Våran älskade kämpe!

Resan till SU kändes som en evighet idag, sen fick vi återigen vänta en halvtimme extra innan vi kom in. Tyvärr så fick vi inte "min" läkare idag, fast jag såg henne. Så denna var inte så insatt i vårat och fick fråga en del, då inte allt hunnit komma in i datasystemet, bla vårat senaste besök. För hon frågade om förra gången, då dem såg en hinnsäck. Så jag fick rätta henne.

Iallafall, upp i gynstolen igen och på skärmen kom vårat lilla mirakel upp, med tickande hjärta och växt sig från 8 mm till 15 mm nu. Så helt rätt i storlek. Tyvärr har dem en dålig UL-maskin, så man såg inte så bra. Maskinen på den privata, är mycket bättre, där såg vi jättetydligt. Nu såg vi mest en grå klump och hjärtat som slog. Men läkaren sa att allt såg jättebra ut och ingen blödning såg hon. Hon var även snäll och skrev ut en bild som vi fick med oss.
Nu avslutades vi därifrån och tillhör nu vanliga MVC i stan. Det kändes jättekonstigt och hur tackar man dem som gett oss denna möjlighet? Dem sa att vi får skicka ett kort sen. Om vi ska!
Vi fick BF 11 Juni och jag är nu i v. 8+2. Helt overkligt känns detta, svårt att smälta, svårt att våga glädjas. Lång väg kvar är det, men vi ska försöka vara glada i nuet och våran lilla kastanj! Vilken kämpe du är, som klarar nedfrysning, upptining och blödningar!
Vilken lycka, vilken ofattbar resa! Tack alla ni som hållt tummarna för oss. :)
Nu hoppas jag kunna få skriva roligare inlägg här i bloggen framöver.

Syns inte så bra, men här ser ni våran lille/a.