Blir så matt på folk

Några få vänner vet om att vi kämpar... i fredags smsade jag med en av vännerna. Hon brukar vara väldigt förnuftig av sig och vi har aldrig varit ovänner om något. Men denna gången sårade hon mig otroligt mycket. Vi pratade lite om detta och jag sa att det är så jobbigt med all ny väntan hela tiden, trodde ju vi var klara med det nu...

då skrev hon ja väntan känns, tänker på det hela tiden...
jag: ni behövde ju inte vänta så länge ialllafall (dem hade tyvärr ett mf, sen gick det en mens dom väntade och så blev hon gravid direkt igen och det gick bra)
hon: nej eller hur, men det kändes som en evighet, så kan tänka mig hur ni känner....
Jag: Hur länge försökte ni innan 1a pluset då?
Hon: det tog sig på första försöket också

Behöver jag säga mer?? Ni som kämpar med, förstår hur det började koka inom mig!! Hon har alltså försökt 2 gånger, plusat på första försöket bägge gångerna!! Ändå påstår hon att hon kan tänka sig hur jag känner mig, att det kändes en evighet för henne!!!! Du skojar med mig eller???? Vi försökte hela jävla 12 försök innan vi ens lyckades plusa, på ett otroligt mirakulöst sätt, med mina få ägglossningar.... hur kan hon skriva/tänka så?? Allvarligt...ingen har ens en minsta lilla anknytning till hur det känns att behöva försöka gång, efter gång, efter gång...och misslyckande varenda gång..... om du "bara" har försökt 1-3 ggr och sen lyckats...känns som ett hån att påstå annat för oss som verkligen vet hur det är att få kämpa på.... Nä uch, jag blev så besviken, skrev inget mer till henne....orkade inte tjafsa om det. Säger inget om deras mf, alltid hemskt. Men hallå?? Ni lyckades med en gång och jämför det med vårat???

Dessutom senare på kvällen, så hittade D en rolig sak med en felstavning på en sak som var i ett skyltfönster, så han tog kort på det och lade ut på facebook. Nu råkade detta var taget i en barnaffär vi gick förbi...och folk fattade inte att det var felstavningen(som vi andra såg var väldigt rolig) utan folk började fråga: Är det bebis på gång?, hans ena syster skrev "jag trodde jag skulle bli faster" och även min egna mamma messade privat och frågade om hon skulle bli mormor, men hade sen sett förklaringen vi fick skriva ut mer utförligt....

Men förstå att det gjorde så ont inom oss, påminde oss hårt om det som kunde varit på gång, men inte blev. Nä fy sjutton vad jobbigt det var. Så allt detta hände på samma dag, tack för det liksom. Kan säga att jag avslutade kvällen med lite goda drinkar, vin osv. Vi hade som skönt är tagit en spontan resa ut till kusten med ett kärt kompispar, så avslutet på den dagen blev lite bättre iallafall.

Men nää...folk måste tänka sig för när dem pratar med oss som kämpar.... folk försöker med att mena väl, men det blir så fel....därför jag inte vill berätta för fler om vårat kämpande, orkar inte med folks välmenande råd om att slappna av, det kommer, tänk på annat, gör si, gör så.....suck!
Folk borde även tänka sig för och inte klämma ut sig till ett par som varit ihop ett tag och är i ålder 20-40 år och inte har barn...dem flesta vill ändå ha barn, och har dem inga barn, så kanske det finns en orsak bakom. Flera på D´s jobb har ju frågat lite hurtigt..när är det dags, när ska ni skaffa osv.....
ibland hade jag bara velat slänga i folks ansikten "jo vi har försökt en jävla lång tid nu, men det går åt helvete och gav oss dessutom ett ma, något mer du vill fråga?"

Så, nu fick draken inom mig titta ut och vräka ur sig lite eld med.... på Måndag ska jag tillbaka till jobbet igen, känns inte något motiverande, men "bara" 8 arbetsdagar kvar till semestern nu, skönt!