Deppdag

I morse när jag vaknade så hade jag inte ont i magen eller höfterna längre. Bara den där känslan, känslan av tomhet, som jag haft så många gånger förut. Bla morgonen när jag insåg att våran lille inte levde längre...
Jag tog ett test i morse, det stirrade helt blankt tillbaka. Jag blev inte förvånad, visste redan. Känner min kropp. Har ju varit gravid förut och det som alltid är så typiskt då, finns inte här. Jag blir så matt, tom, ledsen och förbannad. Vad vi än gör, så funkar det inte. Månad efter månad ingenting.
Låg och grät i morse i sängen och lyssnade på deppmusik, sen efteråt tog jag en långpromenad med en av hundarna och bara andades in den friska luften och vandrade på grusvägen bland träd och blommor, som luktar gott efter regnet. Försöka samla kraft, återigen samla nya krafter för att orka igen.

Ville först inte berätta för D på dagen och förstöra hans sista jobbdag innan semestern, men vi ringde på lunchen och då försökte jag få fram det till slut, men blev obekvämt för honom och han pratade bort det. Så jag la bara på luren och alla tankar bara försvann från mitt huvud. Jag existerar men samtidigt är jag helt borta.
När han kom hem, så orkade jag inte. Han blev ledsen också, efter det sa jag åt honom att ta en promenad med hunden, få skingra tankarna lite.

Här står vi nu... helt tomma och orkeslösa, vilken rolig start på semestern. Imorgon ska vi sätta på oss våra masker med ett stort leende, sitta och vara trevliga och skåla, äta och verka så glada och ta en jordgubbe eller 2. Detta blir 3e tomma midsommar för oss, utan att ha lyckats.

Blir att ringa Sahlgrenska på tisdag och se hur planeringen ser ut efter sommaruppehållet, förhoppningvis har vi då fått nya krafter och jag kan ge mig in i hormonträsket igen. Nu tar vi och väntar lite till då, för 1000e gången, vänta, vänta, vänta....

Vill iallafall önska mina läsare en fin midsommar och glöm inte dansa runt midsommarstången, det vet ni väl att förr i tiden så var en skröna att det var för att fira fertiliteten, ja tjena... inte mycket att fira direkt. då får vi isåfall dansa året runt, så kanske det funkar.