Rumpan i det blå!

Idag när jag satt i väntrummet på SU, så kom där ett par och mannen såg bedrövad ut, såg att hon försökte trösta honom. Förstod snabbt att det var något hos honom. Gjorde ont i mig att se, även om dem var några okända, så är man ändå i liknande sits och går mellan hopp och förtvivlan.

Jag själv kom in till läkaren(återigen en ny) och hon hade med sig en elev. Nu känns det inget nervöst längre faktiskt med att just lägga sig i gyn-stol, jag hatade sånt förr, men nu är det nästan som att borsta tänderna....nästan. ;)  Jag har tyvärr blivit van att ligga där nu.

Hon kollade på livmodern och såg att det var för tjock slemhinna kvar, men som skönt var så hittade hon inga cystor, som dem isåfall hade behövt punktera...gissa om jag blev lättad! Hon visade eleven mina typiska PCO-äggstockar med, fulla med små äggblåsor, men inget som var några problem enligt henne.
Jag behövde tydligen få en till/bättre blödning, så jag skulle få en spruta med extra hormoner för detta. Innan jag fick den, så blev det att göra urinprov, för att utesluta en graviditet, hur löjligt kändes inte det. Negativt såklart! Sen fick jag lägga mig i en säng och min BM kom och gav mig en spruta i röva! Var lite nervös, men det kändes faktiskt ingenting när hon stack till, bara lite när hon sakta sprutade in det fullt med hormoner, som ska ge mig en blödning om några dagar. Efter det, så ska jag gå och lämna blodprov igen och skicka in till dem och då hoppas på att värdet är bättre den gången. Skulle jag inte få en blödning, måste jag ringa och se vad dem tänkt sig då...