Vad väntar runt hörnet?

Såg precis bild på en gammal barndomsvän på facebook,var nog 3-4 år sedan vi träffades, men vi har pratat ibland. Hon träffade en ny man efter mig och gick inte lång tid förrän hon blev gravid. Nu går hon med en stor fin mage. Gör så fruktansvärt ont i mig att se det. Kan inte unna henne det, kan inte glädjas. För det känns så orättvist och jag känner mig så maktlös.

Dock i allmänhet så tänker jag knappt på det längre, går längre och längre tid imellan och börjar mer och mer acceptera situationen. Har sysselsatt mig med annat och ser på framtiden med ett leende för saker som stundar, som jag vet iallafall kan bli verkliga. Kan se att vi faktiskt kan få det härligt ihop, även om detta inte skulle bli.

Har ibland funderat på om vi ska fortsätta med detta, hur många månader till ska vi bli sårade och förstörda? Jag kommer dock ge det några försök till, främst för D´s skull. Snart är Augusti här och då ska jag börja med hormonerna igen. Blir vårat 2a FET. Jobbigt också att behöva vara borta mer från jobbet med. Ingen har frågat något ännu, dem vet att jag inte är så öppen av mig och står ingen tillräckligt nära heller för att vilja berätta mer än för den delen med.

Nu väntar vår 3e höst av försök. Ofattbart att det gått så lång tid och vi fortfarande står kvar... ser andra komma och gå, men kvar står vi...