tisdag 15 december 2015

Fått tid för RUL

Idag ringde jag och fick tid 18/1 för RUL. Hon frågade efter sista mensen, då fick jag säga att det är IVF. Då blev det ju enkelt att kolla sa hon... Varför det blev det har jag ingen aning om. Men skönt att ha ett datum nu. Både spännande och nervöst.

Jag har inte berättat på jobbet än, börjar nog bli dags. Jag hade pratat med chefen, men sa sen att det blev mf, nu får jag ändra storyn, känns lite pinsamt.

Iallafall...idag läste jag den glada nyheten att en annan bloggare fått sin älskade son. Dem har fått gå en lång väg och nu har deras mirakel fötts. Massa lyckönskningar till er!

fredag 4 december 2015

Blåser storm ute

Herregud vilket väder det är ute, skakar i huset av blåsten, plus att det regnar med. Ser inte fram emot att gå och jobba kväll sen, hade helst bäddat ner mig i soffan hela dagen med hundarna. 

Jag hörde av mig igår till 2 vänner och berättade vad som väntar, dem blev såklart jätteglada och då avslöjade en av dem att hon också är gravid, beräknad 3 veckor efter mig! Så var det sist med när vi fick barn, så väldigt skoj. Dem flesta i våran närhet är redan klara med barnbiten och några som det nog kan komma syskon hos bor tyvärr många mil bort, som jag inte kan träffa så ofta som jag vill.

Så detta var ju jättekul, då hon bor i samma stad och vi då kan gå hemma ihop. Jag frågade när dem skulle berätta för släkten, då sa hon att dem flesta vet redan.... hmm utan jag då tänkte jag. Kan säkert vara för att skydda mig, då hon visste om att vi har haft det svårt. Men kändes lite ledsamt samtidigt med, då vi alltid berättat för varandra tidigt. Hon var den första som fick reda på när jag plusade med min 1a. Jaja... i vilket fall så blir det jättekul detta, ha någon att bolla med, nu när vi bägge är äldre och väntar nytt syskon efter så många år.

Igår och i förgår kväll så tyckte jag mig känna något från magen, kanske var tarmarna, men var så hastigt och ungefär samma tid. Läste att flera omföderskor har kunnat känna såhär tidigt, men kanske bara inbillning. Längtar tills vi bägge kan känna av våran lilla kastanj där inne.

På måndag ska jag till MVC igen, då blir det alla blodprover och se med klamydia osv och så hoppas jag få numret till specialistmödravården för att ringa om RUL-tid.  Har sett att dem flesta andra får ett datum hos sin BM för det, men häromkring måste vi ringa själva i v.15 och boka in ett runt v.18. Blir i mitten av Januari nångång. Det längtar jag verkligen till, samtidigt som det är lite nervöst. Vi ska även till banken på måndag och göra klart det sista inför husflytten, det närmar sig med storsteg, bara en månad kvar. Hinner vi fixa till hur vi ska ha det och jag kan boa in det ordentligt innan det är dags.

onsdag 2 december 2015

Kärleken växer!

Idag var det dags för VUL igen. Längesen jag var hos min privata gyn. Dock ställde hon lite konstiga frågor vart vi var någonstans i planeringen osv, till slut kom vi på att det blivit lite miss i bokningen Hon hade fått att det var VUL inför insättningsplaneringen och inte för att se på bebisen. ;)
När det löste sig, så fick vi komma in till stolen. Hon hade en sköterska med, och dem frågade om hon fick se på. Visst sa vi, jag har ju vant mig nu med gyn-undersökningar och elever som brukar titta. Förr hade jag inte gått med på sånt, men nu inser man vikten med att fler lär sig och dem kan hjälpa andra sen. :)

I vilket fall så kom våran älskade lille/a upp på skärmen, det var nästan så läkaren hade behövt göra vanligt UL istället. Men det såg bra ut och h*n sprattlade runt där inne och hjärtat tickade på. Vilken lycka!!  Dem gratulerade oss och vi fick med oss 2 fina bilder hem. Hon sa dock att efter ha mätit att det nog var runt 14 Juni, så vi får se vilken läkare som får närmast sen när det är dags för RUL. Dem på Sahlgrenska sa 11 Juni. Men klart inte lätt att se i början och var skillnad i maskiner kan jag säga. Här hos den privata var det en mycket modernare sak och vi såg mycket tydligare. Tänk att första gången vi fick se våran lille/a var det bara 4 små celler på skärmen och nu såg vi armar och ben röra sig. Jag kan inte sluta förundras, vilket litet mirakel!

Jag hoppas verkligen vi kan slappna av mer nu och vågar planera framåt. I detta nu så är vi på moln, inget regn eller kallt, grått väder ute kan förstöra denna dagen. :)

För övrigt mår jag helt ok, lite trött på kvällarna och Dolly Parton kan ju slänga sig i väggen haha! Det har blivit mindre med hunger och kisseri, som var i början. Har bara mått lite illa, typ som det suttit lite i halsen eller hur man ska säga. D fick åka direkt till jobbet efter vårt VUL idag, så jag tog bussen hem. Då slog det till och jag mådde rejält illa hela vägen, men är det såå värt. För våran kärlek växer sig större och större på alla sätt!




måndag 9 november 2015

Flera bra besked idag

Dagarna tickar sakta på, finns det ingen snabbspolning? Jag har nu gått in i v.10, kan inte förstå det fortfarande. Jag känner av vissa symtom, som hunger...inte att jag blir lite hungrig, som stegrar, utan vrålhungrig med en gång, närsomhelst, även om jag nyss ätit. Är lite yr och får spänd mage och ömma bröst på kvällen. Min bästa tid just nu är på morgon, förmiddag. Men jag kan ändå inte släppa oron, den kommer och går. Nojigt tittar jag på toapappret och känner efter. Så synd att man bara inte kan slappna av och glädjas helt, som många andra. Men "många andra" har inte behövt gå igenom alla dessa faser, som vi få, som på olika sätt fått kämpa för att ta oss hit. Dem kan inte riktigt förstå. Därför är det skönt att få skriva av sig.

Idag ringde jag min privata gyn, var lite nervös att dem skulle neka mig. Fast hon var så trevlig i telefon och förstod min oro. Jag fick en tid om 3 veckor för ett UL, jag behöver det, får att se hur det står still. Vänta ända till RUL, det går bara inte, psykiskt. Hon sa även att om vi inte klarar att vänta tills dess, får jag maila och få en tidigare tid. Jättesnällt av henne. Så skönt att få bekräftat att någon förstår att man känner sig orolig, speciellt efter vårt ma och alla blödningar. Än är vägen lång och det finns inga garantier, men då har jag detta att vänta in iallafall.

Jag fick tillbaka mina provsvar med sköldkörteln idag med, också varit nervöst då bra värden är väldigt viktiga. Det stod: "Således utmärkta värden" T4 16,9 och TSH 0,44. Så jag fortsätter med min höjda dos och kommer nu ta nya prov varje månad. Skönt dem har koll på det.


Så dagen har börjat riktigt bra idag, plus att min mamma ringde och sa att hon kommer hjälpa oss med pengar till huset, är ju många summor som kommer till där. Allt är såå välkommet, för verkar som det kommer bli annat vi behöver köpa frampå.  :)


tisdag 3 november 2015

Våran älskade kämpe!

Resan till SU kändes som en evighet idag, sen fick vi återigen vänta en halvtimme extra innan vi kom in. Tyvärr så fick vi inte "min" läkare idag, fast jag såg henne. Så denna var inte så insatt i vårat och fick fråga en del, då inte allt hunnit komma in i datasystemet, bla vårat senaste besök. För hon frågade om förra gången, då dem såg en hinnsäck. Så jag fick rätta henne.

Iallafall, upp i gynstolen igen och på skärmen kom vårat lilla mirakel upp, med tickande hjärta och växt sig från 8 mm till 15 mm nu. Så helt rätt i storlek. Tyvärr har dem en dålig UL-maskin, så man såg inte så bra. Maskinen på den privata, är mycket bättre, där såg vi jättetydligt. Nu såg vi mest en grå klump och hjärtat som slog. Men läkaren sa att allt såg jättebra ut och ingen blödning såg hon. Hon var även snäll och skrev ut en bild som vi fick med oss.
Nu avslutades vi därifrån och tillhör nu vanliga MVC i stan. Det kändes jättekonstigt och hur tackar man dem som gett oss denna möjlighet? Dem sa att vi får skicka ett kort sen. Om vi ska!
Vi fick BF 11 Juni och jag är nu i v. 8+2. Helt overkligt känns detta, svårt att smälta, svårt att våga glädjas. Lång väg kvar är det, men vi ska försöka vara glada i nuet och våran lilla kastanj! Vilken kämpe du är, som klarar nedfrysning, upptining och blödningar!
Vilken lycka, vilken ofattbar resa! Tack alla ni som hållt tummarna för oss. :)
Nu hoppas jag kunna få skriva roligare inlägg här i bloggen framöver.

Syns inte så bra, men här ser ni våran lille/a.





fredag 30 oktober 2015

Tiden står still

Jag mår fruktansvärt dåligt psykiskt! Detta är inte kul. Att inte veta säkert. Inte våga tro. Detta har ju varit helt galet. Sover dåligt och grubblar mycket. Försöker känna efter med symtom, men är inga stora saker, som trötthet, illamående, ömma bröst eller så. Blir yr ibland, lite gasig och väldigt sug efter apelsinjuice och klementiner. Behöver ju dock inte mena nåt. Kom lite blod igår och trådaktigt...men inget mer sen. Har inte ont.

Kan bara vänta och se.. Olidligt. Känns som en evighet till på tisdag. Rädd att det inte ser bra ut... Rädd för att se D bli förstörd, för 3e gången denna omgång.
Om det skulle visa bra...då kommer jag ändå ha svårt att kunna slappna av. Undrar om jag isåfall inte får komma tillbaka. Brukar bara vara ett vul vid plus, sen är det vanliga mvc som gäller. Jag kommer inte palla att vänta till rul isåfall.
Har den privata gyn i grannstaden, där jag gick när jag fick pergotime. Får se om jag kan få tid runt v.12 -13 isåfall.

Ibland går dagarna fruktansvärt långsamt...

tisdag 27 oktober 2015

Iväg till Sahlgrenska igen

Hur ska jag formulera mig, hur ska jag förstå, hur ska det gå?

Kära följare & min färgklick i livet(min vän M)....  Dem såg ett hjärta slå!!!!
Hur är det möjligt? Är helt i chock, detta är ju plågeri... Jag/vi fattar ingenting!!

Hade ju kvar mitt ul-besök idag och lika bra se att allt såg ok ut och kommit ut... Ska säga att "min" läkare är tydligen väldigt van och en av dem bästa där på bedöma osv. Berättade BM för mig sist.
Iallafall...när jag låg i gynstolen, så sa hon "det var en enveten en" ... Jag ser ett hjärta slå! Ni kan tro jag höll på att dö...VA!! Vad säger hon!! Hon visade mig...jag såg en grå klump och ett hjärta som tickade!

Hur är det möjligt undrade jag? Hon sa själv att detta var jätteskumt, men vissa har rikliga blödningar och hon kunde inte garantera att det ändå går bra.
Nä det förstår jag sa jag, men med allt blod och klumpar som kom...hur kan detta fortfarande vara??
Hon sa att hon har sett andra såna här fall, där det gått bra, så just nu kan vi bara vänta. Jag fick tid för nytt UL nästa vecka, då kunde hon se mer.
Så dem fick ändra i datorn från mf/misslyckande eller vad dem nu kallar det och skrev i graviditet!!!

Hinnsäcken hade växt och den lille var 8 mm stor. Stämde med tiden. 7 veckor!
Ni kan tro att D blev helt chockad när jag ringde!! Han var inte med, för vi trodde ju att där var inget längre och han då lika gärna kunde jobba. Men nästa gång måste han ju följa med...ifall det ser bra ut då med.

Så just nu sitter jag på tåget hem och är helt förvirrad. Vågar inte hoppas för mycket ändå. Är livrädd just nu. Det skumma är att jag inte känner av några direkta symtom heller... Gör mig också orolig. Vet att inte alla får det, men känns lite tryggare då.
Jag undrar om det kanske har varit 2 stycken ändå, men en förlorades...dem sa inget om det dock.

Fortsättning följer på denna ofattbara resa...

tisdag 20 oktober 2015

Blev en jobbig natt

Fortsatte att blöda rejält igår på kvällen och fler klumpar kom det i toaletten. Tur jag precis hade köpt nya paket med bindor kan jag säga! La även en handuk i sängen ifall att. Jag vaknade sen på natten och tänkte att jag får nog gå upp på toaletten och byta, var välbehövligt. Men väl där inne så blev jag plötsligt jätteyr och började må illa. Klarade knappt sätta i ny binda och komma tillbaka till sängen! Fy, jag låg där och mådde såå illa, kände mig spyfärdig och såå yr. Kallsvettades och mådde skit rent sagt!
Blev orolig, har ju läst om andra som det börjat störtblöda hos och tuppar av. Var så typiskt att D är bortrest just nu, när jag hade behövt honom! Så sällan han är bortrest.

 Jag försökte slappa av och smsade en nära vän som bor nära och vet om hur det låg till. Skrev att hon skulle ringa mig på morgonen, för att se att allt är ok. Sen lyckades jag somna en stund. På morgonen ringde klockan och jag kände mig lite piggare, gjorde iordning mig och gick ut med hundarna, men väl hemma mådde jag lite illa och yr igen, så jag kände att det går inte att jobba idag. Ringde och sjukskrev mig, sen väntade jag att klockan blev 8 och jag kunde ringa SU. Dem sa inte så mycket, noterade och sa att vi har kvar ul-tiden nästa vecka åt mig, så allt ser ok ut där inne och kommit ut.

Har jag nämnt att jag hatar UL?  Förr tyckte jag det var såå fascinerande och är helt fantastiskt att se ens barn sprattla i magen och hjärtat slå!!  Men nu...uch...har bara inneburit sorg, ångest och tårar! Våndas inför varje gång. Blir påmind om att det leder till tråkiga besked. Nästa vecka är det dags igen... Stirra på en skärm och se hur tom och misslyckad min livmoder är, som inte kan gör så våra embryon kan växa vidare... Nåt är fel... Oavsett om det är livmodern eller våra embryon, så är något fel och vi står maktlösa.


måndag 19 oktober 2015

Är nog över

Första dagarna efter beskedet, så funderade jag mycket och läste runt på nätet. Hjärtat vill leva på hoppet, men hjärnan vet bättre. Med tanke på alla symtom som försvann och jag nu kännt mig som vanligt. Är lika bra att inse fakta, jag kan ju min kropp.

Jag har varit dunderförskyld i en vecka, så inte orkat bry mig så mycket. Men i helgen som var, kom lite duttar av gammalt blod. Nu ikväll kom det färskt blod...
Intim-varning, hoppa till nästa ifall du är känslig!
När jag senare ikväll skulle resa mig från soffan, kändes det fuktigt. Gick till toaletten och såg att det blött igenom binda och trosor. Satte mig på toaletten. Forsatte droppa blod...sen plopp...kom det en slags blodig klump, då kändes det verkligen som det satte punkt på det hela. Toavattnet är helt knallrött, så fick bli flera bindor på.
 Är såklart själv hemma också, då D är bortrest. Hoppas det inte blir värre! Har inget ont i magen så.

Känner mig mest irriterad att det blev så utdraget... Vill ha det över. Som det ser ut nu, lär vi inte hinna med ett till försök i år..suck!
Får ta och ringa SU imorgon, se om det är nödvändigt med ett UL nästa vecka.
Nu blir det inskrivet i min journal iallafall. 2 gånger på 2,5 år har vi blivit gravida, men bägge gånger har det gått dåligt, vad säger man...  :/
Inte mycket positivt i denna blogg, men är ett sätt för mig att få ut lite av allt det jag grubblar på!
Hoppas det går bättre för er medsystrar där ute!

onsdag 14 oktober 2015

Blev ingen spolning idag

För när jag låg där i gyn-stolen, så kollade läkaren i livmodern och gick sen för att hämta "min" läkare, som också ville vara med under undersökningen. När dem kom in och tittade igen, så sa dem att där var en hinnsäck! Vet när jag tittade på skärmen, så såg jag en mörk cirkel, men tänkte inte mer på det. Så dem sa att dem inte kan göra en spolning då, utan jag ska komma tillbaka om 2 veckor för ett nytt VUL.  Jag låg där i chock och fattade ingenting! Dem sa att man kan få blödningar och det ändå är något där, sånt händer. Öhh sånt händer? Dem får inte göra detta... det är ren ångest och rädsla. Jag hade förlitat mig på att det var över och såg nu framåt, men nu ska detta plåga mig i 2 veckor, innan vi säkert kan veta. BM försökte lugna mig och förstod jag var orolig, för jag haft MA innan. Den läkaren jag träffade först satte sig med mig och gick igenom det. Jag frågade om det kan vara sån ofostrlig graviditet, men det kan dem inte veta än sa hon. Jag frågade även om det kan ha varit 2 st och att 1 inte hade klarat sig, men det trodde hon inte för då skulle dem fortfarande ha sett "rester" av det... Hon sa i dessa fall så är det 50 % chans att det går bra.... I annat fall är det väl ett tidigt MA, och kroppen har återigen inte fattat att det slutat...
Men hinnsäcken stämde i storlek med tiden, är v.5 sa dem, så blir då VUL i v.7 och då bör man ju se något mer och ett hjärta slå. Är inget ovanligt att man bara ser en hinnsäck i v. 5, men jag är väldigt tveksam, då mina symtom ändå försvann och jag blödde i flera dagar, som en riklig mens, inga små duttar direkt.

Detta är inte en glädjes dag för mig, detta är fruktansvärt psykiskt!!! Ska jag behöva åka in för att återigen se att det inget är och behöva få hjälp att få igång det... Jag vet varken in eller ut, nu återstår det bara att vänta och se...
Men iallafall så fick jag bevis på att jag hade rätt...att det faktiskt stämde och inte var "falskt" som den förra BM sa till mig i telefonen.
Jag tog i vilket fall ett nytt digitalt här hemma och det visade "Gravid 2-3 veckor"  men kroppen har lurat mig förut, hur sjukt är det inte???

tisdag 13 oktober 2015

Hastig undersökning imorgon

Idag ringde min ansvariga läkare från SU, hon hade inte sett något om en sammanväxning i journalen, men jag vet att den förra sa och visade mig. Det enda hon såg, var att det en gång inte hade varit så bra slemhinna. Jag skulle få en tid att komma in för att kolla över livmodern och spola igenom den, men tycker att dem borde se om det är något konstigt under alla besök jag har varit där innan. Iallafall skulle hon se om det fanns lediga tider snart, då det måste ske innan äl-tider och ny mens. Jag frågade hur planen såg ut för nästa FET. Hon sa att dem då tinar upp dem sista 3 i frysen och låter dem växa på sig till blastocyster, för att sen välja ut den bästa. Jag kunde inte låta bli att höra om dem inte kunde sätta in 2 st av dem, men det gick inte. Då dem har vissa regler dem följer och detta ändå är vårat 1a IVF-försök, men skadade ju inte att försöka iallafall. Vet att dem oftast bara sätter in 2 under speciella omständigheter eller om det är ens allra sista försök kvar...

Ialalfall så ringde en BM upp ganska snabbt och jag fick en tid redan imorgon! uch, inget jag ser fram emot, är dessutom förskyld med. Jag ska ta 2 panodil och 2 voltaren en timme innan undersökningen. Får vi se om det visar något, gör det inte det så blir det att fortsätta med planeringen för nästa FET.


Jag kan avsluta detta inlägg med något roligare iallafall, vi har köpt hus!! Blev klart igår och känns jätteroligt Har vi något annat att lägga tankarna på och få syssla med. Vi har letat ett tag och det finns möjlighet med ett bebisrum, samtidigt som det i värsta fall kan användas till annat. Vore såå fantastiskt ifall vi kan få lyckas nästa gång, isåfall börjar vi nya året med en liten i magen och ett nytt hem. Vore så fantastiskt att få en nystart, få se lite mer glädje och ljus i våra liv. Vi kan bara fortsätta hoppas och drömma...


måndag 5 oktober 2015

Finner inga ord

Jag har svårt att få fram vad jag ska skriva. Det är så ofattbart och tungt just nu. Vi har drabbats av ett tidigt mf. :(  Finns ingen rättvisa i detta, varför bli något för att sen bara ryckas bort från oss lika fort. Man börjar med en gång se framåt och drömma, planera, och så slutar det med att vi puttas ner till den mörka, kalla botten igen.

Jag märkte att symtomen var helt borta, inte som illamående, men som en klump har jag haft i halsen och så den väldiga hungern, kissnödig, sura uppstötningar. Allt detta var puts bort, precis som vid mitt ma, förra sommaren. Jag anade oro med en gång, sen på natten drömde jag att jag fick mf. vaknade sen med mensvärk, var en brun liten fläck på bindan, ångest! Sen kom lite färskt blod och jag förstod, tårarna kom, varför??  Kom sen mer blod och lite mensvärk i magen, det var över...

Det har fortsatt, både färskt och mörkt blod. Svårt att förklara, men kroppen känns helt tom, vanlig liksom. Är en sån annorlunda känsla, när jag är gravid, så det var inga tvivel vad som hänt. Den fäste sig, men något störde och den släppte taget... min kropp vill inte samarbeta, känner mig så arg, ledsen, besviken på mig själv, på min värdelösa kropp. Förstår bara inte varför vi ska drabbas såhär? känner mig bara helt matt, orkar inte.

Pratade med SU idag och en läkare ska ringa mig nästa vecka, för det var en av dem som såg en sammanväxning i livmodern vid 1a FET. Undrar om det kanske påverkar mer än vad man tror...se om vi kan få några svar eller idéer. BM frågade hur vi ville göra, jag sa att vi kör på, lika bra när vi ändå är igång. Får dock vänta några veckor, så tänkt ny insättning blir v.49. Vi får se vad som händer där i mellan. Hur vi känner och vill göra.

Men jag blev väldigt sur på BM jag pratade med. Jag förklarade hur jag hade plusat och symtomen försvann osv. Men enligt henne så räknar dem inte det som mf, utan som falskt plus!!! Öh va? Visst för det var tidigt, men jag har ju varit gravid några ggr och hade ju exakt samma symtom som förra gången, som sen då försvann och så kom blödning och smärta. Falskt..hon kan ju dra något över sig. Jag känner ju min kropp och inte sjutton blir det plus vid den tidpunkten utan att vara något. CB är ju ändå säkra test och vid dem andra gångerna vi gjort, så har det varit helt blanka tester vid samma tidpunkt. Retligt för min statistik, att dem då inte räknar med det, så man kanske kan få yttligare hjälp eller utredning. Det behövs 3 mf/ma, för att det ska göras eller dem sätter in mer saker.

Dem säger att det är väldigt få kvinnor som är med om 3 missfall eller mer, men med våran otur så hamnar vi väl i det facket också. Jag sjukskrev mig från jobbet idag, kan bara inte ta på mig mitt pokerface och ta hand om andra just nu, orkar inte, vill inte. Mår för övrigt ok fysiskt, eftersom det var så tidigt, blir det mest som en riklig mens och lite magont. Det är värre med det psykiska.
Har en i bekantkretsen, som förra veckan råkade ut för sent mf, hon var i v.16, då tror man ju verkligen att det är säkert och ska kunna pusta ut, hon är helt förstörd. Livet är verkligen så orättvist.

Min kära D, är så ledsam och känner sig så maktlös, men jag känner ändå att det är mitt fel allting, min kropp som inte vill ta hand om den....inte gästvänligt nog. Är så arg och upprörd på allting, nu känns det så grått och trist, ser inget roligt i livet som det är nu. Hösten och vintern känns väldigt lång och kall ut nu..inget som glädjer oss i mörkret. Vill bara gå i ide och komma ut när allt är bra igen. Kommer det någonsin bli bra?


fredag 2 oktober 2015

Plötsligt händer det!

Det är så ofattbart, vi har plusat!!
 Vi blandas av känslor med glädje och rädsla! Med en gång sätter hjärnan igång att planera och se framåt, samtidigt som vettet drar i bromsen av oro, rädsla. Det är en så lång sträcka att gå innan vi är i mål, men vi ska verkligen försöka att tänka positivt och hoppas att nu är det äntligen vår tur. :)

Jag har känt lite småtecken, men försökt att tänka bort det, då det lika gärna kan vara inbillning, men i onsdags(ruvardag 9) så när jag kom hem efter jobbet på kvällen, så gick jag in och tog ett "testa tidigt"-test, det kom fram ett svagt plus, det har det aldrig gjort innan vid denna tidpunkt och jag vred åt alla håll, visst ser jag något...som ni ser här.



Men jag var ändå osäker och chockad, det lyckades! Våran lilla kastanj har bäddat in sig där inne. :)
Tro det eller ej, men jag sa inget till D, utan jag ville vara mer säker och isåfall överraska honom, så jag la mig med ett leende den kvällen och hade väldigt svårt att somna.

På morgonen, när han gått till jobbet så tog jag ett vanligt gravtest, först kom inget upp, då tappade jag först hoppet och kände mig ledsen och lurad, men så plötsligt dök det upp ett svagt streck, syntes knappt, men var där. Inte kunde jag hålla mig, så när jag sen var kissenödigt igen, så tog jag mitt digitala test, som legat länge och väntat i en låda och provade med det också. Det tickade jättelänge innan det dök upp, längsta minuterna i mitt liv..för nu skulle det ju komma fram om det bara var spökstreck eller på riktigt...


Underbara ordet "Gravid"  efter så lång tid, ser vi det äntligen igen! 1,5 år efter vårat hemska ma.

Lyckan är total, samtidigt blir jag så orolig, vill det ska gå bra! Jag skulle jobba kväll igen och funderade hur jag skulle berätta det för honom, få se hans min. :)
Kan säga att timmarna gick såå sakta på jobbet, ville ju bara hem. Väl hemma,  sa jag åt honom att sätta på en film och då passade jag på att lägga en kanelbulle i ugnen och kom sen och satte mig i soffan. Efter nån minut sa jag att jag hade lite gott åt oss, och om han kunde hämta det i ugnen. Han kom tillbaka med bullen i handen och undrade varför jag bara hade lagt in en bulle, fortfarande kopplade det inte, han sa att då delar vi på den, och satte sig. Jag hade svårt att hålla mig för skratt och fick tillägga att detta är en speciell bulle och pekade på den...tog några sekunder, sen såg jag hans ansiktsuttryck ändrades och han "va nä, är det sant?" han blev ganska chockad och glad kan jag säga. han kramade mig och vi skrattade gott.  "En bulle i ugnen" kan jag rekommendera att göra som roligt sätt att berätta på. ;)


Så vårt lilla 2dgs 4celliga embryo ligger nu och gror och om allt nu går som vi hoppas, får vi en liten till oss i vackra grönskande Juni!
För några dagar sen fick jag en pytteliten färsk blödning, kanske var en nid-blödning då, för kom inget mer. Att jag började misstänka var att jag behövde gå och kissa oftare, hade lite sura uppstötningar och får snabba vrålhungriga känslor. Dock ingen trötthet eller ömma bröst så, men kommer säkert frampå.
Nu vet jag inte om det är riktigt, men enligt den uträkning jag gjort, så är jag i v.3+6, så vägen är lång, men just nu gläds vi och tackar för att IVF finns och gjort detta möjligt för oss, gett oss chansen, hoppet.




söndag 27 september 2015

Ruvardag 6

Dagarna tickar på. Om en vecka kommer vi veta... Ska vi få glädjas eller gå igenom en ny depp-period? Blir det en ny omgång, är det sista gången med det gänget vi har i frysen. Man får bara 3 FET-försök per IVF- omgång. Våra har ju överlevt upptingen varje gång, så isåfall blir 2 lämnade där sen...känns ju lite taskigt. Dem sparas i några år, ifall vi vill bekosta själva sen eller försöka få syskon.

Vi borde hinna med ett till försök i år, sen blir det nytt äggplock nästa år. Uch det var ingen behaglig upplevelse. Därför måste det lyckas nu!!

Jag tycker det är kul med horoskop, stämmer ibland. Det fick jag bevisat i veckan. Jag läste i början av veckan om att jag skulle få ett oväntat graviditetsbesked... Först blev jag glad och tänkte på oss, men kom på att det blir ju för tidigt att veta. Så har gått i veckan och väntat... Igår kom det. Några som jag inte alls trodde skulle skaffa igen. Dem är lite äldre och har sen innan, men jodå, uch svårt att kunna glädjas.
Idag kom även en arbetskompis's son förbi med sin nyfödda dotter, då skulle ju det såklart gullas från alla.

Det är dock lättare i vardagen, inte lika ofta i tankarna. Tacksam för dem vänner som vet om vår sits, och stöttar så gott det går.



torsdag 24 september 2015

Ruvardag 3

Dagarna kyper fram. Jag vill veta nu! Rädd fall det inte tagit sig, blir tyngre för varje gång. Ändå vill jag våga tro, hoppas.

Är mycket jobb och andra projekt i dagarna, så hoppas tiden går lite fortare. Jag kommer inte testa tidigare denna gång. Trött på blanka test, utan ska försöka hålla ut. Fortsättning följer....

måndag 21 september 2015

Nu ruvas det igen

Var svårt att somna igår kväll, låg och funderade på våran resa genom allt... Sen gick vi nervösa hela förmiddagen, rädda att telefonen skulle ringa. Men inget samtal kom, så vi satte oss i bilen och åkte mot Sahlgrenska. Väl där kom vi in snabbt och jag fick byta om. Fick höra att vi var först för dagen, så bra. Jättego personal, som alltid. Det ska dem ha stor eloge för!

Väl inne, så berättade embryologen att det första den tinade upp hade klarat sig och inte förlorat någon cell. Förra gången hade den tappat en, så var bara 3-cellig. Men nu var det en fin 4-cellig. Läkaren sa att jag även hade en bra slemhinna. Något som var nytt denna gången, var att dem hade en kamera där embrylogen släppte ut embryot på fatet och vi fick se hur den såg ut, man kunde verkligen se alla cellerna...fascinerande. Sen sögs den upp i katetern och fördes in. Från vi satte oss till vi gick därifrån tog totalt 40 minuter bara, jättesmidigt idag. Läkaren sa att jag inte ska stressa eller bada dem närmsta dagarna, sen leva som vanligt.
Jag ska fortsätta med lutinus 3 ggr per dag och det varar fram till 1a vul, ifall vi lyckas!!  Huua.. Jag som inte är ett stort fan av dem. Tar även progynon-tabletter 2 ggr per dag, trappas ner ifall jag plusar.

Låt oss hoppas nu att detta är en stark liten i mig. Jag ska kalla den kastanjen, känns rätt i hösten som viner utanför. Låt den växa sig stark och frisk nu. Detta är verkligen den mest jobbiga period...att vänta dag efter dag, dem går såå sakta. Testdag blir 5/10. Vid vårat ET kom mensen vid  dag 13 och vid förra FET kom den vid dag 11.... håll tummarna nu är ni snälla. :)




måndag 14 september 2015

VUL gjort idag

Idag var det dags för vul igen. Jag fick vänta en bra stund, dem hade mycket att göra. Väl inne hos läkaren tog det 5 minuter. Förr kändes det alltid jobbigt med gyn-undersökningar, men nu är det hopp upp och ner. Snabbt och lätt. ;)

Det visade en slemhinna på 8 mm & 3-skickt!! Förra gången var den för tunn. Ska vara minst 6 mm. Fast hon tyckte jag ändå ska fortsätta några dgr till. Sen om några dgr ska jag börja med det värsta... Lutinus...kladdigt och bökigt. Lagom kul behöva ta den på jobbet ibland. Fast vad gör man inte.
Sen på måndag 21/9 blir det insättning! Hoppas nu att upptiningen går bra. Vi har 4 st kvar i frysen. Spännande nu och vi bägge har nytt hopp, blir det vår tur nu?

onsdag 9 september 2015

Svårt att glädjas åt andra

Idag fick vi reda på att arbetskompisen fått sina tvillingar. Dem som var tveksamma ifall dem ville skaffa ett barn till, så fick hon 2st!! Medan vi som försökt länge inte ens lyckas få 1 barn. Känns ju lagom rättvist. Det var jobbigt när alla på jobbet var så glada och tittade på bilder och pratade om det. Jag fick själv låtsats vara glad, men sa inte så mycket. Svårt är det att glädjas åt andra, en stund fick jag kämpa emot tårarna, det är verkligen så tufft.
 Fick även höra igår, inofficiellt att en till nu är gravid, jaha...

Mina närmsta vänner försöker stötta så gott det går, men lite trötta på det är dem nog. När man får problem, så finns ju alltid ens vänner där tills det löser sig, för att sen komma nya problem och nytt stöd. Men nu har ju detta varit så länge och inte blivit bättre.
Så glad för att dem finns där, men ingen kan ändå helt förstå hur det känns, när man går månad efter månad och alla misslyckanden med dem. En ny sorg som ska bearbetas varje gång.
Att inte kunna ge sin älskade ett barn. Se hur det tär honom, han säger det inte rakt ut, men ser på honom hur tufft det är. Jag har ju ändå, men tanken att han inte ska få uppleva denna fantastiska resa...att VI inte ska få uppleva detta tillsammans. Hur min kropp strejkar och inte alls vill samarbeta, vill inte fungera...frustration, ilska, sorg, många känslor på samma gång.

måndag 7 september 2015

Ett steg närmare

När BM ringde denna gång, var det med gladare besked och nu var värdet bra. Så jag har nu minskat ner sprayandet och tar även östrogentabletter 3 ggr/dag och hoppas på att det ska bli gästvänligt i min livmoder. Nästa måndag ska jag in på VUL och se hur det verkar. Förra gången räckte inte det, så fick även östrogenplåster och yttligare ett VUL. Hoppas nu att det ser bättre ut och det snabbare kan bli insättning. Vi borde hinna göra det nu i September. Blir mer spännande ju närmare man kommer en ny insättning. Efter varje misslyckande, är det väldigt jobbigt och svårt att se framåt.
Tur man lyckas ställa om sig och kan ladda inför ett nytt. 3e gången jag kommer få ett litet embryo i mig nu, bara hoppas det blir 3e gången gillt!!

fredag 4 september 2015

Så långt hittills

Maj 2013 - Jag tar förväntansfullt ut min spiral

Juni 2013 - 1a misslyckade försöket

Mars 2014 -  Utredning på oss börjar och får reda på att jag har PCOS (Sökte för min oregelbundna, långa menscykel, men läkaren satte igång utredningen med en gång)

April 2014 - Besked om att D har bra simmare

Maj 2014 -  Får reda på att jag har Hypotyreos(underfunktion av sköldkörteln) så får börja med levaxin.

30 Maj 2014 - Jag hittar ett gravtest liggandes, tar det mest för skoj skull, då mensen är väldigt sen som månaderna innan. Då dyker ett oväntat starkt plus upp, glädjen och chocken är fantastisk för oss!

4 Juni 2014 -  Då vi inte vet hur långt det är gånget, så blir det VUL. Vi får se ett litet vackert hjärta slå, är v. 6+1  Våran lyckligaste dag!

Fredag den 13 Juni 2014 - Symtomen försvann dagen innan, jag ringer och får komma in och som jag fasade, såg vi att det inte längre slog något. ett MA är konstaterat. Hemska, vidriga dag!


24 Juni 2014 - Efter 2a uttlåtande, så blev det skrapning idag och jag har aldrig känt mig tommare.


Augusti 2014 - 1a kuren av med Pergotime, ger ÄL, men blir ändå inget.

November 2014 - Efter flera kurer pergotime, som inte lett till något plus, så får jag göra en spolning av äggledarna, som såg jättebra ut. Gynekologen skickar nu en IVF-remiss till Sahlgrenska i Göteborg.


Januari 2015 -  Får samtal från SU, som undrar om vi vill vara med i en studie och isåfall kan börja med IVF tidigare, såklart sa vi ja! Väntetiden är vid detta tillfälle på 5-6 månader annars.


Mars 2015 - Vårat 1a IVF/ET och får 5 till frysen.


April 2015 - Misslyckandet är ett faktum


Juni 2015 -  Vårat 1a FET, 1a embryot överlevde upptiningen och sätts in. Tyvärr misslyckades det också.

Augusti 2015 - Börjar långa protokollet för vårat 2a FET


September 2015 - Förhoppningsvis blir det insättning.



Detta är en kortfattad sammanfattning om vad vi gått igenom hittils och det är inte konstigt att våra krafter försvinner mellan varven. Nu väntar en till höst/vinter med försök och bara hoppas att det ska få lyckas till slut. I annat fall har vi iallafall varandra och gjort allt vi kunnat.














söndag 30 augusti 2015

Ny vecka, nya tag

Idag fick jag min blödning, bra att något går som planerat iallafall. Jag har fått fortsätta att spraya 3 ggr per dag också. Nu ska jag lämna nytt blodprov på onsdag och hoppas på bättre resultat. Sen i slutet på september, får vi hoppas det blir dags för vårat 2a FET.

onsdag 26 augusti 2015

Rumpan i det blå!

Idag när jag satt i väntrummet på SU, så kom där ett par och mannen såg bedrövad ut, såg att hon försökte trösta honom. Förstod snabbt att det var något hos honom. Gjorde ont i mig att se, även om dem var några okända, så är man ändå i liknande sits och går mellan hopp och förtvivlan.

Jag själv kom in till läkaren(återigen en ny) och hon hade med sig en elev. Nu känns det inget nervöst längre faktiskt med att just lägga sig i gyn-stol, jag hatade sånt förr, men nu är det nästan som att borsta tänderna....nästan. ;)  Jag har tyvärr blivit van att ligga där nu.

Hon kollade på livmodern och såg att det var för tjock slemhinna kvar, men som skönt var så hittade hon inga cystor, som dem isåfall hade behövt punktera...gissa om jag blev lättad! Hon visade eleven mina typiska PCO-äggstockar med, fulla med små äggblåsor, men inget som var några problem enligt henne.
Jag behövde tydligen få en till/bättre blödning, så jag skulle få en spruta med extra hormoner för detta. Innan jag fick den, så blev det att göra urinprov, för att utesluta en graviditet, hur löjligt kändes inte det. Negativt såklart! Sen fick jag lägga mig i en säng och min BM kom och gav mig en spruta i röva! Var lite nervös, men det kändes faktiskt ingenting när hon stack till, bara lite när hon sakta sprutade in det fullt med hormoner, som ska ge mig en blödning om några dagar. Efter det, så ska jag gå och lämna blodprov igen och skicka in till dem och då hoppas på att värdet är bättre den gången. Skulle jag inte få en blödning, måste jag ringa och se vad dem tänkt sig då...



tisdag 25 augusti 2015

Nya problem

Man kan tycka att det någon gång kan få sluta med alla problem och strul. Fast NÄÄ, varför ska det få gå smidigt någon gång?
Idag ringde BM från SU, jag hörde med en gång på hennes tonläge att det inte var något bra hon skulle säga. Ibland vill man inte ha rätt. Jodå, provet var tydligen för högt, så jag kan inte börja med tabletterna. hon dubbelkollade så jag hade börjat med proveran och sprayen som bestämt och frågade om jag haft en blödning. Jag sa ja och datum, hon lät förvånad, som hon trodde jag skulle säga nej. Ibland kan man tydligen inte ens få någon blödning.
Hon sa sen att jag måste komma in, så dem kan kolla ifall jag behövde något mer eller ifall det kan vara någon cysta tydligen?!
Tur nog så är jag ledig imorgon, så blir hastigt iväg till Götet imorgon. Men fy tusan vad trist det är. Redan less på allt och så fick jag detta bakslag nu med. Får se vad dem kommer fram till. Ska jag behöva oroa mig? Känns väldigt lågt just nu får jag säga...







måndag 10 augusti 2015

Ur barnamun



Om spermier från pappan inte träffar mammans ägg blir det bara en vanlig omelett av det./Mikael 6 år
För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.
/Johan 7 år
För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby./Julie 6 år
Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.
/Fred 7 år
Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.
/Petter 9 år
Förr i tiden fick papporna inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mamman och pappan föder barnet tillsammans.
/Kathrine 6år
Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.
/Siri 6 år
Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
/Stina 9 år
En gynekolog är... en som inte vet så mycket om halsen på folk.
/Erland 6 år

måndag 3 augusti 2015

Vi tillhör dem få

Dem få, som inte lyckas. Kollade i en tidning idag och fick upp denna faktaruta. Har jag läst om innan, men det högg verkligen till inom mig. Hur kan så många få lyckas och inte vi? :(




Jag och några kollegor var hemma hos en nu ikväll och drack lite vin och pratade, var mysigt. Dock så kom hon förbi som är gravid med tvillingar (hemma annars nu) och hade en stor fin mage och såklart blev det massa prat om det och gulligull med magen. Jag fick vackert se glad ut. Hon ska få TVÅ stycken och vi får inte ens en...

Idag började jag iallafall med provera igen, så det sätter igång en blödning och om några dagar är det dags att börja spraya igen. Känner mig inte alls hoppfull denna gången. Inte D heller. Vi lågt och pratade om det häromkvällen och sa att vi gör försök med dessa frysta nu i höst, blir nog bara 2 försök vi hinner med och lyckas det inte, så vill vi isåfall göra nytt IVF istället för FET efter årsskiftet. Hade velat sätta in 2 st på sista försöket med dem vi har kvar i frysen, men det är dem väldigt restriktiva med.


onsdag 29 juli 2015

Vad väntar runt hörnet?

Såg precis bild på en gammal barndomsvän på facebook,var nog 3-4 år sedan vi träffades, men vi har pratat ibland. Hon träffade en ny man efter mig och gick inte lång tid förrän hon blev gravid. Nu går hon med en stor fin mage. Gör så fruktansvärt ont i mig att se det. Kan inte unna henne det, kan inte glädjas. För det känns så orättvist och jag känner mig så maktlös.

Dock i allmänhet så tänker jag knappt på det längre, går längre och längre tid imellan och börjar mer och mer acceptera situationen. Har sysselsatt mig med annat och ser på framtiden med ett leende för saker som stundar, som jag vet iallafall kan bli verkliga. Kan se att vi faktiskt kan få det härligt ihop, även om detta inte skulle bli.

Har ibland funderat på om vi ska fortsätta med detta, hur många månader till ska vi bli sårade och förstörda? Jag kommer dock ge det några försök till, främst för D´s skull. Snart är Augusti här och då ska jag börja med hormonerna igen. Blir vårat 2a FET. Jobbigt också att behöva vara borta mer från jobbet med. Ingen har frågat något ännu, dem vet att jag inte är så öppen av mig och står ingen tillräckligt nära heller för att vilja berätta mer än för den delen med.

Nu väntar vår 3e höst av försök. Ofattbart att det gått så lång tid och vi fortfarande står kvar... ser andra komma och gå, men kvar står vi...



söndag 12 juli 2015

Sommaren är kort

2a blödningen jag fick höll i sig några dagar och jag hade ont från och till i magen och ryggen några dagar. Väldigt störigt då vi skulle iväg till Danmark. Kom och gick lite, men var bara första dagen, sen släppte det som skönt var.

Dock nu i helgen, så hade jag trängningar och känslan av att vara kissenödig, fast jag inte var det. Så misstänkte att det kanske var urinvägsinfektion på gång, så igår pimplade jag massa tranbärsjos och citrondryck. Vet inte om det var orsaken, men idag känner jag mig bra igen iallafall. Tur det, för imorgon ska jag börja jobba igen. Helt otroligt vad fort semestern har gått. Värsta är att gå upp tidigt på morgonen igen, är verkligen ingen morgonmänniska.

Jag har haft härliga veckor, mycket skoj och varit med familj och vänner. Vädret har varit blandat, men har inte gjort så mycket, klarar inte för varmt väder ändå längre. Att bara få vara och inget att passa är ju såå härligt. Hade lätt kunnat vara ledig hela sommaren.
Nu blir det långt till nästa års semester, då jag har sen period.

Har faktiskt inte tänkt så mycket på våran jobbiga sits, bara ibland när man sett nån höggravid eller nyfödd, men inte lika farligt som förut. Kanske beror på att jag ställt in mig på att det kanske aldrig blir.
Iallafall så fortsätter kroppens semester några veckor till, sen drar det igång igen i Augusti.


måndag 29 juni 2015

En till blödning

Konstigt nu i helgen fick jag en ny blödning. Började lite på lördag kväll. Haft ont i magen igår och idag med. Brukar inte få det. Undrar varför det kommer igen så?

Iallafall, imorgon åker vi iväg på en liten resa, skönt komma hemifrån lite. Vi har massa skoj inplanerat. Bara hoppas vädret vill bli skönt och varmt med.

måndag 22 juni 2015

Planering inför hösten

Idag ringde jag Sahlgrenska, för att ge det tråkiga beskedet. Fick vänta länge i kö i telefon, sen när hon väl svarade så pratade hon långsamt och skrev ännu mer sakta på datorn, så förstår att det tog tid innan det blev min tur. ;)
Iallafall så beklagade hon att det inte hade gått och jag fick en ny planering för hösten. Verkade som dem har fullbokat, för hon såg ingen ledig tid för planerad FET innan vecka 37, så då hoppas vi på att det blir då och allt går bra!
I Augusti kommer jag börja med all medicin och hormoner igen, så blir lite semester även från det nu. Kan säkert vara skönt för kropp och själ att slippa tänka på det i några veckor. Samla nya krafter och bygga upp hoppet igen. Känns som jag tappar mer och mer av hoppet för varje månad som går och alla misslyckanden som dem för med sig. Tar sån extratid när jag måste göra stimulerat med. Blir i snitt bara 2 försök per termin, det blir inte mycket på 1 år och då är det inte ens stor chans att det lyckas. Härliga odds vi har med oss...icke.

Nåja, som jag sagt innan kommer jag ligga lågt här nu i några veckor, men sen kör vi på igen och hoppas att hösten medför sig lycka och tur för oss!

lördag 20 juni 2015

Snöbollen har smält

Hatar när jag har rätt med detta, hade så gärna haft fel. Idag kom mensen igång rejält och misslyckandet är ett faktum. Var redan förberedd och redan sörjt. Just nu känns det bara så hopplöst. Vi hade ett befruktat, som fick skjuts ända in i livmodern, men ändå lyckas det inte. Jädra kropp, som inte vill ta emot. Hur kan det vara så svårt!!

Ska ringa Sahlgrenska på måndag och se med planering inför hösten. Nu ska vi försöka njuta av sommaren och koppla av. Slippa hormoner och undersökningar på ett tag. Ta en drink eller två kan jag ju med.

Så kommer nog inte bli så mycket skrivet här under några veckor.

Lycka till ni andra som ruvar och ni som redan lyckats och har en fantastisk väg att gå. En dag är det kanske vår tur med!


torsdag 18 juni 2015

Deppdag

I morse när jag vaknade så hade jag inte ont i magen eller höfterna längre. Bara den där känslan, känslan av tomhet, som jag haft så många gånger förut. Bla morgonen när jag insåg att våran lille inte levde längre...
Jag tog ett test i morse, det stirrade helt blankt tillbaka. Jag blev inte förvånad, visste redan. Känner min kropp. Har ju varit gravid förut och det som alltid är så typiskt då, finns inte här. Jag blir så matt, tom, ledsen och förbannad. Vad vi än gör, så funkar det inte. Månad efter månad ingenting.
Låg och grät i morse i sängen och lyssnade på deppmusik, sen efteråt tog jag en långpromenad med en av hundarna och bara andades in den friska luften och vandrade på grusvägen bland träd och blommor, som luktar gott efter regnet. Försöka samla kraft, återigen samla nya krafter för att orka igen.

Ville först inte berätta för D på dagen och förstöra hans sista jobbdag innan semestern, men vi ringde på lunchen och då försökte jag få fram det till slut, men blev obekvämt för honom och han pratade bort det. Så jag la bara på luren och alla tankar bara försvann från mitt huvud. Jag existerar men samtidigt är jag helt borta.
När han kom hem, så orkade jag inte. Han blev ledsen också, efter det sa jag åt honom att ta en promenad med hunden, få skingra tankarna lite.

Här står vi nu... helt tomma och orkeslösa, vilken rolig start på semestern. Imorgon ska vi sätta på oss våra masker med ett stort leende, sitta och vara trevliga och skåla, äta och verka så glada och ta en jordgubbe eller 2. Detta blir 3e tomma midsommar för oss, utan att ha lyckats.

Blir att ringa Sahlgrenska på tisdag och se hur planeringen ser ut efter sommaruppehållet, förhoppningvis har vi då fått nya krafter och jag kan ge mig in i hormonträsket igen. Nu tar vi och väntar lite till då, för 1000e gången, vänta, vänta, vänta....

Vill iallafall önska mina läsare en fin midsommar och glöm inte dansa runt midsommarstången, det vet ni väl att förr i tiden så var en skröna att det var för att fira fertiliteten, ja tjena... inte mycket att fira direkt. då får vi isåfall dansa året runt, så kanske det funkar.





onsdag 17 juni 2015

Ruvardag 8

Blir tyvärr inte så mycket hoppfulla inlägg från mig nu. Idag har det fortsatt både på trosskyddet, när jag torkar mig och på pinnen för vaggisarna. Det är som en ljusrosa flytning. Har även småont i magen och höfterna idag med. Har läst runt lite och sett många berätta att det kan bero på vaggisarna och progesteron som jag tar, det gör slemhinnan skör. Fast det känns ändå inte betryggande. Har dålig känsla och har den där tomma känslan, som jag haft flera gånger förut. Är så tufft att se hur ledsen D blir varje gång, han vill tänka positivt att det ska gå.
Är för tidigt att testa med, så bara att lida igenom dessa dagar som är kvar. Verkar bli en lagom rolig midsommar att fira, precis som vid påsk.
Det kommer isåfall inte bli ett nytt FET förrän efter sommaren, så kanske insättning i September.
Tiden bara springer iväg från oss...

tisdag 16 juni 2015

Ruvardag 7

Nyss när jag var på toaletten, så såg jag på trosskyddet att det var lite färgat "kladd" inte blodfärgat men lite mörkare rödbrunt typ. Kom även lite när jag torkade. Blev jag ju med en gång nojig. Är det tecken på att mensen är på gång eller är det en liten nidblödning efter att snöbollen har fäst sig? Kan vara vilket som, det är fruktansvärt nervigt. Känner av lite småkramp i magen ibland och ont i höfterna, kommit mer på kvällen. Tidigare idag så kändes det ingenting, då försvann mitt hopp helt, uch så tärande detta är.
 Kan inget mer göra än att vänta ut tiden och se...

måndag 15 juni 2015

Ruvardag 6

Nu borde snöbollen hittat sitt ställe och börjat bädda in sig i livmodern. Måtte det vara så.
Igår kände jag mig svullen i magen, små pirrningar nertill och halsbränna, Lutinusen gör även att det imellanåt svir lite där nere och blir hård i magen. Sen som jag nämnt innan med allt kladd, som gör mig galen. Inte lätt att ha det luftigt nertill heller med trosskydd hela tiden, suck.

Jag känner mig annars helt kall och känslolös, vågar inte hoppas för mycket, vet att jag kommer bli så himla besviken och ledsen om det inte tar sig nu heller. Hur kan det vara så himla svårt? Om 8 dagar är det TD, undrar om jag kan hålla mig till dess. 
Får försöka att njuta av min semester också, men detta kommer ju hela tiden i tankarna. Första jag tänker på och sista innan jag somnar.

Idag fick även prinsessan Madde sitt 2a barn. Hon har hunnit få två barn nu under tiden vi försökt. Lagom rättvist. Tror dock inte deras äktenskap kommer hålla. Han känns inte pålitlig och med två barn så tätt... Jag är inte bitter. ;)


Till något roligare, en jag har följts åt med i några veckor nu och går på Sahlgrenska med har fått ett plus, Grattis "Lilla Jag", underbart för er och hoppas jag också får ett plus om några dagar. :)


söndag 14 juni 2015

Ruvdag 5

Igår kväll när vi lade oss, så kom jag på att det var dagen för 1 år sen. Fredag den 13e, som vi fick reda på mitt ma. För 2 år sen hade vi precis börjat försöka och 1a misslyckandet var ett faktum. Fast vi var så blåögda och jag lugn, för det är normalt att det kan ta några försök... Kanske 3, 5 sådär.

Nu sitter vi här och efter flera år, är vi fortfarande på ruta 1. Inte kommit någonstans på vägen. All denna tid, tårar, hormoner och undersökningar, men ingen garanti kan ges. Den hårda sanningen vi har framför oss om att det kanske aldrig kommer bli...

Hur gör man för att orka vidare? Hur får man kraft? Hur kan man ge stöd bäst åt varandra? Dem som kämpat ännu längre och fler IVF-försök, hur gör dem? Vad är det för otrolig kraft som kommer fram?
Med tårar i ögonen somnade vi och idag är en ny dag och ny chans att finna kraft och hopp.

lördag 13 juni 2015

Så tragiskt

Ibland undrar jag vilken värld vi väljer att skaffa barn till. Detta hände inte så många mil från oss. Stackars föräldrar, att sånt här tragiskt får hända....



Själv är det nu 10 dagar kvar till TD!

fredag 12 juni 2015

Ruvardag 3

Nu har jag börjat min semester!! Helt underbart, blå himmel och varmt skönt väder! Vilken superstart. Sa hej då till arbetskamraterna och köpte mig en glass på vägen hem. Vissa stunder känns allt helt perfekt!

På ett sätt vill jag att tiden ska gå fort, så jag kan ta ett test. Fast samtidigt vill jag ju att dagarna ska vara långa och gå långsamt, då jag inte vill att semestern ska försvinna för snabbt förbi.
Jag mår för övrigt bra, hade lite ont i magen på kvällen efter insättningen, men gick över sen.
Annars är det såklart lite jobbigt med lutinus, kladdigt och blir så instängt att behöva ha trosskydd hela tiden, men vad gör man inte. Så störigt att ens behandling kan ge samma symtom som att man är gravid, så ingen idé att känna efter något. Om allt går som det ska, bör ju våran lilla snöboll fästa sig i helgen. Åhhh hoppas hoppas nu!! Skulle det inte gå vägen, så kan vi deppa i några dagar, sen ska vi iväg på en rolig resa, så blir skönt att komma hemifrån och skingra tankarna.




tisdag 9 juni 2015

Nu ruvar jag en snöboll

Det var en nervös förmiddag. Rädd att dem skulle ringa och berätta att ingen klarat upptiningen. Klockan 11:50 ringde det och jag fick panik, men var bara min mamma.

Vi var framme i god tid och satt ute i solen och värmen, som äntligen kommit och åt glass. Fryst tema idag. ;)

När vi blev inkallade, så fick jag svira om till dem snygga sjukhuskläderna och vi gick sen in i salen. Embryologen berättade att den första dem tinade upp klarade sig! :)
Dock hade den förlorat en cell, så var nu 3-cellig. Blev lite nojig över det. Fast hon sa det inte gjorde något. Jag googlade runt efteråt och läste om flera där det gått bra ändå.

Själva ingreppet gick fort och nu har jag vår fina snöboll i mig. Hoppas nu allt går bra. Långsamma dagar väntar.

fredag 5 juni 2015

2a VUL igår

Igår var det dags för VUL igen, uch vad nervöst det var. En glad och munter läkare hämtade mig och fick återigen lägga mig i gynstolen. Tänk, förr tyckte jag det var jättejobbigt på vanliga gyn/cellprovsundersökningar, nu känns det nästan som en rutin, hur konstigt är inte det?

Hon såg iallfall att slemhinnan nu var 7mm, blää bara en ynka mm. Fast det räckte, hon tyckte det var viktigare att den var i 3 skikt, som den var, så jag fick godkänt för återföring! Fast tro inte att det kan gå för lätt, alltid nåt ni vet. Hon frågade om det hänt något med min livmoder, jag berättade att jag fick göra en skrapning för 1 år sedan. För tydligen så var det lite sammanväxning på ena sidan, tänk ungefär som ett smalt päron, brett och fint på ena sidan men smalnar till på andra sidan. Behövde inte vara några problem sa hon, dem släpper in embryot på den bredare sidan, men ifall det inte tar sig, så sa hon att dem kanske får göra någon åtgärd....vad då för åtgärd? Varför sa dem inget vid vårat ET? eller fanns det inte lika tydligt då? Så nu är jag nojig att detta ska ställa till det och vi får yttligare problem att handskas med...suck. Aldrig får man bara vara lugn utan oroa sig för detta med.

Iallafall, på tisdag eftermiddag är det dags för återföring! 5 st små fina 2 dagars embryon ligger och väntar på oss i frysen. Hoppas nu upptiningen går bra och dem klarar sig. Dem tinar upp en i taget, skulle inget klara sig så ringer dem på förmiddagen, fyyy vad vi kommer hoppa till ifall det ringer.
Många brukar klara upptining och då sägs det att det ofta är starka små, som både klarat nedfrysning och upptining. Vi kan bara hoppas av allt vi är värda att det kommer gå bra.

Så idag är sista dagen jag tar nässprayen och sen ska jag minska ner min östrogendos, skönt. Fast nu börjar istället den jobbiga delen.... Dags att börja med lutinus, den jobbiga kletiga, så man får leva med trosskydd i all evighet. 3 gånger per dag ska jag ta det och fram till testdagen, sen om vi nu plusar, så ska jag fortsätta med det fram till det tidiga VUL. Inte lite vi får gå igenom och sen finns det inga garantier, och rädslan för ma/mf, fy sjutton. Fast nu tar vi ett steg i taget, vill ha tisdag nu!

En konstig grej är att igår för 1 år sedan låg jag också i gynstol, fast på ett underbart sätt, det var då vi fick se det lilla hjärtat slå... Tänk vilka olika vägar livet kan svänga av på.

Kom igen nu våra 5 små, visa att ni är riktiga kämpar, vi längtar och väntar.









onsdag 3 juni 2015

Kramper i magen

Har haft lite kramper från och till i magen idag. Inte haft förut. Undrar om det bara är en biverkning som kan bli eller om det är något som ställer till det. Försökte nå rådgivningen på Sahlgrenska, men var så många som ringde, så fick inte ens stå i kö. Ska dit imorgon ändå, så blir det inte värre avvaktar jag. Man blir lite fanatisk i sin kropps signaler och känner efter hela tiden efter biverkningar eller när man ruvar och undrar om det är symtom man känner. Inte konstigt så många blir skengravida. Många säger ju att dem haft mer symtom när dem varit det än när dem väl är riktigt gravida.

Hade tänkt vara ledig nu i helgen, men är sån kris på jobbet så jag tog bort lördagen. Söndagen är viktigast att vara ledig, då jag har saker bokat, men så ringde chefen idag och sa att hon kanske måste vägra mig det...bläää!! Tack för den liksom. åhhh blir så trött på alla motgångar hela tiden. Förlorar en del pengar också om jag inte kommer iväg på söndagen, då det redan är betalat och inte går att få tillbaka. Besöket sista och imorgon hamnade såklart på dagar jag skulle jobbat med och jag kunde inte byta heller, så nog många på jobbet som börjat undra över mina sjukdagar som bara är så kort och varje vecka. Blir ju dessutom nästa vecka om jag nu får göra återföringen. Orkar inte berätta heller, känns så privat, men kanske inte går att tiga om det hur länge som helst heller, suck, något hela tiden.
Men vad gör det om 100 år!


måndag 1 juni 2015

Ofrivillig barnlös mamma i ingenmansland

I helgen var det ofrivilliga barnlösas dag och Mors dag. Lite ironiskt sammanträffande. Jag sitter själv i mellan dem dagarna. Jag har barn sen tidigare och får fira detta fantastiska på mors dag. Jag tillhör även dem som är sekundärt barnlösa, och tillhör inte riktigt 100 % till nån av dagarna. Fast vi som är i denna gråzon vet hur tufft det faktiskt är. Din kropp har en gång fungerat, men nu ingenting, jättefrustrerande.

Min sambo däremot är ju helt i gruppen av ofrivilligt barnlös, han har inga barn och är inga fel hittade hos honom, utan allt ligger på mig. Min kropp måste se till att fungera, annars så orsakar jag att han inte kommer bli biologiskt pappa. Ingen press alls. Han är en fantastisk människa som bör få bli pappa. Han bara måste få bli det. Hur kan vissa som egentligen inte borde bli,  få massa? men inte en så snäll och omtänksam man? Förstår inte hur det kan vara så.

Jag proppar nu in massa medicin och hormoner i kroppen för att det ska kunna bli något. Tvingar min kropp att förbereda sig för att kunna ta emot vårat lilla embryo. På torsdag ska vi in igen och hoppas det blivit några mm tjockare, så det kan få bli dags. Jätteorolig att det inte hjälpt och det kommer avbrytas. Tagit allt detta för ingenting....fyy vilket nederlag. Håll tummarna igen när ni snälla!

Min medicinlista

Levaxin  -  För min hypothyreos
Multivitamin(den med högst folsyra) - för att boosta upp kroppen
Estradot -  östrogenplåster
Progynon - Östrogen tabletter
Suprecur - nässpray för nedreglering

Lutinus har jag även som ska börjas med några dagar innan återföring och fram till tidigt VUL, ifall vi lyckas bli gravida. Så det är några veckors tid isåfall.


Inte konstigt ens humör svajar ibland? Kroppen måste vara en riktig bergodalbana just nu!

fredag 29 maj 2015

Ett bakslag

Jag kom in i tid till mitt besök och det var en läkare, som jag träffat innan. Hade glömt om jag skulle kissa eller inte innan, så fick snabbt göra det efter läkaren frågade om jag gjort det. Sen var det hopp i stolen och hon började mäta. Tyvärr så var slemhinnan "bara" 6 mm. Minst 7 mm ska den vara sa hon, så jag blev såklart väldigt besviken på min kropp, återigen.

Hon sa att jag ska öka upp dosen med östrogentabletter till 4 per dag och fick även utskrivet östrogenplåster, som ska bytas varannan dag. Herregud, som jag inte är tillräckligt proppad med hormoner och mediciner. Pricken över i var när jag skulle hämta ut dem, då hade tydligen en ny period börjat för mig, så var inte längre gratis. 400 kr försvann bara sådär, lagom skoj. Enda positiva var att nu är mina besök fria iallafall. Så jag ska tillbaka dit igen på torsdag nästa vecka, får verkligen hoppas det ser bättre ut då. Vad händer annars? mer medicin eller avbryter dem tro? Fast läkaren var ändå vettig och sa att det är ju bra att vi kan kolla hur det är, så när vi tinar upp era embryon är det mest optimala tiden för att sätta in.

Hon var ändå positiv då jag haft en bra slemhinna vid vårat första IVF, Så måtte det bli så nu med. Fast känns ändå så trist att istället för återföring så blir det en koll igen. Ingenting kan gå smidigt känns det som.

Huset vi budade på gick upp för mycket över våran budget med, så det fick vi släppa. Bara fortsätta leta där med. Lagom rolig start på helgen, men vi får försöka att koppla av och rå om varandra och ta nya tag nästa vecka.

Hoppas ni alla får en skön och bra helg!


torsdag 28 maj 2015

VUL imorgon

Imorgon är det dags att åka till Sahlgrenska igen. Se om min livmoder gjort sig redo för att ta emot ett litet embryo. Känn ingen press där inne!
Jag åker själv, så D inte behöver ta ledig från jobbet. Känns viktigare att han är med när vi gör återföringen. Är verkligen så fascinerande att dem kan plocka ut ägg och simmare och sen så bildas något litet från oss, utanför kroppen! Dagens teknik och läkare, embryloger är verkligen mirakelgörare. Vi sätter nu hoppet till dem och att våra små embryon är starka och dem kommer klara upptiningen och vill gosa in sig bra hos mig sen. Jag undrar vilken dag det kommer ske, känner att jag börjar bli otålig. Fast nu kanske det högst är 1 vecka tills jag är ruvare igen och det nu kan bli våran tur!


På tal om annat, så har vi lag ett bud idag på ett radhus här i stan. Känns väldigt spännande. Ingen WOW faktor, men det passade våra önskemål bra och lagom stor inhägnad trädgård med mysig sittplats. Tror dock chansen att vi vinner inte är så stor, men då har vi försökt iallafall. Kommer ju nya ut hela tiden, gäller vara tålmodig, så kommer vi nog hitta vårat. Skönt också att lägga tankarna på lite annat med. Vi har även planerat en familjeresa, där min mamma även ska åka med, så något roligt att se fram emot med. Jag kommer ha TD på min första semestervecka, så slipper iallafall gå till jobbet om det nu inte skulle ta sig och ha resan att se fram emot. Fast skulle det ta sig, så blir det ju perfekt att få vara ledig dem första veckorna och ta det lugnt, för kommer nog bli väldigt nojig. Fast ska verkligen försöka att tänka positivt.

Jag hittade en ny blogg igår, som jag har långläst. Ett par som försökt i såå många år med massa IVF och tråkigheter, men som till slut lyckades!! Så fantastiskt. Det ger mig mer kraft att fortsätta och inte ge upp, vi har ju precis börjat på våran IVF-resa och att det faktiskt fungerar för många.

onsdag 27 maj 2015

Tung dag igår

Igår brast det. Hade sett på ett starkt känslomässigt avsnitt av Grey´s anatomy och efteråt kom jag in på egna tankar och våran resa. Hur länge vi faktiskt kämpat nu, så orealistiskt när vi räknar månaderna, åren. Jag kommer fortfarande ihåg när vi började försöka och jag såg ett paket bindor i badrummet, jag tänkte att det kanske blir det sista paketet jag använder...hur blåögd var jag inte?

Jag kom även att tänka på vårat ma, det lilla hjärtat som slog så fint och att nu på fredag när jag ska in på VUL, så är det exakt för 1 år sedan dagen vi plusade och vi var så lyckliga! Det starka oväntade pluset som vi inte alls var beredda på. Tårarna kom och jag lyssnade på min lista med depplåtar som jag har just för såna här stunder. Var dock längesen nu, men kan tydligen krypa fram fortfarande.

Blir nervöst på fredag, hoppas det ser bra ut och isåfall, vilken dag blir det insättning och kommer det gå bra med upptiningen. Hoppas det är en liten kämpe nu som väntar. Alla embryon som frystes ner var genom den vanliga IVF, så blir inga mer ICSI. D tycker det känns bättre med dessa, så det känns som dem gjort jobbet själva mer. För mig är det vilket som, bara det kan få lyckas! Håll tummarna är ni snälla nu.


söndag 24 maj 2015

Sluta aldrig att drömma

Får först säga Grattis till mums Måns, som vann välförtjänt i Europa i natt! Jag skriver detta sent lördag natt. ;) Vilken dröm att slå in.

På tal om drömmar så stötte jag på vikarien på jobbet idag, som är gravid med hjälp av Pergotime.  Hon berättade att hon drömt om mig.  Jag var lycklig och gravid! Hoppas det är en sanndröm och jag kan få bli det nu! Kan drömmar gå i uppfyllelse? Ja, ibland gör dem ju faktiskt det.

tisdag 19 maj 2015

Går som planerat

Idag ringde min BM på Sahlgrenska och sa att mitt blodprov visade bra med nedregleringen med sprayen. Så nu minskar jag ner dosen och ska även börja ta tabletten Progynon 3 gånger per dag, med start imorgon.

Hon bokade även in mig för vul nästa fredag, var en jobbdag, så måste ta ledigt då det tar en halv dag fram och tillbaka.
visar det bra så blir det att börja med lutinus igen. Det ska jag isåfall fortsätta ta ifall jag plusar och ända till 1a tidiga vul! Jag som tyckte det var så jobbigt och kletigt att använda det. Fast vad gör man inte. Om det nu går bra, så väntar insättning om 2 veckor, spännande!

I Helgen var vi på minisemester med massa roliga aktiviteter, underbart komma bort och jag tänkte ingenting på detta, förutom när jag tog medicinen. Överlag tänker jag mindre på det. Kanske självbevarelsedrift, så jag ska orka eller för att jag börjar infinna mig att det kanske aldrig kommer bli något...


torsdag 7 maj 2015

Här käkas det tabletter och sprayas!

Har legat lågt ett tag, inte hänt så mycket. Jag tar mina provera-tabletter, ingen mens har kommit ännu. Dock så blev jag väldigt uppblåst i magen dem första 3 dagarna med dem denna gång, fast har gått över nu. Sen i måndags har jag även börjat att spraya 3 ggr per dag igen, känner inte av något nämnvärt, lite humörsvängningar, men det kan ju lika gärna bero på situationen i sig. Ska spraya nu i 2 veckor, sen blir det att lämna blodprov och se när jag kan börja med progesteron-tabletterna.

Veckorna kryper fram, vill ha veckan för insättning nu!! Samtidigt har jag dem senaste veckorna stängt av våran situation ganska bra, jag tror att jag börjar ställa in mig på att det kanske inte kommer bli något. Det är tufft efter allt att det faktiskt kan gå. Men samtidigt sker mirakel hela tiden. Idag läste jag om en tjej som kämpat läänge och nu äntligen har plusat, så glad jag blev för deras skull. Plötsligt händer det, som hon själv skrev.

Nu är det bara 6 veckor kvar till semestern och det ska bli välbehövligt, bara få vara och umgås med sina nära och kära och ta dagen som den kommer. Vi har samma veckor ledigt med, jättekul. Fast redan nästa helg ska vi på en liten minisemester, skönt att komma hemifrån lite.


måndag 27 april 2015

Nya tag, ny chans

"När man vill ha barn, spelar inget annat roll" Så sa en kvinna på tv precis. Lite så är det, man bär med sig detta hela tiden och livet hamnar i paus-stadie. Svårt att tänka hur man ska agera vidare med annat.


Idag var jag och hämtade ut dem nya medicinerna, blev en hel drös, dock så hittade dem inte proveran, som det stod att det skulle finnas inne, så jag måste dit imorgon igen, suck! Är ju den jag ska ta först med, så måste ju ha den. Har inte kommit iväg tidigare och hämtat, så blir lite tight med tid. Jag ska börja med att ta den nu på Torsdag. Hoppas det inte blir några större biverkningar denna gång heller. Nu ska vi samla kraft och ork att ta oss igenom detta försöket, och våga tro att det kan få bli våran tur!

Som skönt är så har jag mycket annat att tänka på nu. Säsongen för hundutställningar börjar nu och jag ska ge mig ut med min yngsta, så det ska bli spännande. Vi har ett stort jubileum i rasklubben med, så det ska bli roligt att träffa mycket folk och se på fina hundar. Vi kommer sova i en stuga där i 2 nätter och ha fullt upp med aktiviteter. Veckorna går fort nu med, vi har tidig semester i år, så inte många veckor kvar. Då kommer vi även veta om det det tagit sig.



lördag 18 april 2015

Vissa dagar är värre

I dag är ingen bra dag. Har varit dunderförskyld i några dagar och inte haft ork till mycket.

Om egen äl skulle infalla, så är det i dessa dagar. Vi har inte 0 % chans som vissa tyvärr har. Utan ibland får jag egen äl, men väldigt sällan. Jag bryr mig inte om äl-stickor, då dem ändå kan vara missvisande för oss med PCOS.
Så en liten chans kunde vi ha nu innan vi börjar med FET. Dock kunde/ville inte D och jag blev såklart ledsen och arg. Känns som han berövar mig det enda lilla hopp jag kunde leva på fram till det är dags för nytt försök. Känns som män nog aldrig riktigt kan förstå hur mycket vi har både kroppsligt och psykiskt att kämpa med.

Jag grubblar, gråter och blir påmind om hur hårt det är med varje bakslag. Att det gått hela 2 år och det gått snart 1 år sen vårt ma, för att inte ha hänt någonting mer efter det. Min kropp strejkar och vill inte samarbeta. Jag står på kanten till avgrunden och vickar....
Hur ska jag orka vidare. Samtidigt som så många andra kämpar, med fler år bakom sig, fler mf eller fler tester utan nånsin ett plus. Dessa förbannade blanka tomma tester. Min förbannade tomma kropp.


Enda positiva denna dag är att en kär vän idag är i Stockholm och är på musikal och har det fantastiskt. Det unnar jag dig.
Hon är den enda jag känner, som vet om denna bloggen och som stöttar mig på avstånd, då vi tyvärr bor på olika håll i landet.

Vad vore man utan sina vänner!


onsdag 15 april 2015

Hennes lycka, min olycklighet

Idag var jag på föreläsning, även min gravida arbetskollega. Var ju omöjligt att komma ifrån att småprata med varandra under pauserna. Så fick bita ihop och snällt fråga hur det går och planeringen för allt. Dem väntar som jag nämnt innan tvillingar, så stor mage redan nu.

Väl på jobbet igen satt hon och höll en hand på magen och såg lycklig ut. Det brände inom mig av avundsjuka. Hur kan det vara så orättvist. Jag vill kunna vara glad åt andra, men som det är nu känns det omöjligt. Jag får bara fortsätta med mitt pokeransikte och låtsas som ingenting, medan jag egentligen går under inombords. Hjälplös och inget vi kan påverka nämnvärt. Vi lägger vårt sista hopp i läkarnas händer och på våra små i frysen.

Måtte vi få lyckas... för våran skull och alla omkring oss. Så vi kan trycka på play igen, så våra liv kan få fortsätta och vi inte längre måste titta bort och ignorera andras lycka.

fredag 10 april 2015

Ny plan, ny väntan

Nu har vi en ny plan. BM ringde igår och gick igenom allt kortfattat. Hon skulle skicka papper om allt och be läkaren skriva ut recept.

Det blir ett stimulerat FET med planerad insättning v.23.  Jag som hade hoppats på Maj. Jag ska börja med tabletterna provera 30/4, sen blir det spray och lämna blodprov. Efter det bedömer dem när jag ska börja med östrogen-tabletter och sen ska jag in för VUL, för att se hur slemhinnan ser ut.

Några dagar innan insättningen, ska jag börja med lutinus och hålla på med det fram till VUL, om jag då plusar förstårs. Så slipper sprutorna denna gång, men hade hellre tagit dem än lutinus. Det är bökigt, kladdigt och inte för smidigt att ta när jag är på jobbet...

Måtte det få lyckas nu!! Alla ägg som frystes var med IVF och såg bra ut. Hoppas det är riktiga fryskämpar, ungefär som Jon Snow i Game of thrones! ;)

Om allt går som planerat, bör testdag bli nära midsommar. Jag börjar min semester då, så antingen en fantastisk rolig start eller en deppig, fast med möjlighet till nubbe.


onsdag 8 april 2015

Nu väntar vi på sköna Maj

Igår ringde min BM och vi pratade en liten stund, kände mig helt matt efteråt. Hon höll med mig om att det är nog bäst med att göra ett stimulerat FET, då jag så sällan har egen ÄL och oregelbundna cykler. Det kommer tyvärr bli provera, spray och något mer som ska tas, dock inte sprutorna. Så blir en lång procedur igen, kändes väldigt segt. Gör man ett ostimulerat/naturligt, så krävs det ofta ingenting extra, utan bara att hålla koll på när ÄL är.

Jaja..vi får hoppas att det kommer bli värt det. Dröjer till Maj nu, så blir en liten paus från allt iallafall. Skulle detta FET inte lyckas, kommer vi sen få vänta till efter sommaren, så blir isåfall semester från det också.

Jag var och lämnade blodprov idag, för att dem ska mäta HCG i blodet och ha till studien jag är med i. Kändes så otroligt onödigt och slöseri med tid, pengar för deras räkning och för mitt psykes skull, då det inget är, men var ett nödvändigt moment för studien. Sen är jag klar i den, var bara i vårt 1a försök som studien omfattade. Enda som består av den nu för min del är att dem kollar upp oss om 2 år och ser hur det gått. Nu får vi fortsätta som "vanliga" IVF-par, men jag hoppas få ha kvar min BM, för hon är väldigt bra och svarar snabbt på mina mail. Hon ska ringa imorgon och berätta provsvaret och gå igenom schemat för vårat FET.

måndag 6 april 2015

Fryst kärlek

Påsken är över för detta år. Vi har nu passerat alla högtider 2 gånger och är fortfarande kvar på ruta 1 och får inse att det blir inget barn 2015 heller. Vi har dock försökt tänka bort det i helgen och hade en så mysig resa och umgåtts med goa vänner. Jag åt ostar och drack lite vin i helgen, bara för att jag kan.

Så glad och positiv kommer jag tillbaka till jobbet, för att mötas av prat om babyshower för hon som väntar tvillingar...suck. Jag kommer vara väldigt upptagen den dagen!

Känns som en evighets väntan till Maj och det tänkta FET. vårat barn ligger kanske nu och väntar på oss i en frys i Göteborg. Konstig tanke! Vi hoppas och längtar.



fredag 3 april 2015

Vi har förlorat klumpen

Idag kom mensen, som ett elakt hån. Jag var inställd på det och kände tydligen min kropp rätt att det inget blev. Våran lilla klump orkade inte växa mer. Nu får vi hoppas på dem 5 i frysen. Börjar behandlingen efter nästa mens, så i slutet av maj borde det isåfall bli dags för FET.

Vi har rest bort idag och bor på hotell och vandrar längs havet. Sen ikväll blir det middag och spa. Tycker vi kan unna oss det och rå om varandra. Fly vardagen för en stund.

Tack alla ni som läser och lämnat stöttande kommentarer. Hoppas ni alla får en fin påsk och gott väder.

onsdag 1 april 2015

Ruvardag 11

Här sitter jag i ovisshetens land. Måste säga att ruvningstiden har varit det jobbigaste hittils. Sprutor och spray är ju ingenting jämfört med hur dessa dagar har sniglat sig fram och inte veta om det tagit sig eller ej.

Ingen mens/blödning i sikte än iallafall. Gällande möjliga symtom, så har jag haft sura uppstötningar på kvällarna, men idag har det även varit på dagen och lite illamående, nästan som det sitter en klump i halsen, yr imellanåt och spänd mage. Så varit lite jobbigt att jobba idag. Tyvärr kan det även bara vara biverkningar från lutinusen, så det ger inte mycket hopp.

Fick lägga mig och sova när jag kom hem och D fixade hämtmat, efter det kändes det bättre. Jag har dock inga planer på att testa något mer innan helgen. Antingen kommer mensen före eller så får jag se vad nästa test visar. Ordentligt svar får jag på onsdag, då min BM kommer ringa och berätta vad blodprovet visar.
Jag är inställd på det värsta, var ju som sagt inte ens en skymt till streck i måndags och idag såg jag en annans test som hade ett fint streck från samma ruvardag.

Jag dubbelkollade med min BM iallafall och vi har 5 st i frysen som väntar på oss. Kanske är det en av dem som kan ge oss lycka.

måndag 30 mars 2015

Deppig ruvardag 9

När jag vaknade i morse kändes det helt vanligt i kroppen, tomt och inget som gör att jag borde fundera på om det kanske är något. Svårt förklara, men har haft den känslan många ggr för, bla den dagen när jag insåg att något var fel och det blev konstaterat ma. Det hade helt enkelt blivit helt alldaglig kroppskänsla.

Jag tog ett test, som grinade helt blankt tillbaka, inte ens något litet antydande. Det blev för mycket och jag la mig i sängen och deppade i nästan 2 timmar. Sen tog jag en skön långpromenad med hunden i det gråa regnet. Spelar ingen roll om det är grått eller solsken, för inom mig regnar det varje dag.
Jag ska såklart fint vänta in riktiga testdagen och ta det obligatoriska testet, men vet till 99% vad det kommer visa. Man är ju inte direkt nybörjare att ha det såhär nu, men blir tyngre och jobbigare för varje månad som går.

Detta innebär vad jag fasat för över länge... att det inte blir något 2015-barn heller! Hur kan det bara bli såhär? Vi fick inget 2014 och nu är det alltså ett helt år till som blir tomt och öde. Hur finner man ny styrka att kämpa vidare? Ska man våga tro på 2016? Det kommer iallafall bli vårat sista år som vi försöker att få i. Sitter jag här och skriver om prick 1 år till och det misslyckats, då är det dags för att avsluta denna tortyr, måste ha en deadline, annars kommer vi gå under. Måste ju få leva, sätta igång play-knappen igen, för nu har vi stått på paus alldeles för länge.

Min BM sa ju att vi kommer hinna göra ett FET innan sommareuppehållet, men där är ju chansen ännu mindre för att lyckas, så inte mycket att hålla i.

Men så ser det ut just nu, fruktansvärt jobbigt som ni kan förstå. Att hela tiden sörja,för att sen försöka samla ihop nya krafter, igen, igen och igen....

söndag 29 mars 2015

Ruvardag 8

Dagarna går bara såå segt, men har jobbat i helgen så har iallafall haft något att sysselsätta mig med. Nu kommer dem avgörande dagarna....kommer mensen dyka upp eller håller den sig borta och några symtom kryper sig på? Denna ovishet är så fruktansvärt tärande, det vet alla som någon gång har ruvat/ruvar...

Vad känner jag av då? Jo, tycker mig väl märka av lite småsaker, men kan lika väl bara vara lutinusen som spökar eller att mensen förbereder sig för att komma.

Intimvarning, så ni som inte vill läsa kan sluta nu. ;)

Följande tecken som kan tyda på nåt är:

Vaknar mycket på nätterna
ömma bröst på morgonen
kissar oftare
små hugg/kramp i sidorna
sura uppstötningar på kvällen
gasig i magen, även lite hårdare
mindre sockersugen  (är en riktig godisråtta annars)

Nu vet jag inte hur detta ska tolkas, men i början hade jag inga problem att föra upp staven med lutinus, men senaste dagarna har det blivit mycket trögare/svårare att göra det. Är det bra eller dåligt tecken tro?

Men som sagt, detta kan vara kroppen som djävulsk lurar mig och bakom hörnet väntar den röda faran!!


Som om man inte har nog att grubbla över, så fick jag reda på idag att en arbetskompis som har 2 barn sen innan, hon har funderat fram och tillbaka om dem vill ha en 3e....tror ni inte då när dem väl bestämt sig för att försöka, så blir hon spontant gravid med tvillingar!!! Är nu i v.18 och är sjukskriven ett tag. Ja men tjena.... det kändes ju lagom orättvist, suuuck. Det knöt sig rejält i magen av att höra det.

torsdag 26 mars 2015

Ruvardag 5

Jaha, vad finns det att säga. Igår var en sån där riktig deppdag, kändes som det inte tagit sig och att vi aldrig kommer få ett barn ihop, uch fy vad jobbiga tankar jag får ibland.

Idag är iallafall ruvardag 5 och jag vaknade i morse av att brösten var lite ömma, fick yrselkänsla igår kväll och har fortfarande lite småhugg/kramp i sidorna, inte alltid samtidigt. Undrar om det är ett bra eller dåligt tecken? Inbillar man sig allting? Känner man efter för mycket? Egentligen vill jag bara stänga av det, för har inbillat mig förut och blivit så besviken när det inget varit. Varför skulle vi lyckas nu på 1a försöket? Samtidigt varför inte? Var ju ett fint embryo. Tänk om man kunde haft en liten kamera som visade varje dag hur det såg ut där inne. Undrar om klumpen nu har borrat in sig gott i livmoderväggen och utvecklas... eller om jag får en blödning frampå.  Väntan är olidlig och tiden går så sakta. Vi är flera tjejer som ruvar i trådarna jag följer på nätet och alla går vi och hoppas och håller tummarna, kan det äntligen få bli ens tur? Är även fruktansvärt rädd att få ett plus, för att det sedan ska bli mf/ma igen, det sitter tyvärr kvar inom mig, men jag försöker verkligen att tänka positivt, behöver ju inte bli så igen.

tisdag 24 mars 2015

Ruvardag 3

Jag känner inte av något direkt, är väldigt skeptisk och har blivit besviken så många gånger. Är mindre svullen dock, det är skönt. Får lite småkramper i sidorna imellanåt, men annars är jag som vanligt. Om nu embryot fäster, borde det vara runt onsdag, torsdag nu i veckan, efter det kanske det kommer något mer symtom. Ägglossningssprutan kan felaktigt ge streck upp till ruvdag 7 berättade en som gjort flera IVF, så bra ha i åtanke. Jag planerar inte att testa förrän till påsk, om nu jag inte börjar blöda innan. Läst vissa som börjar göra det redan på dag 5 -9. Så bara vänta ut tiden.

Vi har kikat lite på nytt boende, men har inte hittat något helt passande än, vi måste in och kolla upp med lånebeviljan med. Vi vill helst ha en bostadsrätt eller parhus-liknande.  Fristående villa är inget vi vill ha, för mycket att greja med och ingen av oss är trädgårdsintresserade, så bara en plätt så man kan grilla och hundarna kan ligga ute på räcker för oss.  Men utbudet är litet och många är det som letar efter samma, så ofta flera budgivare. Vi kikade på 2 fina igår och ska på ett idag med.  Har vi lite annat att lägga tankarna på.

lördag 21 mars 2015

Nu har jag en liten klump i mig

Den här dagen gick såå sakta, timmarna kröp fram. Till slut var det dags och åka och telefonen hade inte ringt med ett tråkigt besked. En kompis ringde en gång och det knöt sig i magen, blev så rädd att det var SU, som skulle säga att det inte blev några befruktade ägg.

Väl där nere så fick jag byta om till sjukhuskläder igen och vi togs in i salen, där vi först fick sätta oss ner och prata med en läkare och embryologen. Dem berättade att det var ett jättefint resultat och det hade blivit 14 befruktade ägg av 15, wow! Dem hade gjort som vi föreslog, hälften med IVF-metoden och resten med ICSI metoden. Det hade lett till att  7 st av varje metod hade befruktats och såg bra ut. Så om det skulle bli aktuellt med nytt ET framöver, så kommer det bara bli IVF, för dem var tydligen av bäst resultat, så bra! Dock så det embryot jag fick tillbaka är från ICSI, för det var bäst av alla, så vi får verkligen hoppas dem får rätt i det. Dem valde att ta 5 st att lägga i frysen, så har vi iallafall en backup-plan, ifall det inte skulle gå bra nu. Fast jätteskönt att än så länge har det gått bra med våran 1a IVF och jag inte haft för mycket besvär eller symtom på överstimulering.

Själva ingreppet gick smidigt och snabbt, kändes ingenting. Vi fick se på skärmen hur våran lilla cellklump eller "klumpen" som vi kallar den, kom in i min livmoder. Jag önskar så att den ska gotta ner sig och växa och få utvecklas till en liten individ inom mig. Rädd för att hoppas för mycket, men måste försöka tänka positivt. För tillfället, även om det bara är för en dag, så är jag faktiskt gravid! Nu börjar en lång och jobbig tid fram till testdagen på påskafton.


Tack ni som är inne och läser min blogg, jättekul med er som lämnar en liten hälsning, har dock inte hittat hur/om jag kan svara tillbaka, men betyder jättemycket för allt stöd där ute i webvärlden.