Nåt av det jobbigaste, tycker jag är alla högtider. Då påminns man lite extra, av vad som inte är...
Att inte D, ska få firas denna dag, då han är världens finaste på alla sätt. Egentligen skulle jag ju fått fira honom lite i förskott, men blev ju inte så. Vet att jag lätt hakar upp mig och borde se framåt, men man är ju så dum och tänker OM... Inte varje dag, men ibland kommer det över mig och även honom. Så skönt att vi kan sörja ihop. Han har också varit riktigt ledsen och kunnat uttrycka sin sorg. Det känns ändå skönt att han tillåter sig. Märker att mångas män är lite mer "lättsamma" eller hur man ska säga när sånt har hänt.
Igår knöt det sig rejält i min mage. Såg på ett forum att någon skrivit en ny tråd om att få barn 2016!!! Jag fick smått panik, herregud 2016. Det är faktiskt bara 5 försök kvar att hinna få i 2015. Känns som igår som jag skrev att det bara var 5 försök kvar för att få 2014. :(
Hur kan tiden bara rinna iväg så? Hur kan vi behöva gå igenom alla årstider och högtider yttligare en gång. Kommer vi inte lyckas få nästa år heller? Fy sjutton alltså vad orättvist det är. Man ser andra få sina efterlängtade plus, men här skiner inte solen för oss.
Känner inte av några symtom, som tyder på att vi lyckats nu heller. Lika bra ställa in sig på det värsta, verkar inte vara meningen att vi ska få detta ihop. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar