Ofrivillig barnlös mamma i ingenmansland

I helgen var det ofrivilliga barnlösas dag och Mors dag. Lite ironiskt sammanträffande. Jag sitter själv i mellan dem dagarna. Jag har barn sen tidigare och får fira detta fantastiska på mors dag. Jag tillhör även dem som är sekundärt barnlösa, och tillhör inte riktigt 100 % till nån av dagarna. Fast vi som är i denna gråzon vet hur tufft det faktiskt är. Din kropp har en gång fungerat, men nu ingenting, jättefrustrerande.

Min sambo däremot är ju helt i gruppen av ofrivilligt barnlös, han har inga barn och är inga fel hittade hos honom, utan allt ligger på mig. Min kropp måste se till att fungera, annars så orsakar jag att han inte kommer bli biologiskt pappa. Ingen press alls. Han är en fantastisk människa som bör få bli pappa. Han bara måste få bli det. Hur kan vissa som egentligen inte borde bli,  få massa? men inte en så snäll och omtänksam man? Förstår inte hur det kan vara så.

Jag proppar nu in massa medicin och hormoner i kroppen för att det ska kunna bli något. Tvingar min kropp att förbereda sig för att kunna ta emot vårat lilla embryo. På torsdag ska vi in igen och hoppas det blivit några mm tjockare, så det kan få bli dags. Jätteorolig att det inte hjälpt och det kommer avbrytas. Tagit allt detta för ingenting....fyy vilket nederlag. Håll tummarna igen när ni snälla!

Min medicinlista

Levaxin  -  För min hypothyreos

Multivitamin(den med högst folsyra) - för att boosta upp kroppen

Estradot -  östrogenplåster

Progynon - Östrogen tabletter

Suprecur - nässpray för nedreglering

Lutinus har jag även som ska börjas med några dagar innan återföring och fram till tidigt VUL, ifall vi lyckas bli gravida. Så det är några veckors tid isåfall.

Inte konstigt ens humör svajar ibland? Kroppen måste vara en riktig bergodalbana just nu!