Ruvardag 6

Dagarna tickar på. Om en vecka kommer vi veta... Ska vi få glädjas eller gå igenom en ny depp-period? Blir det en ny omgång, är det sista gången med det gänget vi har i frysen. Man får bara 3 FET-försök per IVF- omgång. Våra har ju överlevt upptingen varje gång, så isåfall blir 2 lämnade där sen...känns ju lite taskigt. Dem sparas i några år, ifall vi vill bekosta själva sen eller försöka få syskon.

Vi borde hinna med ett till försök i år, sen blir det nytt äggplock nästa år. Uch det var ingen behaglig upplevelse. Därför måste det lyckas nu!!

Jag tycker det är kul med horoskop, stämmer ibland. Det fick jag bevisat i veckan. Jag läste i början av veckan om att jag skulle få ett oväntat graviditetsbesked... Först blev jag glad och tänkte på oss, men kom på att det blir ju för tidigt att veta. Så har gått i veckan och väntat... Igår kom det. Några som jag inte alls trodde skulle skaffa igen. Dem är lite äldre och har sen innan, men jodå, uch svårt att kunna glädjas.
Idag kom även en arbetskompis's son förbi med sin nyfödda dotter, då skulle ju det såklart gullas från alla.

Det är dock lättare i vardagen, inte lika ofta i tankarna. Tacksam för dem vänner som vet om vår sits, och stöttar så gott det går.

Ruvardag 3

Dagarna kyper fram. Jag vill veta nu! Rädd fall det inte tagit sig, blir tyngre för varje gång. Ändå vill jag våga tro, hoppas.

Är mycket jobb och andra projekt i dagarna, så hoppas tiden går lite fortare. Jag kommer inte testa tidigare denna gång. Trött på blanka test, utan ska försöka hålla ut. Fortsättning följer....

Nu ruvas det igen

Var svårt att somna igår kväll, låg och funderade på våran resa genom allt... Sen gick vi nervösa hela förmiddagen, rädda att telefonen skulle ringa. Men inget samtal kom, så vi satte oss i bilen och åkte mot Sahlgrenska. Väl där kom vi in snabbt och jag fick byta om. Fick höra att vi var först för dagen, så bra. Jättego personal, som alltid. Det ska dem ha stor eloge för!

Väl inne, så berättade embryologen att det första den tinade upp hade klarat sig och inte förlorat någon cell. Förra gången hade den tappat en, så var bara 3-cellig. Men nu var det en fin 4-cellig. Läkaren sa att jag även hade en bra slemhinna. Något som var nytt denna gången, var att dem hade en kamera där embrylogen släppte ut embryot på fatet och vi fick se hur den såg ut, man kunde verkligen se alla cellerna...fascinerande. Sen sögs den upp i katetern och fördes in. Från vi satte oss till vi gick därifrån tog totalt 40 minuter bara, jättesmidigt idag. Läkaren sa att jag inte ska stressa eller bada dem närmsta dagarna, sen leva som vanligt.
Jag ska fortsätta med lutinus 3 ggr per dag och det varar fram till 1a vul, ifall vi lyckas!!  Huua.. Jag som inte är ett stort fan av dem. Tar även progynon-tabletter 2 ggr per dag, trappas ner ifall jag plusar.

Låt oss hoppas nu att detta är en stark liten i mig. Jag ska kalla den kastanjen, känns rätt i hösten som viner utanför. Låt den växa sig stark och frisk nu. Detta är verkligen den mest jobbiga period...att vänta dag efter dag, dem går såå sakta. Testdag blir 5/10. Vid vårat ET kom mensen vid  dag 13 och vid förra FET kom den vid dag 11.... håll tummarna nu är ni snälla. :)

VUL gjort idag

Idag var det dags för vul igen. Jag fick vänta en bra stund, dem hade mycket att göra. Väl inne hos läkaren tog det 5 minuter. Förr kändes det alltid jobbigt med gyn-undersökningar, men nu är det hopp upp och ner. Snabbt och lätt. ;)

Det visade en slemhinna på 8 mm & 3-skickt!! Förra gången var den för tunn. Ska vara minst 6 mm. Fast hon tyckte jag ändå ska fortsätta några dgr till. Sen om några dgr ska jag börja med det värsta... Lutinus...kladdigt och bökigt. Lagom kul behöva ta den på jobbet ibland. Fast vad gör man inte.
Sen på måndag 21/9 blir det insättning! Hoppas nu att upptiningen går bra. Vi har 4 st kvar i frysen. Spännande nu och vi bägge har nytt hopp, blir det vår tur nu?

Svårt att glädjas åt andra

Idag fick vi reda på att arbetskompisen fått sina tvillingar. Dem som var tveksamma ifall dem ville skaffa ett barn till, så fick hon 2st!! Medan vi som försökt länge inte ens lyckas få 1 barn. Känns ju lagom rättvist. Det var jobbigt när alla på jobbet var så glada och tittade på bilder och pratade om det. Jag fick själv låtsats vara glad, men sa inte så mycket. Svårt är det att glädjas åt andra, en stund fick jag kämpa emot tårarna, det är verkligen så tufft.
 Fick även höra igår, inofficiellt att en till nu är gravid, jaha...

Mina närmsta vänner försöker stötta så gott det går, men lite trötta på det är dem nog. När man får problem, så finns ju alltid ens vänner där tills det löser sig, för att sen komma nya problem och nytt stöd. Men nu har ju detta varit så länge och inte blivit bättre.
Så glad för att dem finns där, men ingen kan ändå helt förstå hur det känns, när man går månad efter månad och alla misslyckanden med dem. En ny sorg som ska bearbetas varje gång.
Att inte kunna ge sin älskade ett barn. Se hur det tär honom, han säger det inte rakt ut, men ser på honom hur tufft det är. Jag har ju ändå, men tanken att han inte ska få uppleva denna fantastiska resa...att VI inte ska få uppleva detta tillsammans. Hur min kropp strejkar och inte alls vill samarbeta, vill inte fungera...frustration, ilska, sorg, många känslor på samma gång.

Ett steg närmare

När BM ringde denna gång, var det med gladare besked och nu var värdet bra. Så jag har nu minskat ner sprayandet och tar även östrogentabletter 3 ggr/dag och hoppas på att det ska bli gästvänligt i min livmoder. Nästa måndag ska jag in på VUL och se hur det verkar. Förra gången räckte inte det, så fick även östrogenplåster och yttligare ett VUL. Hoppas nu att det ser bättre ut och det snabbare kan bli insättning. Vi borde hinna göra det nu i September. Blir mer spännande ju närmare man kommer en ny insättning. Efter varje misslyckande, är det väldigt jobbigt och svårt att se framåt.
Tur man lyckas ställa om sig och kan ladda inför ett nytt. 3e gången jag kommer få ett litet embryo i mig nu, bara hoppas det blir 3e gången gillt!!

Så långt hittills

Maj 2013 - Jag tar förväntansfullt ut min spiral

Juni 2013 - 1a misslyckade försöket

Mars 2014 -  Utredning på oss börjar och får reda på att jag har PCOS (Sökte för min oregelbundna, långa menscykel, men läkaren satte igång utredningen med en gång)

April 2014 - Besked om att D har bra simmare

Maj 2014 -  Får reda på att jag har Hypotyreos(underfunktion av sköldkörteln) så får börja med levaxin.

30 Maj 2014 - Jag hittar ett gravtest liggandes, tar det mest för skoj skull, då mensen är väldigt sen som månaderna innan. Då dyker ett oväntat starkt plus upp, glädjen och chocken är fantastisk för oss!

4 Juni 2014 -  Då vi inte vet hur långt det är gånget, så blir det VUL. Vi får se ett litet vackert hjärta slå, är v. 6+1  Våran lyckligaste dag!

Fredag den 13 Juni 2014 - Symtomen försvann dagen innan, jag ringer och får komma in och som jag fasade, såg vi att det inte längre slog något. ett MA är konstaterat. Hemska, vidriga dag!


24 Juni 2014 - Efter 2a uttlåtande, så blev det skrapning idag och jag har aldrig känt mig tommare.


Augusti 2014 - 1a kuren av med Pergotime, ger ÄL, men blir ändå inget.

November 2014 - Efter flera kurer pergotime, som inte lett till något plus, så får jag göra en spolning av äggledarna, som såg jättebra ut. Gynekologen skickar nu en IVF-remiss till Sahlgrenska i Göteborg.


Januari 2015 -  Får samtal från SU, som undrar om vi vill vara med i en studie och isåfall kan börja med IVF tidigare, såklart sa vi ja! Väntetiden är vid detta tillfälle på 5-6 månader annars.


Mars 2015 - Vårat 1a IVF/ET och får 5 till frysen.


April 2015 - Misslyckandet är ett faktum


Juni 2015 -  Vårat 1a FET, 1a embryot överlevde upptiningen och sätts in. Tyvärr misslyckades det också.

Augusti 2015 - Börjar långa protokollet för vårat 2a FET


September 2015 - Förhoppningsvis blir det insättning.



Detta är en kortfattad sammanfattning om vad vi gått igenom hittils och det är inte konstigt att våra krafter försvinner mellan varven. Nu väntar en till höst/vinter med försök och bara hoppas att det ska få lyckas till slut. I annat fall har vi iallafall varandra och gjort allt vi kunnat.