Har haft lite kramper från och till i magen idag. Inte haft förut. Undrar om det bara är en biverkning som kan bli eller om det är något som ställer till det. Försökte nå rådgivningen på Sahlgrenska, men var så många som ringde, så fick inte ens stå i kö. Ska dit imorgon ändå, så blir det inte värre avvaktar jag. Man blir lite fanatisk i sin kropps signaler och känner efter hela tiden efter biverkningar eller när man ruvar och undrar om det är symtom man känner. Inte konstigt så många blir skengravida. Många säger ju att dem haft mer symtom när dem varit det än när dem väl är riktigt gravida.
Hade tänkt vara ledig nu i helgen, men är sån kris på jobbet så jag tog bort lördagen. Söndagen är viktigast att vara ledig, då jag har saker bokat, men så ringde chefen idag och sa att hon kanske måste vägra mig det...bläää!! Tack för den liksom. åhhh blir så trött på alla motgångar hela tiden. Förlorar en del pengar också om jag inte kommer iväg på söndagen, då det redan är betalat och inte går att få tillbaka. Besöket sista och imorgon hamnade såklart på dagar jag skulle jobbat med och jag kunde inte byta heller, så nog många på jobbet som börjat undra över mina sjukdagar som bara är så kort och varje vecka. Blir ju dessutom nästa vecka om jag nu får göra återföringen. Orkar inte berätta heller, känns så privat, men kanske inte går att tiga om det hur länge som helst heller, suck, något hela tiden.
Men vad gör det om 100 år!
Förstår dina tankar om att berätta för jobbet eller inte.
SvaraRaderaDå vi har ca en timmas resa till sjukhuset (och jag jobbar som lärare och måste ha ersättare) kände jag att jag var tvungen att berätta. Det hade inte varit hållbart att ljuga om tandläkarbesök och sjukdom då och då, när jag normalt sett aldrig är sjuk. Det var en väldig lättnad att ha berättat och de har varit ett underbart stöd i resan.
Hoppas att du känner att du också kommer att få stöd om du berättar!
Tack, ja får hoppas på det. skönt att du fick sån fin respons. :)
SvaraRadera