Men jag känner inte av någonting...inga tecken som skulle tyda på något bra. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att ens kropp inte kan fungera som jag vill!!! Varför vill det inte funka. :(
D går och hoppas så mycket på denna gång med, kommer krossa hans hjärta, jobbigt att se honom lida också, räcker gott och väl med min egna sorg.
Idag på jobbet var det en vikarie, kände igen henne. Kom sen på att sist hon var hos oss, berättade hon att hon var gravid, jippiee not. Men hon borde ju ha en ganska stor mage nu tänkte jag..så frågade henne sen hur det har gått lite försiktigt, tänkte att det kanske inte gick väl. MEN då hade hon fött en dotter för 5 månader sen!! Jag blev jättepaff, först att hon jobbar så tidigt och sen att hon alltså har fått sitt barn?? Tyckte det var ganska nyss och berättade, men då har tiden rusat iväg och hon har hunnit få sitt barn och dottern är 5 månader... medan jag själv fortfarande står på ruta 1. När hon berättade att hon var gravid, hade vi försökt i 7 månader. Det känns inte rättvist. Tur jag har denna blogg och forumstrådarna där man kan få gnälla av sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar