Ett bakslag

Jag kom in i tid till mitt besök och det var en läkare, som jag träffat innan. Hade glömt om jag skulle kissa eller inte innan, så fick snabbt göra det efter läkaren frågade om jag gjort det. Sen var det hopp i stolen och hon började mäta. Tyvärr så var slemhinnan "bara" 6 mm. Minst 7 mm ska den vara sa hon, så jag blev såklart väldigt besviken på min kropp, återigen.

Hon sa att jag ska öka upp dosen med östrogentabletter till 4 per dag och fick även utskrivet östrogenplåster, som ska bytas varannan dag. Herregud, som jag inte är tillräckligt proppad med hormoner och mediciner. Pricken över i var när jag skulle hämta ut dem, då hade tydligen en ny period börjat för mig, så var inte längre gratis. 400 kr försvann bara sådär, lagom skoj. Enda positiva var att nu är mina besök fria iallafall. Så jag ska tillbaka dit igen på torsdag nästa vecka, får verkligen hoppas det ser bättre ut då. Vad händer annars? mer medicin eller avbryter dem tro? Fast läkaren var ändå vettig och sa att det är ju bra att vi kan kolla hur det är, så när vi tinar upp era embryon är det mest optimala tiden för att sätta in.

Hon var ändå positiv då jag haft en bra slemhinna vid vårat första IVF, Så måtte det bli så nu med. Fast känns ändå så trist att istället för återföring så blir det en koll igen. Ingenting kan gå smidigt känns det som.

Huset vi budade på gick upp för mycket över våran budget med, så det fick vi släppa. Bara fortsätta leta där med. Lagom rolig start på helgen, men vi får försöka att koppla av och rå om varandra och ta nya tag nästa vecka.

Hoppas ni alla får en skön och bra helg!

VUL imorgon

Imorgon är det dags att åka till Sahlgrenska igen. Se om min livmoder gjort sig redo för att ta emot ett litet embryo. Känn ingen press där inne!
Jag åker själv, så D inte behöver ta ledig från jobbet. Känns viktigare att han är med när vi gör återföringen. Är verkligen så fascinerande att dem kan plocka ut ägg och simmare och sen så bildas något litet från oss, utanför kroppen! Dagens teknik och läkare, embryloger är verkligen mirakelgörare. Vi sätter nu hoppet till dem och att våra små embryon är starka och dem kommer klara upptiningen och vill gosa in sig bra hos mig sen. Jag undrar vilken dag det kommer ske, känner att jag börjar bli otålig. Fast nu kanske det högst är 1 vecka tills jag är ruvare igen och det nu kan bli våran tur!


På tal om annat, så har vi lag ett bud idag på ett radhus här i stan. Känns väldigt spännande. Ingen WOW faktor, men det passade våra önskemål bra och lagom stor inhägnad trädgård med mysig sittplats. Tror dock chansen att vi vinner inte är så stor, men då har vi försökt iallafall. Kommer ju nya ut hela tiden, gäller vara tålmodig, så kommer vi nog hitta vårat. Skönt också att lägga tankarna på lite annat med. Vi har även planerat en familjeresa, där min mamma även ska åka med, så något roligt att se fram emot med. Jag kommer ha TD på min första semestervecka, så slipper iallafall gå till jobbet om det nu inte skulle ta sig och ha resan att se fram emot. Fast skulle det ta sig, så blir det ju perfekt att få vara ledig dem första veckorna och ta det lugnt, för kommer nog bli väldigt nojig. Fast ska verkligen försöka att tänka positivt.

Jag hittade en ny blogg igår, som jag har långläst. Ett par som försökt i såå många år med massa IVF och tråkigheter, men som till slut lyckades!! Så fantastiskt. Det ger mig mer kraft att fortsätta och inte ge upp, vi har ju precis börjat på våran IVF-resa och att det faktiskt fungerar för många.

Tung dag igår

Igår brast det. Hade sett på ett starkt känslomässigt avsnitt av Grey´s anatomy och efteråt kom jag in på egna tankar och våran resa. Hur länge vi faktiskt kämpat nu, så orealistiskt när vi räknar månaderna, åren. Jag kommer fortfarande ihåg när vi började försöka och jag såg ett paket bindor i badrummet, jag tänkte att det kanske blir det sista paketet jag använder...hur blåögd var jag inte?

Jag kom även att tänka på vårat ma, det lilla hjärtat som slog så fint och att nu på fredag när jag ska in på VUL, så är det exakt för 1 år sedan dagen vi plusade och vi var så lyckliga! Det starka oväntade pluset som vi inte alls var beredda på. Tårarna kom och jag lyssnade på min lista med depplåtar som jag har just för såna här stunder. Var dock längesen nu, men kan tydligen krypa fram fortfarande.

Blir nervöst på fredag, hoppas det ser bra ut och isåfall, vilken dag blir det insättning och kommer det gå bra med upptiningen. Hoppas det är en liten kämpe nu som väntar. Alla embryon som frystes ner var genom den vanliga IVF, så blir inga mer ICSI. D tycker det känns bättre med dessa, så det känns som dem gjort jobbet själva mer. För mig är det vilket som, bara det kan få lyckas! Håll tummarna är ni snälla nu.

Sluta aldrig att drömma

Får först säga Grattis till mums Måns, som vann välförtjänt i Europa i natt! Jag skriver detta sent lördag natt. ;) Vilken dröm att slå in.

På tal om drömmar så stötte jag på vikarien på jobbet idag, som är gravid med hjälp av Pergotime.  Hon berättade att hon drömt om mig.  Jag var lycklig och gravid! Hoppas det är en sanndröm och jag kan få bli det nu! Kan drömmar gå i uppfyllelse? Ja, ibland gör dem ju faktiskt det.

Går som planerat

Idag ringde min BM på Sahlgrenska och sa att mitt blodprov visade bra med nedregleringen med sprayen. Så nu minskar jag ner dosen och ska även börja ta tabletten Progynon 3 gånger per dag, med start imorgon.

Hon bokade även in mig för vul nästa fredag, var en jobbdag, så måste ta ledigt då det tar en halv dag fram och tillbaka.
visar det bra så blir det att börja med lutinus igen. Det ska jag isåfall fortsätta ta ifall jag plusar och ända till 1a tidiga vul! Jag som tyckte det var så jobbigt och kletigt att använda det. Fast vad gör man inte. Om det nu går bra, så väntar insättning om 2 veckor, spännande!

I Helgen var vi på minisemester med massa roliga aktiviteter, underbart komma bort och jag tänkte ingenting på detta, förutom när jag tog medicinen. Överlag tänker jag mindre på det. Kanske självbevarelsedrift, så jag ska orka eller för att jag börjar infinna mig att det kanske aldrig kommer bli något...

Här käkas det tabletter och sprayas!

Har legat lågt ett tag, inte hänt så mycket. Jag tar mina provera-tabletter, ingen mens har kommit ännu. Dock så blev jag väldigt uppblåst i magen dem första 3 dagarna med dem denna gång, fast har gått över nu. Sen i måndags har jag även börjat att spraya 3 ggr per dag igen, känner inte av något nämnvärt, lite humörsvängningar, men det kan ju lika gärna bero på situationen i sig. Ska spraya nu i 2 veckor, sen blir det att lämna blodprov och se när jag kan börja med progesteron-tabletterna.

Veckorna kryper fram, vill ha veckan för insättning nu!! Samtidigt har jag dem senaste veckorna stängt av våran situation ganska bra, jag tror att jag börjar ställa in mig på att det kanske inte kommer bli något. Det är tufft efter allt att det faktiskt kan gå. Men samtidigt sker mirakel hela tiden. Idag läste jag om en tjej som kämpat läänge och nu äntligen har plusat, så glad jag blev för deras skull. Plötsligt händer det, som hon själv skrev.

Nu är det bara 6 veckor kvar till semestern och det ska bli välbehövligt, bara få vara och umgås med sina nära och kära och ta dagen som den kommer. Vi har samma veckor ledigt med, jättekul. Fast redan nästa helg ska vi på en liten minisemester, skönt att komma hemifrån lite.