Flera bra besked idag

Dagarna tickar sakta på, finns det ingen snabbspolning? Jag har nu gått in i v.10, kan inte förstå det fortfarande. Jag känner av vissa symtom, som hunger...inte att jag blir lite hungrig, som stegrar, utan vrålhungrig med en gång, närsomhelst, även om jag nyss ätit. Är lite yr och får spänd mage och ömma bröst på kvällen. Min bästa tid just nu är på morgon, förmiddag. Men jag kan ändå inte släppa oron, den kommer och går. Nojigt tittar jag på toapappret och känner efter. Så synd att man bara inte kan slappna av och glädjas helt, som många andra. Men "många andra" har inte behövt gå igenom alla dessa faser, som vi få, som på olika sätt fått kämpa för att ta oss hit. Dem kan inte riktigt förstå. Därför är det skönt att få skriva av sig.

Idag ringde jag min privata gyn, var lite nervös att dem skulle neka mig. Fast hon var så trevlig i telefon och förstod min oro. Jag fick en tid om 3 veckor för ett UL, jag behöver det, får att se hur det står still. Vänta ända till RUL, det går bara inte, psykiskt. Hon sa även att om vi inte klarar att vänta tills dess, får jag maila och få en tidigare tid. Jättesnällt av henne. Så skönt att få bekräftat att någon förstår att man känner sig orolig, speciellt efter vårt ma och alla blödningar. Än är vägen lång och det finns inga garantier, men då har jag detta att vänta in iallafall.

Jag fick tillbaka mina provsvar med sköldkörteln idag med, också varit nervöst då bra värden är väldigt viktiga. Det stod: "Således utmärkta värden" T4 16,9 och TSH 0,44. Så jag fortsätter med min höjda dos och kommer nu ta nya prov varje månad. Skönt dem har koll på det.


Så dagen har börjat riktigt bra idag, plus att min mamma ringde och sa att hon kommer hjälpa oss med pengar till huset, är ju många summor som kommer till där. Allt är såå välkommet, för verkar som det kommer bli annat vi behöver köpa frampå.  :)

Våran älskade kämpe!

Resan till SU kändes som en evighet idag, sen fick vi återigen vänta en halvtimme extra innan vi kom in. Tyvärr så fick vi inte "min" läkare idag, fast jag såg henne. Så denna var inte så insatt i vårat och fick fråga en del, då inte allt hunnit komma in i datasystemet, bla vårat senaste besök. För hon frågade om förra gången, då dem såg en hinnsäck. Så jag fick rätta henne.

Iallafall, upp i gynstolen igen och på skärmen kom vårat lilla mirakel upp, med tickande hjärta och växt sig från 8 mm till 15 mm nu. Så helt rätt i storlek. Tyvärr har dem en dålig UL-maskin, så man såg inte så bra. Maskinen på den privata, är mycket bättre, där såg vi jättetydligt. Nu såg vi mest en grå klump och hjärtat som slog. Men läkaren sa att allt såg jättebra ut och ingen blödning såg hon. Hon var även snäll och skrev ut en bild som vi fick med oss.
Nu avslutades vi därifrån och tillhör nu vanliga MVC i stan. Det kändes jättekonstigt och hur tackar man dem som gett oss denna möjlighet? Dem sa att vi får skicka ett kort sen. Om vi ska!
Vi fick BF 11 Juni och jag är nu i v. 8+2. Helt overkligt känns detta, svårt att smälta, svårt att våga glädjas. Lång väg kvar är det, men vi ska försöka vara glada i nuet och våran lilla kastanj! Vilken kämpe du är, som klarar nedfrysning, upptining och blödningar!
Vilken lycka, vilken ofattbar resa! Tack alla ni som hållt tummarna för oss. :)
Nu hoppas jag kunna få skriva roligare inlägg här i bloggen framöver.

Syns inte så bra, men här ser ni våran lille/a.

Svårt att fokusera på annat