Regnar och åskar ute, själv sitter jag i soffan med inte en lampa tänd. Har alltid känt mig trygg i mörkret, önskar jag kunde gömma mig under täcket tills allt blir bra igen.
Vännerna som vet har fortsatt hört av sig, dem respekterar att jag inte orkar umgås och vara så social just nu. Vad vore jag utan dem. En nära vän som tyvärr bor långt bort, hon skickade ett brev med ett jättefint armband med mina favoritfärger och symboler. där hängde även en liten stjärna som symboliserar att vänner är som stjärnor, inte alltid nära men finns där. Underbara du! Lustiga är att jag lyssnat mycket på deppiga låtar, där en mening går "lilla stjärna utan namn". Bara några mm stor, men du är ändå våran lilla stjärna, så älskad från första start.... :(
Dagen efter vi fick beskedet om ma, så kom min dotter och gav mig en liten ängel gjord av gips, som hon hade målat. Hon vet inget om det som hänt, men kändes så fint att få den, står på ett speciellt ställe nu, som en liten påminnelse.
Värsta är att min kropp är så störd och inte fattar....så måste få hjälp att få igång det..uch vad hemskt det känns. så orolig för smärtan, blod osv. Vill inte gå igenom detta, varför var det tvunget att bli såhär!! Tacksam att jag ska jobba hela midsommar, slippa behöva umgås med folk och låtsats vara glad...bara jobba, gör det jag ska och hem och lägga mig. Invänta Måndag.... fy sjutton för behöva göra UL igen och behöva se det yttligare en gång.....
Orolig för det ska hända igen....orolig för att vi inte ska lyckas plusa igen....orolig för att vi aldrig ska få vårat barn i famnen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar