Nu har jag tagit första tabletten av min 2a kur av pergotime. Tacksam för den hjälpen finns, men är också ett nederlag. Att behöva ta till hjälp, för att få chansen att skapa ett barn tillsammans, som så många andra tusentals fixar utan problem. Tycks som vissa bara behöver titta på varandra för att bli gravida. Jag kan ibland inte förstå att vi är på vårat 2a varv nu.... med det menar jag årets årstider och högtider, att behöva gå igenom dem ännu en gång, utan någonting. Det är nästan värst påminnelse vid högtiderna tycker jag. Jag fyller år nu på hösten och hur kommer det se ut vid jul och nyår? Ska vi behöva gå in i ett nytt år utan någonting som växer inom mig. Fruktansvärd påminnelse att vi då bara skulle haft några få veckor kvar tills vi skulle fått....men som inte blev.
Rädd för vi inte ska lyckas bli gravida igen, rädd för att inget hjälper, rädd för om vi lyckas, kommer det gå bra isåfall?
Det är 1000 saker som kan gå fel på vägen till en fullbordad graviditet och förlossning, men då ska man först lyckas bli gravid också....suuuck!! Nåja, nu ska jag ju tänka positivt, DENNA GÅNG, är det väl dags? Så har man ju aldrig tänkt förut. Fast om jag vågar mig drömma lite, så kanske, kanske det faktiskt är denna gång vi lyckas. Få en liten bebis liggande i blomsterprydd säng till midsommar?
Idag ringde även min läkare, som har hand om mitt levaxin, har gått på samma dos som när jag var gravid och fått tillbaka hjärtklappning, som är väldigt jobbig och trötthet, så sänkte faktiskt ner dosen för några dagar sen själv. Nu sa han att jag kunde gå ner till den dosen, så var ju bra. Ska ta nya prover om några veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar