Känner mig ensam

Idag är en liten deppdag, är ledig som skönt är. Känner mig ensam i detta, som det bara är vi i hela världen som har det här. Känner mig ensam att inte ha någon att prata med, just någon som är i samma sits. Är så himla skönt att ha sina forumtrådar med likasinnande, som vet precis hur känslorna går upp och ner. Man kan må riktigt piss ena dagen, och så lite bättre andra dagen. Fast det lämnar oss aldrig, utan smyger med oss hela tiden i tankarna.

Blir alltid lite värre inför högtider också, man påminns lite mer om vad som inte är.  Speciellt nu när jag skulle ha gått hem från jobbet och vara ledig fram till BF, OM det hade blivit något. Känns som en tung period framför oss. Samtidigt som även detta kan sätta käpp i hjulet för oss och inte få stå i IVF-kö ännu. Fy vad nervös väntan för att se vad dem säger... Tänk om man fått en 10-krona för varje gång en ny väntan börjar, hade nog kunnat sitta i en solstol på maldiverna just nu. ;)

Känner väldig hopplöshet just nu, som det aldrig kommer gå för oss. Ser bara hur andra lyckas och går vidare, men inte vi. D sa igår att han lever på hoppet, om att det kan ju faktiskt lyckas igen. Samtidigt har jag läst om dem som aldrig har gjort det igen. Lilla positiva med IVF är ju att jag har lite högre procent att lyckas, just pga av PCO. Men är ju ändå inga garantier för någonting. Som jag sagt innan, målet är inte att plusa, det är att komma till mållinjen och få det vi så innerligt önskar oss.

Kan man få slopa alla julklappar och be och få det enda vi vill ha, tack?

.