Speciell dag för mig

I dag för 10 år sedan föddes min dotter. Känns som det var igår, samtidigt som en evighet. Finns inget mer fantastiskt än att få upp sitt barn till famnen. Jag längtar, drömmer och hoppas att jag och D ska få uppleva det tillsammans. Världen kan inte vara funtad så att han inte ska få uppleva det! Vet att han skulle bli en fantastisk pappa, är så mån och godhjärtad.

Jag är på dag 14 idag, upptäckte tydligt (intimvarning) älsekret, väldigt sällan jag har det, så hoppas nu det är en riktig äl!! bara hoppas på det bästa och sen vänta återigen. Snart går vi in i ännu en månad, utan någonting...börjar bli en hemsk vana. Tänk att månaderna bara tickar på....en evighet. Kan inte låta bli att bli så fruktansvärt irriterad på dem trådar på forum, där folk gnäller över att dem väntar ett barn med "fel" kön, dem hade önskat det andra...suuuck. Fy fan, var glada att ni kan få barn och barnet mår bra.

Denna vecka verkar det vara ett tema på Malou efter 10 på 4an. Varit många intervjuer med folk som tex skaffat surrogatbarn, donatorsbarn osv. Finns på tv4 play, om ni vill se och orkar igenom all reklam.


På tal om annat, så igår var jag på begravning för min arbetskollega, uch vad jobbigt det var. Så många som får lämna i förtid och det känns så konstigt att inte få träffa henne mer. Man säger det ofta, men vi borde verkligen ta tillvara på våra dagar och umgås med våra älskade, men när man fastnar i något väldigt jobbigt, så är det svårt att tänka på det.

Sista som överger oss är hoppet!