I natt drömde jag att vi fick barn, en liten nyfödd pojke. Det kändes så otroligt verkligt. Dock hade vi inte kläder och saker, så skulle iväg och fixa det. Men den känslan i drömmen jag hade och sen så ringde klockan!! Väcktes tillbaka till våran mardröm, verkligheten, som är så mycket grymmare. För här står vi kvar, där vi började. Så svårt att skaka av sig en sån dröm, som man vaknat ur.
Det har gått så lång tid nu, det märks att det börjar ta musten ur oss, svårt att tänka positivt och ladda om varje månad. Alla dessa månader som försvinner bakom oss, en och en... ibland går tiden fort och ibland segare än segast. Överallt ser man andra, på facebook, kändisar osv som blir gravida, som sen får, och vissa som tom hunnit bli gravida med syskon, under denna tid vi försökt. Det är hårda slag i ansiktet. Men men....en dag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar