Nya tag, ny chans

"När man vill ha barn, spelar inget annat roll" Så sa en kvinna på tv precis. Lite så är det, man bär med sig detta hela tiden och livet hamnar i paus-stadie. Svårt att tänka hur man ska agera vidare med annat.


Idag var jag och hämtade ut dem nya medicinerna, blev en hel drös, dock så hittade dem inte proveran, som det stod att det skulle finnas inne, så jag måste dit imorgon igen, suck! Är ju den jag ska ta först med, så måste ju ha den. Har inte kommit iväg tidigare och hämtat, så blir lite tight med tid. Jag ska börja med att ta den nu på Torsdag. Hoppas det inte blir några större biverkningar denna gång heller. Nu ska vi samla kraft och ork att ta oss igenom detta försöket, och våga tro att det kan få bli våran tur!

Som skönt är så har jag mycket annat att tänka på nu. Säsongen för hundutställningar börjar nu och jag ska ge mig ut med min yngsta, så det ska bli spännande. Vi har ett stort jubileum i rasklubben med, så det ska bli roligt att träffa mycket folk och se på fina hundar. Vi kommer sova i en stuga där i 2 nätter och ha fullt upp med aktiviteter. Veckorna går fort nu med, vi har tidig semester i år, så inte många veckor kvar. Då kommer vi även veta om det det tagit sig.

Vissa dagar är värre

I dag är ingen bra dag. Har varit dunderförskyld i några dagar och inte haft ork till mycket.

Om egen äl skulle infalla, så är det i dessa dagar. Vi har inte 0 % chans som vissa tyvärr har. Utan ibland får jag egen äl, men väldigt sällan. Jag bryr mig inte om äl-stickor, då dem ändå kan vara missvisande för oss med PCOS.
Så en liten chans kunde vi ha nu innan vi börjar med FET. Dock kunde/ville inte D och jag blev såklart ledsen och arg. Känns som han berövar mig det enda lilla hopp jag kunde leva på fram till det är dags för nytt försök. Känns som män nog aldrig riktigt kan förstå hur mycket vi har både kroppsligt och psykiskt att kämpa med.

Jag grubblar, gråter och blir påmind om hur hårt det är med varje bakslag. Att det gått hela 2 år och det gått snart 1 år sen vårt ma, för att inte ha hänt någonting mer efter det. Min kropp strejkar och vill inte samarbeta. Jag står på kanten till avgrunden och vickar....
Hur ska jag orka vidare. Samtidigt som så många andra kämpar, med fler år bakom sig, fler mf eller fler tester utan nånsin ett plus. Dessa förbannade blanka tomma tester. Min förbannade tomma kropp.


Enda positiva denna dag är att en kär vän idag är i Stockholm och är på musikal och har det fantastiskt. Det unnar jag dig.
Hon är den enda jag känner, som vet om denna bloggen och som stöttar mig på avstånd, då vi tyvärr bor på olika håll i landet.

Vad vore man utan sina vänner!

Hennes lycka, min olycklighet

Idag var jag på föreläsning, även min gravida arbetskollega. Var ju omöjligt att komma ifrån att småprata med varandra under pauserna. Så fick bita ihop och snällt fråga hur det går och planeringen för allt. Dem väntar som jag nämnt innan tvillingar, så stor mage redan nu.

Väl på jobbet igen satt hon och höll en hand på magen och såg lycklig ut. Det brände inom mig av avundsjuka. Hur kan det vara så orättvist. Jag vill kunna vara glad åt andra, men som det är nu känns det omöjligt. Jag får bara fortsätta med mitt pokeransikte och låtsas som ingenting, medan jag egentligen går under inombords. Hjälplös och inget vi kan påverka nämnvärt. Vi lägger vårt sista hopp i läkarnas händer och på våra små i frysen.

Måtte vi få lyckas... för våran skull och alla omkring oss. Så vi kan trycka på play igen, så våra liv kan få fortsätta och vi inte längre måste titta bort och ignorera andras lycka.

Ny plan, ny väntan

Nu har vi en ny plan. BM ringde igår och gick igenom allt kortfattat. Hon skulle skicka papper om allt och be läkaren skriva ut recept.

Det blir ett stimulerat FET med planerad insättning v.23.  Jag som hade hoppats på Maj. Jag ska börja med tabletterna provera 30/4, sen blir det spray och lämna blodprov. Efter det bedömer dem när jag ska börja med östrogen-tabletter och sen ska jag in för VUL, för att se hur slemhinnan ser ut.

Några dagar innan insättningen, ska jag börja med lutinus och hålla på med det fram till VUL, om jag då plusar förstårs. Så slipper sprutorna denna gång, men hade hellre tagit dem än lutinus. Det är bökigt, kladdigt och inte för smidigt att ta när jag är på jobbet...

Måtte det få lyckas nu!! Alla ägg som frystes var med IVF och såg bra ut. Hoppas det är riktiga fryskämpar, ungefär som Jon Snow i Game of thrones! ;)

Om allt går som planerat, bör testdag bli nära midsommar. Jag börjar min semester då, så antingen en fantastisk rolig start eller en deppig, fast med möjlighet till nubbe.

Nu väntar vi på sköna Maj

Igår ringde min BM och vi pratade en liten stund, kände mig helt matt efteråt. Hon höll med mig om att det är nog bäst med att göra ett stimulerat FET, då jag så sällan har egen ÄL och oregelbundna cykler. Det kommer tyvärr bli provera, spray och något mer som ska tas, dock inte sprutorna. Så blir en lång procedur igen, kändes väldigt segt. Gör man ett ostimulerat/naturligt, så krävs det ofta ingenting extra, utan bara att hålla koll på när ÄL är.

Jaja..vi får hoppas att det kommer bli värt det. Dröjer till Maj nu, så blir en liten paus från allt iallafall. Skulle detta FET inte lyckas, kommer vi sen få vänta till efter sommaren, så blir isåfall semester från det också.

Jag var och lämnade blodprov idag, för att dem ska mäta HCG i blodet och ha till studien jag är med i. Kändes så otroligt onödigt och slöseri med tid, pengar för deras räkning och för mitt psykes skull, då det inget är, men var ett nödvändigt moment för studien. Sen är jag klar i den, var bara i vårt 1a försök som studien omfattade. Enda som består av den nu för min del är att dem kollar upp oss om 2 år och ser hur det gått. Nu får vi fortsätta som "vanliga" IVF-par, men jag hoppas få ha kvar min BM, för hon är väldigt bra och svarar snabbt på mina mail. Hon ska ringa imorgon och berätta provsvaret och gå igenom schemat för vårat FET.

Fryst kärlek

Påsken är över för detta år. Vi har nu passerat alla högtider 2 gånger och är fortfarande kvar på ruta 1 och får inse att det blir inget barn 2015 heller. Vi har dock försökt tänka bort det i helgen och hade en så mysig resa och umgåtts med goa vänner. Jag åt ostar och drack lite vin i helgen, bara för att jag kan.

Så glad och positiv kommer jag tillbaka till jobbet, för att mötas av prat om babyshower för hon som väntar tvillingar...suck. Jag kommer vara väldigt upptagen den dagen!

Känns som en evighets väntan till Maj och det tänkta FET. vårat barn ligger kanske nu och väntar på oss i en frys i Göteborg. Konstig tanke! Vi hoppas och längtar.

Vi har förlorat klumpen

Idag kom mensen, som ett elakt hån. Jag var inställd på det och kände tydligen min kropp rätt att det inget blev. Våran lilla klump orkade inte växa mer. Nu får vi hoppas på dem 5 i frysen. Börjar behandlingen efter nästa mens, så i slutet av maj borde det isåfall bli dags för FET.

Vi har rest bort idag och bor på hotell och vandrar längs havet. Sen ikväll blir det middag och spa. Tycker vi kan unna oss det och rå om varandra. Fly vardagen för en stund.

Tack alla ni som läser och lämnat stöttande kommentarer. Hoppas ni alla får en fin påsk och gott väder.

Ruvardag 11

Här sitter jag i ovisshetens land. Måste säga att ruvningstiden har varit det jobbigaste hittils. Sprutor och spray är ju ingenting jämfört med hur dessa dagar har sniglat sig fram och inte veta om det tagit sig eller ej.

Ingen mens/blödning i sikte än iallafall. Gällande möjliga symtom, så har jag haft sura uppstötningar på kvällarna, men idag har det även varit på dagen och lite illamående, nästan som det sitter en klump i halsen, yr imellanåt och spänd mage. Så varit lite jobbigt att jobba idag. Tyvärr kan det även bara vara biverkningar från lutinusen, så det ger inte mycket hopp.

Fick lägga mig och sova när jag kom hem och D fixade hämtmat, efter det kändes det bättre. Jag har dock inga planer på att testa något mer innan helgen. Antingen kommer mensen före eller så får jag se vad nästa test visar. Ordentligt svar får jag på onsdag, då min BM kommer ringa och berätta vad blodprovet visar.
Jag är inställd på det värsta, var ju som sagt inte ens en skymt till streck i måndags och idag såg jag en annans test som hade ett fint streck från samma ruvardag.

Jag dubbelkollade med min BM iallafall och vi har 5 st i frysen som väntar på oss. Kanske är det en av dem som kan ge oss lycka.