Idag tog jag min sista tablett på min 3e enkelkur av pergotime. Nu väntar inplanerat sex framöver, inte direkt det roligaste för hålla gnistan i ett förhållande. Månad efter månad efter månad.... då kan ni förstå själva hur lagom roligt det känns. Just det att man MÅSTE!! Om man nu lyckas få ett fint ägg som släpper, så ska det bara leva så kort tid...suuuck. Man inser verkligen vilket mirakel det är när ett barn föds... är 1000 saker som kan gå fel på vägen.
Läste idag ett blogginlägg hos en jag följer och jag vet inte om det är alla hormoner, men fick en tår i ögat. Känner så väl igen hur tungt det kan kännas och hur det tar över ens liv och man blir helt tom inombords.
Om man ändå kunde få en bekräftelse, att lugn, 2015 eller 2016 kommer ni få ett barn, just så man kan slappna av mer, men nu står vi i en dimma och vet inte vad som väntar där framme.... kanske aldrig blir något, eller så blir det faktiskt det. Nåt av dem 2 är det. Men vi har faktiskt sagt nu att vi kommer ha en maxgräns, en gräns över hur länge vi ska orka försöka, sen får det vara bra. Just så vi ska kunna gå vidare i vårt liv tillsammans. För vi har inte kommit vidare i livet på 1,5 år nu!!! Ska vi överleva, måste vi ha en tidpunkt, då vi aktivt slutar.... Vi är bägge överens om att vi inte heller kommer försöka med adoption, det är en sån lång och dyr process. Men ska försöka att inte måla fan på väggen.
Ni som orkar läsa vidare i min blogg har säkert insett att den inte är så positiv och rolig, mest fylld med dysterhet och gnäll, men det är tyvärr så här mitt liv är just nu. 24/7, månad efter månad...
Har ni förresten sett denna? När goa Anders Bagge får frågan av en pojke varför han inte har barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar