Imorgon är det dags att åka till Sahlgrenska igen. Se om min livmoder gjort sig redo för att ta emot ett litet embryo. Känn ingen press där inne!
Jag åker själv, så D inte behöver ta ledig från jobbet. Känns viktigare att han är med när vi gör återföringen. Är verkligen så fascinerande att dem kan plocka ut ägg och simmare och sen så bildas något litet från oss, utanför kroppen! Dagens teknik och läkare, embryloger är verkligen mirakelgörare. Vi sätter nu hoppet till dem och att våra små embryon är starka och dem kommer klara upptiningen och vill gosa in sig bra hos mig sen. Jag undrar vilken dag det kommer ske, känner att jag börjar bli otålig. Fast nu kanske det högst är 1 vecka tills jag är ruvare igen och det nu kan bli våran tur!
På tal om annat, så har vi lag ett bud idag på ett radhus här i stan. Känns väldigt spännande. Ingen WOW faktor, men det passade våra önskemål bra och lagom stor inhägnad trädgård med mysig sittplats. Tror dock chansen att vi vinner inte är så stor, men då har vi försökt iallafall. Kommer ju nya ut hela tiden, gäller vara tålmodig, så kommer vi nog hitta vårat. Skönt också att lägga tankarna på lite annat med. Vi har även planerat en familjeresa, där min mamma även ska åka med, så något roligt att se fram emot med. Jag kommer ha TD på min första semestervecka, så slipper iallafall gå till jobbet om det nu inte skulle ta sig och ha resan att se fram emot. Fast skulle det ta sig, så blir det ju perfekt att få vara ledig dem första veckorna och ta det lugnt, för kommer nog bli väldigt nojig. Fast ska verkligen försöka att tänka positivt.
Jag hittade en ny blogg igår, som jag har långläst. Ett par som försökt i såå många år med massa IVF och tråkigheter, men som till slut lyckades!! Så fantastiskt. Det ger mig mer kraft att fortsätta och inte ge upp, vi har ju precis börjat på våran IVF-resa och att det faktiskt fungerar för många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar