Tung dag igår

Igår brast det. Hade sett på ett starkt känslomässigt avsnitt av Grey´s anatomy och efteråt kom jag in på egna tankar och våran resa. Hur länge vi faktiskt kämpat nu, så orealistiskt när vi räknar månaderna, åren. Jag kommer fortfarande ihåg när vi började försöka och jag såg ett paket bindor i badrummet, jag tänkte att det kanske blir det sista paketet jag använder...hur blåögd var jag inte?

Jag kom även att tänka på vårat ma, det lilla hjärtat som slog så fint och att nu på fredag när jag ska in på VUL, så är det exakt för 1 år sedan dagen vi plusade och vi var så lyckliga! Det starka oväntade pluset som vi inte alls var beredda på. Tårarna kom och jag lyssnade på min lista med depplåtar som jag har just för såna här stunder. Var dock längesen nu, men kan tydligen krypa fram fortfarande.

Blir nervöst på fredag, hoppas det ser bra ut och isåfall, vilken dag blir det insättning och kommer det gå bra med upptiningen. Hoppas det är en liten kämpe nu som väntar. Alla embryon som frystes ner var genom den vanliga IVF, så blir inga mer ICSI. D tycker det känns bättre med dessa, så det känns som dem gjort jobbet själva mer. För mig är det vilket som, bara det kan få lyckas! Håll tummarna är ni snälla nu.