Hon sa att jag ska ringa igen när min mens kommer igång ordentligt, så bokar vi in för spolning. Efter det, kommer hon skicka remiss till Sahlgrenska. Jag har ju räknat med att det kanske skulle bli nästa steg, men när hon sa det i telefon, blev jag väldigt nervös. Skönt på ett sätt, men samtidigt ett nederlag, man vill ju fixa det själv, ska det vara så förbannat svårt???
Nu kan vi för några månader försöka att slappna av och inte räkna för mycket med äl, bim, utan göra när vi känner för det(som är det naturliga) och kanske, kanske kan vi lyckas själva innan det blir dags för IVF. Blir väl tidigast till våren antar jag, är ganska lång väntetid just nu, också jobbigt. Vore väl typiskt ifall vi krockar med sommaruppehållet på sjukhuset.
Nu har vi iallafall en plan om vad som händer härnäst, skönt att min läkare inte krånglade, utan var självklart att vi ska få annan hjälp, som hon inte kan ge. Har läst lite trådar om andra som går på Sahlgrenska, verkar som väntetiden tyvärr ökats på sen några månder, men att det ska vara go personal och man blir väl bemött. Hoppas att vi på ena eller andra sättet ska få lyckas nu.
D frågade om vi skulle berätta för familjerna om detta, men vi avaktar ett tag till iallafall. Vill inte ha deras medömkan och "goda" råd eller uppleva deras oro över hur det går. Sen betvivlar jag att vissa inte kan låta bli att skvallra vidare till andra... vill inte att hela världen ska veta, detta känns ändå som en väldigt personlig/intim sak. Vi får väl se, så länge är det bara några få nära vänner som vet om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar