Känns som tiden står still, dagarna segar sig framåt... man vågar inte hoppas, men ändå så är det ju det vi önskar oss som mest!!
D, han går och hoppas så starkt denna gången, han vill mer än något annat att det ska lyckas nu. Han vill tillbaka till den känslan när vi var så lyckliga. Skulle det gå vägen denna gång, så blir det perfekt att berätta vid Jul till släkten isåfall. Vore ju sååå roligt, men jag är tyvärr negativ av mig och ställer in mig på det värsta, lika bra. Tänker inte testa innan BIM, så deppigt med negativa test, bättre att mensen kommer i tid, om den nu måste. Blir isåfall den 3e kuren med pergotime, sen får vi se vad som väntar efter det.
Kan man bara inte få ett sms direkt efter äl, som säger rakt ut om det blev lyckat eller inte, slippa våndas såhär??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar