Ännu en misslyckad månad

Blev inget den här gången heller.  Efter att andra har påpekat att det ju kanske kan vara något, så började jag fundera liiite på det själv. Har senaste månaderna helt stängt av alla förhoppningar, så trött på att bli besviken varje gång. Men bara för jag nu fick liite förhoppningar, så kom tecken på att den elaka tanten är på väg nu i kväll, när jag var på jobbet. Jaha, återigen måste jag inse att det blev ett misslyckat försök. Blev inget tänkt Maj-barn denna gången heller. Att behöva gå igenom alla månaders misslyckande under ett år är fruktansvärt, men nu går jag alltså igenom dem för andra gången, hur sjukt är inte det???  Fy fan rent ut sagt!  Hade det tagit sig på vårat 1a försök, så hade vi haft en 6 mån bebis hemma nu. Men det enda vi får är besvikelse, sorg och ens kropp som hånar mig, inget går som vi vill.  Hur mycket motgångar orkar man med? Hur orkar vi kämpa vidare? :(