onsdag 25 februari 2015

Fick svar snabbt

BM mailade mig snabbt tillbaka igår. Hon skrev att ofta så kommer blödningen igång inom 14 dagar efter man börjat spraya. Tycker mig känna igen orden, att hon nog berättade det när vi var där. Fast var så mycket att ta in då.  Bara för det så började det lite på kvällen och idag är det igång vanligt. Hon sa att vissa inte ens får en blödning, så var lite orolig i onödan. Nu vill jag bara att dagarna ska gå snabbt och jag får reda på om jag kan börja med sprutorna, som ligger och väntar i kylskåpet.

Ska jobba nu ikväll och imorgon, sen är jag ledig i 4 dagar, ska bli så skönt. Var lite fundersam över att behöva springa och lämna blodprov, när jag var på jobbet, men som skönt är så var det på en ledig dag jag ska göra det. Dock när BM ska ringa och berätta svaret, så gör jag kväll(hon skulle ringa på em), men får väl ha mobilen på vibration, så får jag säga att jag väntar ett viktigt samtal och måste gå ifrån.

Jag har inte berättat något än på jobbet för någon, står ingen direkt nära där längre tyvärr, hon jag hade mest kontakt med har slutat. Blir väl tvungen att berätta för chefen sen när det närmar sig för äp, egentligen inget jag vill, då det känns så privat. Men vi har sån policy att om man är sjuk ett visst antal gånger inom ett halvår, så måste man ha samtal med chef och nån "expert" utanför vad det beror på osv. Tja... hade väl på ett sätt varit kul att slänga det i ansiktet på dem varför man varit borta... ;)
Men nä, får väl berätta innan, så chefen är lite förberedd om det blir sånt möte.

tisdag 24 februari 2015

sprayar på

Det är min 8e spraydag idag. Har gått bra hittils, men tur att jag har min medicinapp, som påminner mig. Hade nog glömt det några gånger annars, när jag har mycket att göra.

Inte känt av så mycket biverkningar, värst var väl igår. Mådde illa, kände mig svullen i magen och sen på kvällen kändes mina ben tunga och svullna. Idag känns det bättre dock. Sen är det ju lite humörsvängningar som spökar, men ganska vanligt läste jag. Har inte fått min mens/blödning ännu, undrar när den ska komma och om det påverkar fortsätta behandlingen? Har mailat dem och frågat, se vad dem säger.

På måndag ska jag ta blodprov på min VC och sen skicka in det själv, dagen efter redan ska min BM ringa och berätta hur det verkar, hoppas nu att nedregleringen gått som planerat.


Igår såg jag en dokumentär i 2 delar. "singel och barnlängtan" på UR, var om en ensamstående äldre kvinna i USA, som bestämde sig för att försöka skaffa själv, var en intressant, privat inblick i hennes liv.

Jag undrar så hur det ska gå för oss, ibland tycker jag att jag bara läser om såna som misslyckas, medan sen läser jag om dem som lyckats och allt gått bra. I vilken grupp kommer vi hamna tro?


söndag 22 februari 2015

Gästinlägg från D

Vi pratade lite och jag tyckte att det kunde vara bra att få med lite hur D tänker med det hela och se ur en mans perspektiv i det hela.

Jag vill bara inflika lite i bloggen med mina tankar och funderingar om vår situation. Jag försöker vara ett stöd för min älskling i vått och torrt. Men allt hon slänger ur sig i hormonutbrotten gör ont i mig och jag blir ledsen. Försöker jag skaka av mig det hela och påminna mig om att det bara är just ett hormonutbrott och det går över. En stund senare är allt bra och vi kramas igen, men jag tänker och grubblar vidare på det långt efter att vi är sams igen.

Ibland känner jag att om vi vetat innan att det kommer ta såhär lång tid så vet jag inte om jag hade velat gå igenom allt, för det känns som vi inte kommer någon vart i livet på två år och att vi hade kunnat gjort mycket roligare saker än utsatt oss för dessa påfrestningar med missfall, misslyckade pergotimekurer och ännu en menstruation.

Just missfallet är det som gör sig påmind i mig ofta. Hur något så lyckligt som känslan när ett litet hjärta som slår på ett ultraljud kan bli så hemskt och hjärtekrossande när ett par veckor senare hjärtat inte längre slår på ett annat ultraljud. Dessa tankarna kan få mig att börja gråta närsomhelst på dagen.

Men samtidigt så vill jag ha den känslan igen, se ett litet hjärta som slår i magen på min älskade. Gå på moln igen och ta alla vardagsproblem med en klackspark. Som det är just nu så blir varje problem man har i vardagen extra tråkiga och jobbiga och man får hålla ut för att inte spricka och bara slänga sig på marken och gråta,

En annan jobbig grej är när jag får höra att jag kan ju fortfarande ge upp och försöka med någon annan, att jag inte är tvingad och vara kvar med henne, utan att jag kan göra slut och försöka få barn med en ny tjej... Det gör också ont i mig och höra detta, kärlek är ju inte något man byter ut bara för att det inte fungerar att få barn. Jag är inte intresserad att få barn med någon annan, jag vill ha barn med henne, annars kan det kvitta.

Det känns bra att vi har satt upp ett mål att fungerar det inte med IVF nu, så slutar vi att aktivt försöka skaffa barn. Att vi inte ska försöka med adoption känns som ett bra beslut och jag älskar ju även mina bonusbarn. Vi kan inte förstöra fler år av våra liv tillsammans än vad vi redan gjort, utan vi måste få leva också,

Vi har gått igenom så mycket ihop och jag känner mig så maktlös att jag inte kan ta över alla sprutor, tabletter och sprayer så min kärlek slipper hålla på med allting. Det är så orättvist att vi män inte kan påverka mer utan allt hänger på våra kvinnor. Dessa starka tjejer som får göra så mycket för oss, så då får vi fanimej stå ut med hormonutbrott, ställa upp för dom i vad som än händer och vara det stödet som dom behöver.

torsdag 19 februari 2015

Hormoner och tårar

Dem senaste dagarna har jag varit glad och mått bra, inte alls grubblat mycket. Varit duktig och tagit mina mediciner och hoppas på att tiden ska gå fort.

Hör inte till ämnet, men jag är en riktig tv-serie nörd, slukar det mesta. En serie jag följt i många år är Greys anatomi. Idag såg jag 11e avsnittet på senaste säsongen och den kom upp direkt i topp 3 med sorgligaste avsnittet, huuaa.
1a är när snälla fina George dör, 2a när underbart söta Danny dör  och nu detta.... vill inte säga för mycket om det, då kanske vissa inte sett det. Men huua...vet inte om det är medicinerna eller om jag är extra känslig, men tårarna kom. En liten sak i avsnittet var ett par som försökt få barn i flera år, men inte lyckats, men nu fick, var så fint. Bra sånt tas med i populära serier/filmer, för det är faktiskt vanligare än vad man tror. Undrar hur många man går förbi på gatan, som också kämpar och lider i tystnad?

Annars händer inte så mycket just nu, på lördag tar jag sista tabletten av proveran, skönt att bli av med något iallafall. Hoppas mitt blodprov sen visar att jag kan börja med sprutorna, vill bara komma igång ordentligt, jag vill veta....veta om det kommer lyckas eller inte. Att leva i denna ovishet hela tiden är så tärande, att bara vänta, vänta, vänta och åter vänta på något hela tiden, som kanske inte ens kommer bli... man kan bli knäpp för mindre.

måndag 16 februari 2015

spraystart idag

Idag började jag att spraya i näsan, inför nedregleringen av min cykel. 3 gånger per dag, med ungefär 8h imellan helst sa dem. Gäller att komma ihåg. Jag har ju även provera, levaxin och multivitamin med folsyra att hålla reda på. Jag är inte bra på att komma ihåg att ta, så installerade en bra medicinapp på mobilen, den är kanon att påminna och ha koll.



Kändes lite pirrigt när jag tog den i morse, nu börjar verkligen ett nytt kapitel i vårat liv, hoppas bara vi får ett lyckligt slut.  Sprayen kändes som när man tar lite för mycket vanlig nässpray och det rinner ner lite i halsen och smakar lite bismak, går att leva med. Dock är jag nervös för biverkningar, läste på pappret och det var många olika biverkningar man få av detta. Det märker jag med tiden antar jag. Nu ska jag ta detta tills det är dags för äl-sprutan. Om nu allt går enligt planeringern, så blir det äp om 4 veckor och sen ett ET.




Lite förkortningar, som kan nämnas i min blogg.



  • BIM = Beräknad Icke Mens, förhoppning om utebliven mens (= gravid) i nästa period
  • BM = Barnmorska eller Beräknad Mens, beroende på sammanhang
  • ET = Embryo Transfer. Embryoåterförande vid IVF 
  • FET = Frozen Embryo Transfer. Frysförsök vid IVF
  • ICSI = Intracytoplasmisk spermieinjicering. Befruktning med microinjektion under IVF
  • IVF = Provrörsbefruktning
  • MA = Missed Abortion, ett slags missfall där inte fostrets stöts ut av kroppen direkt
  • MF = Missfall
  • PCO = Polycystiska Ovarier
  • RD = Ruvardag under IV
  • SM = Senaste mens
  • TD = Testdag under IVF
  • UL = Ultraljud
  • VUL = Vaginalt ultraljud
  • ÄL = Ägglossning
  • ÄP = Äggplock/ägguttag under IVF
  • SU= Sahlgrenska Universitetssjukhus

torsdag 12 februari 2015

Nu är det igång!

Mitt schema ser ut såhär:

Idag började jag med Provera, ska ta det i 10 dagar, för att sätta igång en blödning, då jag har så oregelbunden och lång cykel.
 5 dagar in, ska jag börja med en slags nässpray- suprecur, som ska nedreglera min cykel. 3 gånger per dag fram till jag ska ta ägglossningssprutan.

Jag ska sen lämna ett blodprov, så hör dem av sig när jag ska börja med sprutorna, Gonal-F, som ska få mina ägg att växa på sig. Går allt sen bra, blir det dags för ägglossningssprutan, som ska tas exakt på den dagen och klockslag som läkaren säger.

Kommer förmodligen även bli att jag får komma in på UL för att se hur äggblåsorna växer och förhoppningvis blir det äggplock v.12, om allt nu går som planerat och 2 dagar senare kommer dem sätta in ett tillbaka till mig.  Mycket spännande veckor framför mig och hoppas jag inte får för många biverkningar och överstimulering av allt. En risk när man har PCO, att det kan växa på massa äggblåsor. Håll tummarna är ni snälla!



Nu till något annat, fick reda på av en nära vän att en gemensam klasskamrat till oss i gymnasiet har gått bort i en olycka. Jättetragiskt, så ung och hon var så snäll och godhjärtad. Levde livet fullt ut och upptäckte världen och såg och jobbade med fantastiska djur. Hon gjorde allt som jag egentligen hade velat göra, men aldrig kom till att våga mig ut att göra. Världen har förlorat en otrolig djurkämpe, om det finns en djurhimmel, så är du där nu, vila i frid M.


onsdag 11 februari 2015

Kommer det nånsin få bli våran tur?

Igår kom yttligare ett gravidbesked. Dock umgås vi inte direkt längre, men är barndomsvänner och har varandra på facebook. Hon har också träffat en ny och har barn sen innan, nu hade hon glatt lagt ut en bild på vilken vecka hon var i, från nån gravidapp. Jag blev glad för hennes skull, just då hon haft det tufft, men sorgen inombords blev tung och det blev en deppkväll, hade dessutom huvudvärk och var trött, så blev en tidig kväll. Jag tog och läst klart boken "Längtan bor i mina steg" Klara Zimmergrens bok om att vara barnlös och kampen mot det och hennes liv i allmänhet. Hon har ett stort hundintresse, precis som jag, så var kul att läsa om med. Jag kände igen mig i så många tankar och tunga stunder hon skrev om.

Nu är jag medveten om att det aldrig kommer vara exakt samma sits för mig, jag har ändå barn sen innan. Vi som har sekundär barnlöshet, vi står med foten i varsitt läger och tillhör egentligen inte någon sida. Vi har en annan sorts frustration, att våra kroppar har fungerat tidigare, men nu gått i strejk. Det är fruktansvärt jobbigt. Sedan är ju faktiskt min älskade D ofrivilligt barnlös, han har ju faktiskt inga egna barn och står i en kanske ännu värre sits än mig. Jag kan fantisera mig bort att jag är höggravid eller få se D hålla vårat barn i famnen för första gången, lyckorus går igenom kroppen av tanken.  Vi vill ju få uppleva detta ihop och gå igenom det äventyr att upptäcka världen på nytt, genom ett barns ögon.

Vi låg igår kväll och pratade igen. Vi vill ha hoppet om att det nu ska få gå bra, men samtidigt lever vi med skräcken att det faktiskt kanske inte kommer fungera. Vi försöker att tänka lite i dem banorna också, just för att förbereda sig lite iallafall, hur livet då kommer utvecklas och bli. Vi kan få ett fint liv ihop ändå,men på ett annat sätt.  Adoption är inget vi kommer gå vidare med har vi sagt. Man måste först vara gifta, och sen gå igenom hemutredning, utbildning och sen om man blir godkänd, stå i lång kö, kan ju dröja tills vi är 40 år isåfall, och det kändes inte som en sak vi vill göra. Han sa att isåfall får han vara beredd på att han inte kommer få egna barn, han vill ändå leva sitt liv med mig och vi har ju faktiskt en familj ihop som det är nu. Dessutom våra älskade 4-benta.

Jag har sagt flera gånger, om 1 år vet vi hur det ligger till. Ifall vi lyckas bli gravida, eller om alla försök med IVF inte gick som vi ville, men då kan vi bearbeta det och se framåt hur vi ska utforma våra fortsatta många år tillsammans, för vi vill ändå vara med varandra, oavsett hur det blir.

Sista som överger oss är hoppet!



fredag 6 februari 2015

Låttips

Har ni hört låten "Längtat länge nog"?  Är en tjej som efter flera år av barnlöshet gick och nynna på en låt och sen kom på att varför inte göra det till en låt om just känslorna hur det är att ha det så, år efter år. Fin låt, som man berörs av, för man vet så väl hur det känns.



Låten finns även på spotify.  



Hoppas ni alla får en trevlig helg!

torsdag 5 februari 2015

Kvar står jag

Jag har tidigare berättat om en vikarie på jobbet, som också haft problem med sekundär barnlöshet. Jag tipsade henne om den privata gyn-mottagningen jag gått på och hur pergotime fungerar.  Nu var det ett tag sedan vi sågs, men nu stötte vi på varandra. Jag frågade hur det gick och märkte att hon först inte riktigt ville berätta, men så sa hon att hon är gravid! Jättekul att det fungerade med pergo för dem och önskar er all lycka till, verkligen!

Fast ändå står man klyven och inser att återigen står man kvar, när andra lyckas och får fortsätta på vägen. Gör ont inom mig att det inte vill fungera och hoppet börjar sina mer och mer. Visst nu står vi inför IVF, men det finns inga garantier, hur ska man våga tro? Även om vi lyckas, kommer jag vara så orolig för ma igen, fy alltså, varför kan det bara inte få gå bra?

Nu ska jag iallafall väg i helgen och träffa en go vän och gå på melodifestivalen i Göteborg, och så ska vi bo på hotell. Är såå välbehövligt och ska bli så kul att träffas, då vi för sällan ses. Ladda batterierna lite inför nästa vecka, då jag börjar med behandlingen.