Konstigt nu i helgen fick jag en ny blödning. Började lite på lördag kväll. Haft ont i magen igår och idag med. Brukar inte få det. Undrar varför det kommer igen så?
Iallafall, imorgon åker vi iväg på en liten resa, skönt komma hemifrån lite. Vi har massa skoj inplanerat. Bara hoppas vädret vill bli skönt och varmt med.
måndag 29 juni 2015
måndag 22 juni 2015
Planering inför hösten
Idag ringde jag Sahlgrenska, för att ge det tråkiga beskedet. Fick vänta länge i kö i telefon, sen när hon väl svarade så pratade hon långsamt och skrev ännu mer sakta på datorn, så förstår att det tog tid innan det blev min tur. ;)
Iallafall så beklagade hon att det inte hade gått och jag fick en ny planering för hösten. Verkade som dem har fullbokat, för hon såg ingen ledig tid för planerad FET innan vecka 37, så då hoppas vi på att det blir då och allt går bra!
I Augusti kommer jag börja med all medicin och hormoner igen, så blir lite semester även från det nu. Kan säkert vara skönt för kropp och själ att slippa tänka på det i några veckor. Samla nya krafter och bygga upp hoppet igen. Känns som jag tappar mer och mer av hoppet för varje månad som går och alla misslyckanden som dem för med sig. Tar sån extratid när jag måste göra stimulerat med. Blir i snitt bara 2 försök per termin, det blir inte mycket på 1 år och då är det inte ens stor chans att det lyckas. Härliga odds vi har med oss...icke.
Nåja, som jag sagt innan kommer jag ligga lågt här nu i några veckor, men sen kör vi på igen och hoppas att hösten medför sig lycka och tur för oss!
Iallafall så beklagade hon att det inte hade gått och jag fick en ny planering för hösten. Verkade som dem har fullbokat, för hon såg ingen ledig tid för planerad FET innan vecka 37, så då hoppas vi på att det blir då och allt går bra!
I Augusti kommer jag börja med all medicin och hormoner igen, så blir lite semester även från det nu. Kan säkert vara skönt för kropp och själ att slippa tänka på det i några veckor. Samla nya krafter och bygga upp hoppet igen. Känns som jag tappar mer och mer av hoppet för varje månad som går och alla misslyckanden som dem för med sig. Tar sån extratid när jag måste göra stimulerat med. Blir i snitt bara 2 försök per termin, det blir inte mycket på 1 år och då är det inte ens stor chans att det lyckas. Härliga odds vi har med oss...icke.
Nåja, som jag sagt innan kommer jag ligga lågt här nu i några veckor, men sen kör vi på igen och hoppas att hösten medför sig lycka och tur för oss!
lördag 20 juni 2015
Snöbollen har smält
Hatar när jag har rätt med detta, hade så gärna haft fel. Idag kom mensen igång rejält och misslyckandet är ett faktum. Var redan förberedd och redan sörjt. Just nu känns det bara så hopplöst. Vi hade ett befruktat, som fick skjuts ända in i livmodern, men ändå lyckas det inte. Jädra kropp, som inte vill ta emot. Hur kan det vara så svårt!!
Ska ringa Sahlgrenska på måndag och se med planering inför hösten. Nu ska vi försöka njuta av sommaren och koppla av. Slippa hormoner och undersökningar på ett tag. Ta en drink eller två kan jag ju med.
Så kommer nog inte bli så mycket skrivet här under några veckor.
Lycka till ni andra som ruvar och ni som redan lyckats och har en fantastisk väg att gå. En dag är det kanske vår tur med!
Ska ringa Sahlgrenska på måndag och se med planering inför hösten. Nu ska vi försöka njuta av sommaren och koppla av. Slippa hormoner och undersökningar på ett tag. Ta en drink eller två kan jag ju med.
Så kommer nog inte bli så mycket skrivet här under några veckor.
Lycka till ni andra som ruvar och ni som redan lyckats och har en fantastisk väg att gå. En dag är det kanske vår tur med!
torsdag 18 juni 2015
Deppdag
I morse när jag vaknade så hade jag inte ont i magen eller höfterna längre. Bara den där känslan, känslan av tomhet, som jag haft så många gånger förut. Bla morgonen när jag insåg att våran lille inte levde längre...
Jag tog ett test i morse, det stirrade helt blankt tillbaka. Jag blev inte förvånad, visste redan. Känner min kropp. Har ju varit gravid förut och det som alltid är så typiskt då, finns inte här. Jag blir så matt, tom, ledsen och förbannad. Vad vi än gör, så funkar det inte. Månad efter månad ingenting.
Låg och grät i morse i sängen och lyssnade på deppmusik, sen efteråt tog jag en långpromenad med en av hundarna och bara andades in den friska luften och vandrade på grusvägen bland träd och blommor, som luktar gott efter regnet. Försöka samla kraft, återigen samla nya krafter för att orka igen.
Ville först inte berätta för D på dagen och förstöra hans sista jobbdag innan semestern, men vi ringde på lunchen och då försökte jag få fram det till slut, men blev obekvämt för honom och han pratade bort det. Så jag la bara på luren och alla tankar bara försvann från mitt huvud. Jag existerar men samtidigt är jag helt borta.
När han kom hem, så orkade jag inte. Han blev ledsen också, efter det sa jag åt honom att ta en promenad med hunden, få skingra tankarna lite.
Här står vi nu... helt tomma och orkeslösa, vilken rolig start på semestern. Imorgon ska vi sätta på oss våra masker med ett stort leende, sitta och vara trevliga och skåla, äta och verka så glada och ta en jordgubbe eller 2. Detta blir 3e tomma midsommar för oss, utan att ha lyckats.
Blir att ringa Sahlgrenska på tisdag och se hur planeringen ser ut efter sommaruppehållet, förhoppningvis har vi då fått nya krafter och jag kan ge mig in i hormonträsket igen. Nu tar vi och väntar lite till då, för 1000e gången, vänta, vänta, vänta....
Vill iallafall önska mina läsare en fin midsommar och glöm inte dansa runt midsommarstången, det vet ni väl att förr i tiden så var en skröna att det var för att fira fertiliteten, ja tjena... inte mycket att fira direkt. då får vi isåfall dansa året runt, så kanske det funkar.
Jag tog ett test i morse, det stirrade helt blankt tillbaka. Jag blev inte förvånad, visste redan. Känner min kropp. Har ju varit gravid förut och det som alltid är så typiskt då, finns inte här. Jag blir så matt, tom, ledsen och förbannad. Vad vi än gör, så funkar det inte. Månad efter månad ingenting.
Låg och grät i morse i sängen och lyssnade på deppmusik, sen efteråt tog jag en långpromenad med en av hundarna och bara andades in den friska luften och vandrade på grusvägen bland träd och blommor, som luktar gott efter regnet. Försöka samla kraft, återigen samla nya krafter för att orka igen.
Ville först inte berätta för D på dagen och förstöra hans sista jobbdag innan semestern, men vi ringde på lunchen och då försökte jag få fram det till slut, men blev obekvämt för honom och han pratade bort det. Så jag la bara på luren och alla tankar bara försvann från mitt huvud. Jag existerar men samtidigt är jag helt borta.
När han kom hem, så orkade jag inte. Han blev ledsen också, efter det sa jag åt honom att ta en promenad med hunden, få skingra tankarna lite.
Här står vi nu... helt tomma och orkeslösa, vilken rolig start på semestern. Imorgon ska vi sätta på oss våra masker med ett stort leende, sitta och vara trevliga och skåla, äta och verka så glada och ta en jordgubbe eller 2. Detta blir 3e tomma midsommar för oss, utan att ha lyckats.
Blir att ringa Sahlgrenska på tisdag och se hur planeringen ser ut efter sommaruppehållet, förhoppningvis har vi då fått nya krafter och jag kan ge mig in i hormonträsket igen. Nu tar vi och väntar lite till då, för 1000e gången, vänta, vänta, vänta....
Vill iallafall önska mina läsare en fin midsommar och glöm inte dansa runt midsommarstången, det vet ni väl att förr i tiden så var en skröna att det var för att fira fertiliteten, ja tjena... inte mycket att fira direkt. då får vi isåfall dansa året runt, så kanske det funkar.
onsdag 17 juni 2015
Ruvardag 8
Blir tyvärr inte så mycket hoppfulla inlägg från mig nu. Idag har det fortsatt både på trosskyddet, när jag torkar mig och på pinnen för vaggisarna. Det är som en ljusrosa flytning. Har även småont i magen och höfterna idag med. Har läst runt lite och sett många berätta att det kan bero på vaggisarna och progesteron som jag tar, det gör slemhinnan skör. Fast det känns ändå inte betryggande. Har dålig känsla och har den där tomma känslan, som jag haft flera gånger förut. Är så tufft att se hur ledsen D blir varje gång, han vill tänka positivt att det ska gå.
Är för tidigt att testa med, så bara att lida igenom dessa dagar som är kvar. Verkar bli en lagom rolig midsommar att fira, precis som vid påsk.
Det kommer isåfall inte bli ett nytt FET förrän efter sommaren, så kanske insättning i September.
Tiden bara springer iväg från oss...
Är för tidigt att testa med, så bara att lida igenom dessa dagar som är kvar. Verkar bli en lagom rolig midsommar att fira, precis som vid påsk.
Det kommer isåfall inte bli ett nytt FET förrän efter sommaren, så kanske insättning i September.
Tiden bara springer iväg från oss...
tisdag 16 juni 2015
Ruvardag 7
Nyss när jag var på toaletten, så såg jag på trosskyddet att det var lite färgat "kladd" inte blodfärgat men lite mörkare rödbrunt typ. Kom även lite när jag torkade. Blev jag ju med en gång nojig. Är det tecken på att mensen är på gång eller är det en liten nidblödning efter att snöbollen har fäst sig? Kan vara vilket som, det är fruktansvärt nervigt. Känner av lite småkramp i magen ibland och ont i höfterna, kommit mer på kvällen. Tidigare idag så kändes det ingenting, då försvann mitt hopp helt, uch så tärande detta är.
Kan inget mer göra än att vänta ut tiden och se...
Kan inget mer göra än att vänta ut tiden och se...
måndag 15 juni 2015
Ruvardag 6
Nu borde snöbollen hittat sitt ställe och börjat bädda in sig i livmodern. Måtte det vara så.
Igår kände jag mig svullen i magen, små pirrningar nertill och halsbränna, Lutinusen gör även att det imellanåt svir lite där nere och blir hård i magen. Sen som jag nämnt innan med allt kladd, som gör mig galen. Inte lätt att ha det luftigt nertill heller med trosskydd hela tiden, suck.
Igår kände jag mig svullen i magen, små pirrningar nertill och halsbränna, Lutinusen gör även att det imellanåt svir lite där nere och blir hård i magen. Sen som jag nämnt innan med allt kladd, som gör mig galen. Inte lätt att ha det luftigt nertill heller med trosskydd hela tiden, suck.
Jag känner mig annars helt kall och känslolös, vågar inte hoppas för mycket, vet att jag kommer bli så himla besviken och ledsen om det inte tar sig nu heller. Hur kan det vara så himla svårt? Om 8 dagar är det TD, undrar om jag kan hålla mig till dess.
Får försöka att njuta av min semester också, men detta kommer ju hela tiden i tankarna. Första jag tänker på och sista innan jag somnar.
Idag fick även prinsessan Madde sitt 2a barn. Hon har hunnit få två barn nu under tiden vi försökt. Lagom rättvist. Tror dock inte deras äktenskap kommer hålla. Han känns inte pålitlig och med två barn så tätt... Jag är inte bitter. ;)
Idag fick även prinsessan Madde sitt 2a barn. Hon har hunnit få två barn nu under tiden vi försökt. Lagom rättvist. Tror dock inte deras äktenskap kommer hålla. Han känns inte pålitlig och med två barn så tätt... Jag är inte bitter. ;)
Till något roligare, en jag har följts åt med i några veckor nu och går på Sahlgrenska med har fått ett plus, Grattis "Lilla Jag", underbart för er och hoppas jag också får ett plus om några dagar. :)
söndag 14 juni 2015
Ruvdag 5
Igår kväll när vi lade oss, så kom jag på att det var dagen för 1 år sen. Fredag den 13e, som vi fick reda på mitt ma. För 2 år sen hade vi precis börjat försöka och 1a misslyckandet var ett faktum. Fast vi var så blåögda och jag lugn, för det är normalt att det kan ta några försök... Kanske 3, 5 sådär.
Nu sitter vi här och efter flera år, är vi fortfarande på ruta 1. Inte kommit någonstans på vägen. All denna tid, tårar, hormoner och undersökningar, men ingen garanti kan ges. Den hårda sanningen vi har framför oss om att det kanske aldrig kommer bli...
Hur gör man för att orka vidare? Hur får man kraft? Hur kan man ge stöd bäst åt varandra? Dem som kämpat ännu längre och fler IVF-försök, hur gör dem? Vad är det för otrolig kraft som kommer fram?
Med tårar i ögonen somnade vi och idag är en ny dag och ny chans att finna kraft och hopp.
Nu sitter vi här och efter flera år, är vi fortfarande på ruta 1. Inte kommit någonstans på vägen. All denna tid, tårar, hormoner och undersökningar, men ingen garanti kan ges. Den hårda sanningen vi har framför oss om att det kanske aldrig kommer bli...
Hur gör man för att orka vidare? Hur får man kraft? Hur kan man ge stöd bäst åt varandra? Dem som kämpat ännu längre och fler IVF-försök, hur gör dem? Vad är det för otrolig kraft som kommer fram?
Med tårar i ögonen somnade vi och idag är en ny dag och ny chans att finna kraft och hopp.
lördag 13 juni 2015
Så tragiskt
Ibland undrar jag vilken värld vi väljer att skaffa barn till. Detta hände inte så många mil från oss. Stackars föräldrar, att sånt här tragiskt får hända....
Själv är det nu 10 dagar kvar till TD!
Själv är det nu 10 dagar kvar till TD!
fredag 12 juni 2015
Ruvardag 3
Nu har jag börjat min semester!! Helt underbart, blå himmel och varmt skönt väder! Vilken superstart. Sa hej då till arbetskamraterna och köpte mig en glass på vägen hem. Vissa stunder känns allt helt perfekt!
På ett sätt vill jag att tiden ska gå fort, så jag kan ta ett test. Fast samtidigt vill jag ju att dagarna ska vara långa och gå långsamt, då jag inte vill att semestern ska försvinna för snabbt förbi.
Jag mår för övrigt bra, hade lite ont i magen på kvällen efter insättningen, men gick över sen.
Annars är det såklart lite jobbigt med lutinus, kladdigt och blir så instängt att behöva ha trosskydd hela tiden, men vad gör man inte. Så störigt att ens behandling kan ge samma symtom som att man är gravid, så ingen idé att känna efter något. Om allt går som det ska, bör ju våran lilla snöboll fästa sig i helgen. Åhhh hoppas hoppas nu!! Skulle det inte gå vägen, så kan vi deppa i några dagar, sen ska vi iväg på en rolig resa, så blir skönt att komma hemifrån och skingra tankarna.
På ett sätt vill jag att tiden ska gå fort, så jag kan ta ett test. Fast samtidigt vill jag ju att dagarna ska vara långa och gå långsamt, då jag inte vill att semestern ska försvinna för snabbt förbi.
Jag mår för övrigt bra, hade lite ont i magen på kvällen efter insättningen, men gick över sen.
Annars är det såklart lite jobbigt med lutinus, kladdigt och blir så instängt att behöva ha trosskydd hela tiden, men vad gör man inte. Så störigt att ens behandling kan ge samma symtom som att man är gravid, så ingen idé att känna efter något. Om allt går som det ska, bör ju våran lilla snöboll fästa sig i helgen. Åhhh hoppas hoppas nu!! Skulle det inte gå vägen, så kan vi deppa i några dagar, sen ska vi iväg på en rolig resa, så blir skönt att komma hemifrån och skingra tankarna.
tisdag 9 juni 2015
Nu ruvar jag en snöboll
Det var en nervös förmiddag. Rädd att dem skulle ringa och berätta att ingen klarat upptiningen. Klockan 11:50 ringde det och jag fick panik, men var bara min mamma.
Vi var framme i god tid och satt ute i solen och värmen, som äntligen kommit och åt glass. Fryst tema idag. ;)
När vi blev inkallade, så fick jag svira om till dem snygga sjukhuskläderna och vi gick sen in i salen. Embryologen berättade att den första dem tinade upp klarade sig! :)
Dock hade den förlorat en cell, så var nu 3-cellig. Blev lite nojig över det. Fast hon sa det inte gjorde något. Jag googlade runt efteråt och läste om flera där det gått bra ändå.
Själva ingreppet gick fort och nu har jag vår fina snöboll i mig. Hoppas nu allt går bra. Långsamma dagar väntar.
Vi var framme i god tid och satt ute i solen och värmen, som äntligen kommit och åt glass. Fryst tema idag. ;)
När vi blev inkallade, så fick jag svira om till dem snygga sjukhuskläderna och vi gick sen in i salen. Embryologen berättade att den första dem tinade upp klarade sig! :)
Dock hade den förlorat en cell, så var nu 3-cellig. Blev lite nojig över det. Fast hon sa det inte gjorde något. Jag googlade runt efteråt och läste om flera där det gått bra ändå.
Själva ingreppet gick fort och nu har jag vår fina snöboll i mig. Hoppas nu allt går bra. Långsamma dagar väntar.
fredag 5 juni 2015
2a VUL igår
Igår var det dags för VUL igen, uch vad nervöst det var. En glad och munter läkare hämtade mig och fick återigen lägga mig i gynstolen. Tänk, förr tyckte jag det var jättejobbigt på vanliga gyn/cellprovsundersökningar, nu känns det nästan som en rutin, hur konstigt är inte det?
Hon såg iallfall att slemhinnan nu var 7mm, blää bara en ynka mm. Fast det räckte, hon tyckte det var viktigare att den var i 3 skikt, som den var, så jag fick godkänt för återföring! Fast tro inte att det kan gå för lätt, alltid nåt ni vet. Hon frågade om det hänt något med min livmoder, jag berättade att jag fick göra en skrapning för 1 år sedan. För tydligen så var det lite sammanväxning på ena sidan, tänk ungefär som ett smalt päron, brett och fint på ena sidan men smalnar till på andra sidan. Behövde inte vara några problem sa hon, dem släpper in embryot på den bredare sidan, men ifall det inte tar sig, så sa hon att dem kanske får göra någon åtgärd....vad då för åtgärd? Varför sa dem inget vid vårat ET? eller fanns det inte lika tydligt då? Så nu är jag nojig att detta ska ställa till det och vi får yttligare problem att handskas med...suck. Aldrig får man bara vara lugn utan oroa sig för detta med.
Iallafall, på tisdag eftermiddag är det dags för återföring! 5 st små fina 2 dagars embryon ligger och väntar på oss i frysen. Hoppas nu upptiningen går bra och dem klarar sig. Dem tinar upp en i taget, skulle inget klara sig så ringer dem på förmiddagen, fyyy vad vi kommer hoppa till ifall det ringer.
Många brukar klara upptining och då sägs det att det ofta är starka små, som både klarat nedfrysning och upptining. Vi kan bara hoppas av allt vi är värda att det kommer gå bra.
Så idag är sista dagen jag tar nässprayen och sen ska jag minska ner min östrogendos, skönt. Fast nu börjar istället den jobbiga delen.... Dags att börja med lutinus, den jobbiga kletiga, så man får leva med trosskydd i all evighet. 3 gånger per dag ska jag ta det och fram till testdagen, sen om vi nu plusar, så ska jag fortsätta med det fram till det tidiga VUL. Inte lite vi får gå igenom och sen finns det inga garantier, och rädslan för ma/mf, fy sjutton. Fast nu tar vi ett steg i taget, vill ha tisdag nu!
En konstig grej är att igår för 1 år sedan låg jag också i gynstol, fast på ett underbart sätt, det var då vi fick se det lilla hjärtat slå... Tänk vilka olika vägar livet kan svänga av på.
Hon såg iallfall att slemhinnan nu var 7mm, blää bara en ynka mm. Fast det räckte, hon tyckte det var viktigare att den var i 3 skikt, som den var, så jag fick godkänt för återföring! Fast tro inte att det kan gå för lätt, alltid nåt ni vet. Hon frågade om det hänt något med min livmoder, jag berättade att jag fick göra en skrapning för 1 år sedan. För tydligen så var det lite sammanväxning på ena sidan, tänk ungefär som ett smalt päron, brett och fint på ena sidan men smalnar till på andra sidan. Behövde inte vara några problem sa hon, dem släpper in embryot på den bredare sidan, men ifall det inte tar sig, så sa hon att dem kanske får göra någon åtgärd....vad då för åtgärd? Varför sa dem inget vid vårat ET? eller fanns det inte lika tydligt då? Så nu är jag nojig att detta ska ställa till det och vi får yttligare problem att handskas med...suck. Aldrig får man bara vara lugn utan oroa sig för detta med.
Iallafall, på tisdag eftermiddag är det dags för återföring! 5 st små fina 2 dagars embryon ligger och väntar på oss i frysen. Hoppas nu upptiningen går bra och dem klarar sig. Dem tinar upp en i taget, skulle inget klara sig så ringer dem på förmiddagen, fyyy vad vi kommer hoppa till ifall det ringer.
Många brukar klara upptining och då sägs det att det ofta är starka små, som både klarat nedfrysning och upptining. Vi kan bara hoppas av allt vi är värda att det kommer gå bra.
Så idag är sista dagen jag tar nässprayen och sen ska jag minska ner min östrogendos, skönt. Fast nu börjar istället den jobbiga delen.... Dags att börja med lutinus, den jobbiga kletiga, så man får leva med trosskydd i all evighet. 3 gånger per dag ska jag ta det och fram till testdagen, sen om vi nu plusar, så ska jag fortsätta med det fram till det tidiga VUL. Inte lite vi får gå igenom och sen finns det inga garantier, och rädslan för ma/mf, fy sjutton. Fast nu tar vi ett steg i taget, vill ha tisdag nu!
En konstig grej är att igår för 1 år sedan låg jag också i gynstol, fast på ett underbart sätt, det var då vi fick se det lilla hjärtat slå... Tänk vilka olika vägar livet kan svänga av på.
Kom igen nu våra 5 små, visa att ni är riktiga kämpar, vi längtar och väntar.
onsdag 3 juni 2015
Kramper i magen
Har haft lite kramper från och till i magen idag. Inte haft förut. Undrar om det bara är en biverkning som kan bli eller om det är något som ställer till det. Försökte nå rådgivningen på Sahlgrenska, men var så många som ringde, så fick inte ens stå i kö. Ska dit imorgon ändå, så blir det inte värre avvaktar jag. Man blir lite fanatisk i sin kropps signaler och känner efter hela tiden efter biverkningar eller när man ruvar och undrar om det är symtom man känner. Inte konstigt så många blir skengravida. Många säger ju att dem haft mer symtom när dem varit det än när dem väl är riktigt gravida.
Hade tänkt vara ledig nu i helgen, men är sån kris på jobbet så jag tog bort lördagen. Söndagen är viktigast att vara ledig, då jag har saker bokat, men så ringde chefen idag och sa att hon kanske måste vägra mig det...bläää!! Tack för den liksom. åhhh blir så trött på alla motgångar hela tiden. Förlorar en del pengar också om jag inte kommer iväg på söndagen, då det redan är betalat och inte går att få tillbaka. Besöket sista och imorgon hamnade såklart på dagar jag skulle jobbat med och jag kunde inte byta heller, så nog många på jobbet som börjat undra över mina sjukdagar som bara är så kort och varje vecka. Blir ju dessutom nästa vecka om jag nu får göra återföringen. Orkar inte berätta heller, känns så privat, men kanske inte går att tiga om det hur länge som helst heller, suck, något hela tiden.
Men vad gör det om 100 år!
Hade tänkt vara ledig nu i helgen, men är sån kris på jobbet så jag tog bort lördagen. Söndagen är viktigast att vara ledig, då jag har saker bokat, men så ringde chefen idag och sa att hon kanske måste vägra mig det...bläää!! Tack för den liksom. åhhh blir så trött på alla motgångar hela tiden. Förlorar en del pengar också om jag inte kommer iväg på söndagen, då det redan är betalat och inte går att få tillbaka. Besöket sista och imorgon hamnade såklart på dagar jag skulle jobbat med och jag kunde inte byta heller, så nog många på jobbet som börjat undra över mina sjukdagar som bara är så kort och varje vecka. Blir ju dessutom nästa vecka om jag nu får göra återföringen. Orkar inte berätta heller, känns så privat, men kanske inte går att tiga om det hur länge som helst heller, suck, något hela tiden.
Men vad gör det om 100 år!
måndag 1 juni 2015
Ofrivillig barnlös mamma i ingenmansland
I helgen var det ofrivilliga barnlösas dag och Mors dag. Lite ironiskt sammanträffande. Jag sitter själv i mellan dem dagarna. Jag har barn sen tidigare och får fira detta fantastiska på mors dag. Jag tillhör även dem som är sekundärt barnlösa, och tillhör inte riktigt 100 % till nån av dagarna. Fast vi som är i denna gråzon vet hur tufft det faktiskt är. Din kropp har en gång fungerat, men nu ingenting, jättefrustrerande.
Min sambo däremot är ju helt i gruppen av ofrivilligt barnlös, han har inga barn och är inga fel hittade hos honom, utan allt ligger på mig. Min kropp måste se till att fungera, annars så orsakar jag att han inte kommer bli biologiskt pappa. Ingen press alls. Han är en fantastisk människa som bör få bli pappa. Han bara måste få bli det. Hur kan vissa som egentligen inte borde bli, få massa? men inte en så snäll och omtänksam man? Förstår inte hur det kan vara så.
Jag proppar nu in massa medicin och hormoner i kroppen för att det ska kunna bli något. Tvingar min kropp att förbereda sig för att kunna ta emot vårat lilla embryo. På torsdag ska vi in igen och hoppas det blivit några mm tjockare, så det kan få bli dags. Jätteorolig att det inte hjälpt och det kommer avbrytas. Tagit allt detta för ingenting....fyy vilket nederlag. Håll tummarna igen när ni snälla!
Min sambo däremot är ju helt i gruppen av ofrivilligt barnlös, han har inga barn och är inga fel hittade hos honom, utan allt ligger på mig. Min kropp måste se till att fungera, annars så orsakar jag att han inte kommer bli biologiskt pappa. Ingen press alls. Han är en fantastisk människa som bör få bli pappa. Han bara måste få bli det. Hur kan vissa som egentligen inte borde bli, få massa? men inte en så snäll och omtänksam man? Förstår inte hur det kan vara så.
Jag proppar nu in massa medicin och hormoner i kroppen för att det ska kunna bli något. Tvingar min kropp att förbereda sig för att kunna ta emot vårat lilla embryo. På torsdag ska vi in igen och hoppas det blivit några mm tjockare, så det kan få bli dags. Jätteorolig att det inte hjälpt och det kommer avbrytas. Tagit allt detta för ingenting....fyy vilket nederlag. Håll tummarna igen när ni snälla!
Min medicinlista
Levaxin - För min hypothyreos
Multivitamin(den med högst folsyra) - för att boosta upp kroppen
Estradot - östrogenplåster
Progynon - Östrogen tabletter
Suprecur - nässpray för nedreglering
Lutinus har jag även som ska börjas med några dagar innan återföring och fram till tidigt VUL, ifall vi lyckas bli gravida. Så det är några veckors tid isåfall.
Inte konstigt ens humör svajar ibland? Kroppen måste vara en riktig bergodalbana just nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)