid, inte varit ihop med sin nya kille länge alls, men poff, så var hon gravid.

Och här sitter jag, enda besked jag fått är tråkiga efter tråkiga och ingen möjlighet att komma framåt just nu. Har ny provtagning i juni, får se hur mina värden är då. Har läst på att LCHF-kost ska vara bra för dem med PCO och med sköldkörteln, så jag hoppas det kan hjälpa till lite iallafall, även med vikten. Läst om andra där det dröjt länge innan dem fått bra värden. Normala ska ha högst 2,5 i värde när man ska bli gravid, vi som har problem med sköldkörteln, ska helst ha under 2. Mitt låg hyfsat nära där när mina prover togs i Mars. Men nu när jag tog nya prover i Maj, låg dem på 25!!! Hur är det möjligt då?? Trodde ju först dem skrivit fel?! Gissa hur roligt det kändes....suck!! Jag som länge tyckt att min kropp är i ofas, har väl fått rejäla bevis på att jag har haft rätt med det.

onsdag 21 maj 2014

Levaxin istället för pergotime


Om min knäppa, långa, oregelbunda menscykel stämmer, så ska den komma till helgen. Då skulle det bli ett nytt steg för oss. Jag skulle börja med min första kur pergotime. Men nu är det istället STOPP, med stora röda bokstäver. Min sköldkörtel, ska tydligen lägga sig i också och störa balansen. Så istället har jag nu tagit min första tablett levaxin. Skulle ha börjat för några dagar sedan, men har tagit emot, jag vill inte detta.... Skulle ju börja med mina pergotime. Allt skjuts framåt hela tiden. När jag väl lyckas komma ett steg framåt, så puts jag hårt tillbaka. Kommer ingenvart. Nu ska jag istället följa ett jättejobbigt schema med levaxin, och sen ta nya blodprover i Juni. Läst om andra, och det kan ta tid innan det stabiliseras. Hur kunde jag hamna i denna onda cirkel? Var så dum igår och läste om dem andra som började samtidigt som mig i en tråd jag började i. Dem har nu stora magar och vissa fått sina små, svider så inom mig av avundsjuka.

Just nu kan det inte bli någon IVF heller. Jag som alltid har varit normalviktig, har dem senaste 2 åren gått upp otroligt mycket i vikt. Skrämmande hur det varje gång står en högre siffra på vågen. Jag har inte ätit mer ohälsosamt än vanligt. På senare tid har jag dessutom skärpt mig jättebra och nu äter jag helt bra som jag borde. Men ändå har den ökat ändå!! Rädd också, då levaxin i vissa fall kan öka vikten med. Så nu har jag spräckt gränsen, som jag inte fick göra. Mitt BMI är nu för högt, för att få IVF. Så gissa hur roligt livet känns just nu.

Men solen skiner iallafall...






måndag 19 maj 2014

Inget nytt, inget hopp

Har just nu inget speciellt att skriva känner jag. Har väldigt svårt att hitta nya krafter, det är så tungt. Alla funderingar som kommer om varför just vi ska drabbas av det här, varför kan det inte gå lätt, varför kan det inte lyckas för? Tiden går så sakta, samtidigt som månad efter månad går och ingenting händer. Jag är så trött och uppgiven, kan man få krypa ner under täcket och komma tillbaka när allt är bra igen?

Var bortrest i helgen, var roligt att träffa min kära vän L igen. Vi hade fullt upp med vårat intresse och jag skänkte knappt en tanke på detta. Däremot när jag kom hem igår kväll och kunde slappna av igen, då rann allt över mig igen och när vi skulle sova, så kom tårarna. D låg brevid mig, tyst, höll min hand och bara fanns där. Förstod, men sa inget. Fanns inget att säga. Är bara så helvete jävla skit allt detta...


torsdag 15 maj 2014

Hopplöshet

Har verkligen gått ner i en djup svacka. Känner mig otroligt deppig och allt känns hopplöst. Kan det aldrig räcka med bakslag? Har dessa diagnoser som ställer till det för mig och kampen mot min övervikt och vi ska inte prata om hur humöret är nu. lättirriterad och deppig. Svårt att se det roliga i livet just nu. Fick via jobbet träffa en väldigt bra beteendevetare, men så blev hon långtidssjukskriven, så fick en annan, hon var inte alls bra eller förstående, så har slutat gå dit. Får se om jag kanske hittar någon annan att gå och prata med om det fortsätter såhär.
Idag är det 36 dagar sedan jag hade mens, cykeln fortsätter vara lång. Men denna gång kändes det lite lättare, då man hade pergotime att se fram emot att börja med, men det har ju blivit stoppat nu pga av sköldkörteln. Så just nu står det helt still, kommer ingenvart. Känns så jädra orättvist och tungt! :(

Verkar som min hund inte heller är dräktig, kollar av henne, men jag känner mig väldigt tveksam. Vore väl pricken över i på min infertila resa just nu. Har precis fått reda på att en tik, hos en uppfödare som jag väntat på valp efter i flera år, den har börjat löpa. Så hoppas hoppas parningen går bra och det kan bli valpar där. Isåfall, så får vi hem en liten ny medlem i höst. 4-bent sådan, men lyckas vi inte få en 2-bent, så har jag detta att syssla med istället isåfall. Har "bara" gamla hundar nu här hemma, så behövs lite nyförvärv, just för träning, utställning och avel. Men men....vi får se hur det går.

I annat fall, så ska jag iväg och jobba ikväll, känner verkligen inte för det. Sen imorgon bitti, ska jag iväg och hälsa på en kompis hela helgen. Vi har inte setts på länge, och hon har precis flyttat ut till ett mysigt torp på landet, som hon alltid drömt om och dessutom fick hon hem en ny valp för 3 månader sen, så ska bli en rolig helg, fint väder ska det ju bli med. Ska bli gott att få komma ifrån allt, för en stund iallafall.

måndag 12 maj 2014

Tungt besked igen

Varför kan det dåliga aldrig ta slut? Känner mig så uppgiven och ledsen. Var och träffade en specialist idag på sjukhuset, för att kolla över med mina sköldkörteln-värden. Jag var väldigt nervös när jag satt och väntade, som jag anade att det var något.Han frågade mig lite allmänna frågor om mitt liv, om jag tex röker, har hjärtklappning, är trött osv

Mycket symtom stämmer på mig som berör underproduktion från sköldkörteln - hypotyreos.

Jag var och tog prover på vc i Januari, men det visade inget. Sen ville min gynekolog, som började våran utredning ta nya prover, det hade tydligen visat liten inflammation, så han beställde då något specialprov, för att kolla mer noggrant och så fick jag tid till medicin, som jag då var på idag.

Det var inget större allvarligt sa han, MEN värdena var inte helt bra och han tycker att jag bör ta Levaxin. Börja i 4 veckor, sen ta nya prover och se om det blivit bättre värden. Jag fick se siffrorna från gången innan, och visst var det en väldig förändring, hur har det kunnat bli så???

Eftersom jag är sån, som läser allt jag kommer över när det är något jag går in för, så har jag redan förstått vad detta innebär....jo att INTE försöka få barn tills ens värden är stabila. Så var som golvet ryktes bort från mina fötter!!  Han sa att hans erfarenheter är att man inte ska försöka, för risken för missfall ökar rejält.... Det som många har, som tex får flera missfall, utan att veta om att det är sköldkörteln som krånglar. Så klart det är bra att få reda på detta innan....

Men alla som vet hur det är att kämpa för att få barn, vet att 4 veckor, är en evighet!!! Det känns så iallafall, dagarna är hemskt långa, så jag blir så uppgiven. Är ju inte säkert att det ens hinner bli tillräckligt bra tills då....suuuuck. Jag känner mig helt förstörd. Visst det finns värre saker i livet att drabbas av...men detta är mitt liv och min kamp just nu.  Värdena från i Mars, var inte så mycket utanför värdena, så förstår att min gynekolog på den privata, tyckte det var ok. Men nu är siffrorna väldigt förändrade, på så kort tid med!! Har mailat dem och hoppas hon ringer upp mig snart. Får se vad hon säger nu.... Det innebär även fler risker vid graviditeten med, så specialisten sa att jag måste äta tabletterna då med... finns risker för moderkaksavlossning, havandeskapsförgiftning, tidig födsel osv

Jag orkar verkligen inte detta....varför måste jag drabbas av all jädra skit nu då???? Nu har jag fått 3 olika diagnoser i år, 2 st som påverkar väldigt för att få barn och framtida liv och så den andra mest psykiskt över hur jag ser ut i ansiktet. Vill bara gå och gräva ner mig någonstans.... Kanske lika bra att skita i allt känns det som. :(



onsdag 7 maj 2014

Var så dum idag och kollade i en av dem första trådar jag började skriva i på ett forum. Så upprymd och glad jag var, förväntansfull. Nyss tagit ut kopparspiralen och skrivit upp min första BIM. Tårarna bara kom när jag läste det.... Jag är en helt annan människa idag. Fylld av sorg, ilska, ångest, frågor, skuld... Det skulle ju inte gå till såhär? Hur kan nästan alla dem andra ha fått sina små eller gå med fina runda magar nu...men inte jag?  :(

Denna fina, men sorgliga text har jag lånat från en vän, med en annan kamp. Men säger så mycket.



tisdag 6 maj 2014

365

365 dagar är det på ett år, med 4 årstider och ett antal stora högtider. Vi har passerat alla dem. Som jag skrev på ett forum, kan få lite panik att inse att vi har gått igenom denna tid och ingenting har hänt. Med varje ny månad, ny högtid, så bygger man upp lite nya förhoppningar. Vid varje månad och mensen kommer, så dör lite av en själv inombords.

Tårarna kommer, utbrotten kommer, grälen kommer, ångesten kommer.

Hur kan det vara möjligt att alla dessa dagar passerat och ingenting har hänt? Kommer ihåg dem första trådarna på forum man gick med i, och peppade varandra och var så uppspelt med all spänning att vi skulle få barn. Men en efter en plusade och gick vidare....kvar var jag (och några få andra) till slut tröttnade jag på dem trådarna, bim-listor osv.  Nu är jag bara aktiv i dem trådar där vi som fått kämpa länge är med i. Vilka tjejer! Vi stöttar varandra, vissa dagar är lite lättare, andra väldigt tunga. men vi bär detta med oss varenda eviga dag. Försöker förstå varför våra kroppar inte vill börja skapa detta lilla mirakel, som vi alla drömmer om. Det är verkligen inte rättvist. Men det är guld värt att ha andra att ventilera sig hos, som förstår, inte tycker man är tjatig. Det finns några som fått tunga besked till sig och IVF står som nästa steg. Det är ett väldigt stort steg, men vilken fantastisk utveckling, att man kan få hjälp på det sättet! Många lyckas med hjälp av det. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla ni goa tjejer i mina trådar, ska lyckas få era efterlängtade små!! Om det nu krävs tårar, svett, undersökningar, mediciner, sprutor, nässprayer, provrör, läkare....
Vi ska lyckas, vi bara måste lyckas!! Kan inte vara meningen med annat!

Ge inte upp!



måndag 5 maj 2014

Prover lämnade igen

I morse var jag iväg och lämnade blodprover igen, för att kolla upp mer noggrant med sköldkörteln. Var tydligen ett ovanligt prov, så dem vana labb-ssk, fick fuskläsa i en pärm. Blev 4 olika provrör dem fyllde, hoppas dem visar bra nu. Är skönt ändå att redan nu veta att jag får reda på svaren nästa måndag och prata med en specialist på det. Behöver inte mer nu, räcker med dem bekymmer jag redan har.

Jag sitter ibland och självplågar mig och ser på förlossningsprogram. Så fascinerande hur smärtsamt det är, men hur det kan försvinna på 1 sek när barnet är ute och man får upp den lille på magen. Det som är jobbigt, man vet hur den underbara känslan är, finns inget mer fantastiskt i världen, och vill så gärna få uppleva det med D. Se när han får hålla sitt barn för första gången. Men att jag är så galen att vilja gå igenom det en gång till, då måste man väl verkligen vilja detta starkt? ;)

På vårat första samtal med läkaren, så frågade han mig hur mycket jag ville ha barn på skalan 1 -10. Som jag skulle vilja mindre, bara för jag har barn sen innan? VI vill ju ha ett tillsammans, och berika våran familj med. Men just nu känns dem drömmarna långt bort, lyckas ju för sjutton inte ens släppa iväg ett litet, men så viktigt ägg. :(



söndag 4 maj 2014

Dags att lämna nya prover imorgon

Ska till vårdcentralen imorgon och lämna nya blodprover. Sen blir det att vänta en vecka till för att träffa en specialist och gå igenom mina värden för sköldkörteln. Hade tur att jag var ledig den dagen jag skulle dit. Min privata gynekolog ansåg inte värdena var något bekymmer, men vi får väl se vad denna säger om det. Kan ju vara intressant att få höra iallafall. Dock är jag fortfarande förskyld och hostig, undrar om det kan påverka negativt med att ta proverna imorgon?

Annars händer det inte så myket, jag har stängt av alla drömmar och förhoppningar för stunden, känns bara så hopplöst just nu. Det går verkligen upp och ner. Igår hade jag en riktig deppdag, var lättirriterad och ville inte göra någonting. Men på kvällen kom våra närmsta vänner och åt mat och tjötade lite, gjorde faktiskt gott. Så lätt att man bara vill dra täcket över huvudet och försvinna från världen en stund.

torsdag 1 maj 2014

Kallelse till Endokrinologmottagningen

Säg det ordet snabbt 10 gånger! ;)
Jag hade tydligen dåligt med något värde med sköldkörteln, så fick remiss för att kolla upp det. Nu har jag fått en tid till 12 maj. Dock stod det i brevet att jag måste till min vårdcentral för att ta proverna en vecka innan! Lite dålig marginal va? Är ju isåfall redan nu på måndag, gäller ju att jag kan få komma in för det. Är ledig som tur är på förmiddagen, så får försöka få tag i vårdcentralen imorgon och kolla om jag kan få tid på måndag morgon, eller måste dit på drop-in.

Känns som en djungel med alla provtagningar och fel dem hittar hos mig... Jag som inte ens gillar nålar, men vad gör man inte. Har haft ont och varit väldigt spänd i magen 2 dagar nu, och borde vara nu äl skulle vara. Dock vet jag ju inte om det blir ett såpass färdigt ägg, så det släpper iväg. Men vi har myst på ändå, vore ju såå kul ifall vi plusade nu och slapp sätta gång med allt. I annat fall har jag ju en plan nu om mensen kommer i slutet av Maj. Så känns inte lika tungt denna månad.

Dock har jag blivit förskyld, vilat hela förmiddagen. Ska strax iväg och jobba kväll, känns ju sådär. På lördag ska jag sen träffa min fodertik och se hur det utvecklas där. Tecken tyder på att hon borde vara dräktig, men hundar är duktiga på att vara skendräktiga med, så jag tar inte ut något i förskott. Haft många bakslag där också tyvärr. Men om allt går väl, så blir det valpar om 4 veckor. Vore så kul om det blev så, och jag fick något annat att syssla med och skingra tankarna på. Håll tummarna!

Nu är sköna Maj här och den bästa tiden egentligen, allt slår ut igen och man har den finaste tiden framför sig med sol, grönt, värme, bad osv. Synd bara tiden går så fort. Längtar till semestern!