Jag vill bara gräva ner mig i en grop nånstans och inte komma upp igen, förrän allt är bra. Så blir nog kvar där i 100 år. Jag orkar verkligen inte längre, mår så förbannat dåligt över detta. Nu hörde även D´s syrra av sig och sa glatt att hon ska behålla barnet och bla bla bla bla... jaha? kul för dig då. Vad bra att skaffa barn när hon inte är stabil i sig själv, inte fast jobb och pappan är ett ex med en icke smickrande bakgrund. Hon ser nog bara det gulliga framför sig verkar det som, herregud. Såna oplanerade lyckas och inte VI??? Herregud, vad har vi gjort för förtjäna detta?
Inte nog det är tillräckligt jobbig, behöva ha detta runt sig. Dem är så nära i hans familj och hon vill gärna ha besök och vara i centrum osv. Hur ska vi orka detta? Vi kommer ju behöva berätta hur läget är, så dem förstår att vi inte kommer orka umgås och ses och gulligulla med hennes mage. Jag mår illa av bara tanken. Visst kanske är egotänkt, men för att överleva, måste jag hålla mig borta, går under. När han visade mig att hon ska behålla, så var det att jag fick 1000 knivar i hjärtat, gjorde så ont. :(
Ingen, nä ingen kan förstå den känslan, förutom vi som kämpar, fruktansvärt, som jag inte önskar någon. Snälla, ge mig kraft någon, detta är ju outhärdligt!! Jag är en väldigt privat person av mig också, vill helst inte berätta intima saker för andra. bara några få nära vänner som vet, hade helst velat ha det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar