tisdag 27 oktober 2015

Iväg till Sahlgrenska igen

Hur ska jag formulera mig, hur ska jag förstå, hur ska det gå?

Kära följare & min färgklick i livet(min vän M)....  Dem såg ett hjärta slå!!!!
Hur är det möjligt? Är helt i chock, detta är ju plågeri... Jag/vi fattar ingenting!!

Hade ju kvar mitt ul-besök idag och lika bra se att allt såg ok ut och kommit ut... Ska säga att "min" läkare är tydligen väldigt van och en av dem bästa där på bedöma osv. Berättade BM för mig sist.
Iallafall...när jag låg i gynstolen, så sa hon "det var en enveten en" ... Jag ser ett hjärta slå! Ni kan tro jag höll på att dö...VA!! Vad säger hon!! Hon visade mig...jag såg en grå klump och ett hjärta som tickade!

Hur är det möjligt undrade jag? Hon sa själv att detta var jätteskumt, men vissa har rikliga blödningar och hon kunde inte garantera att det ändå går bra.
Nä det förstår jag sa jag, men med allt blod och klumpar som kom...hur kan detta fortfarande vara??
Hon sa att hon har sett andra såna här fall, där det gått bra, så just nu kan vi bara vänta. Jag fick tid för nytt UL nästa vecka, då kunde hon se mer.
Så dem fick ändra i datorn från mf/misslyckande eller vad dem nu kallar det och skrev i graviditet!!!

Hinnsäcken hade växt och den lille var 8 mm stor. Stämde med tiden. 7 veckor!
Ni kan tro att D blev helt chockad när jag ringde!! Han var inte med, för vi trodde ju att där var inget längre och han då lika gärna kunde jobba. Men nästa gång måste han ju följa med...ifall det ser bra ut då med.

Så just nu sitter jag på tåget hem och är helt förvirrad. Vågar inte hoppas för mycket ändå. Är livrädd just nu. Det skumma är att jag inte känner av några direkta symtom heller... Gör mig också orolig. Vet att inte alla får det, men känns lite tryggare då.
Jag undrar om det kanske har varit 2 stycken ändå, men en förlorades...dem sa inget om det dock.

Fortsättning följer på denna ofattbara resa...

5 kommentarer:

  1. Men åh! Stort lycka till! Vilket mirakel!!

    SvaraRadera
  2. Ååååh! Fantastiskt! Jag håller tummarna!

    Redan när du skrev om första blödningen ville jag skriva att det kanske inte behövde vara kört, att det är många som blöder i början osv, men oftast känner man ju sin kropp bäst själv. Och jag vet hur jobbigt det kan vara med falskt hopp. Men så underbart att kroppen ändå kan överraska och göra något positivt ibland! Enveten känns som dagens underdrift. Vilken liten kämpe där inne! <3

    SvaraRadera
  3. Tack snälla!
    Jo hade det varit lite grann, men nu sist var det enorma mängder och klumpar, så då kändes hoppet ute. Men så lurad man blev. ;)

    SvaraRadera
  4. Å va jag hoppas det går bra! Jag hade också noll symptom i början... Var en riktig spökgraviditet! Kram! /tovemaja

    SvaraRadera
  5. Är så glad för ert senaste besked :). Jag fortsätter att heja på kastanjen och på din livmoder som tar hand om det lilla hjärtat! Kram Chasingdreams

    SvaraRadera