Tycker man borde bli härdad av alla som plusar runt en och lyckas snabbt och är så glada och livet leker.... Men blir bara värre, det hugger i mitt hjärta av sorg och avundsjuka. Kikade i en gammal tråd jag var med i början på ett forum, där typ alla har gått vidare och dem flesta fått sina små nu. Några enstaka var kvar, men nu såg jag att en av dem få lyckats och är i v.11. Kvar är jag... Skriver aldrig något där längre dock, bara kikar in lite. Har mina trådar för oss som kämpat länge och som vet hur det är. Du kan aldrig ens inse hur jobbigt det är om du inte fått kämpa månad efter månad... nu pratar vi MÅNGA månader, inte 2- 3 st.
Såg på facebook också att D´s kusin fick en dotter tidigt i morse.... som tur är umgås vi inte med dem eller träffar på kalas eller så. Man undviker sånt, så mycket det går. Just för att skydda sig själv, för att kunna orka vidare.
Har inget hört ännu från min gyn om provsvaren och går och väntar på min BIM, som nog kommer med tråkiga besked, och då återstår det att ringa gynmottagningen för att boka in spolning. Denna karusell fortsätter några vändor till, oförmögen att hoppa av, är jag fast här. Det går runt och runt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar