Jaha, vad finns det att säga. Igår var en sån där riktig deppdag, kändes som det inte tagit sig och att vi aldrig kommer få ett barn ihop, uch fy vad jobbiga tankar jag får ibland.
Idag är iallafall ruvardag 5 och jag vaknade i morse av att brösten var lite ömma, fick yrselkänsla igår kväll och har fortfarande lite småhugg/kramp i sidorna, inte alltid samtidigt. Undrar om det är ett bra eller dåligt tecken? Inbillar man sig allting? Känner man efter för mycket? Egentligen vill jag bara stänga av det, för har inbillat mig förut och blivit så besviken när det inget varit. Varför skulle vi lyckas nu på 1a försöket? Samtidigt varför inte? Var ju ett fint embryo. Tänk om man kunde haft en liten kamera som visade varje dag hur det såg ut där inne. Undrar om klumpen nu har borrat in sig gott i livmoderväggen och utvecklas... eller om jag får en blödning frampå. Väntan är olidlig och tiden går så sakta. Vi är flera tjejer som ruvar i trådarna jag följer på nätet och alla går vi och hoppas och håller tummarna, kan det äntligen få bli ens tur? Är även fruktansvärt rädd att få ett plus, för att det sedan ska bli mf/ma igen, det sitter tyvärr kvar inom mig, men jag försöker verkligen att tänka positivt, behöver ju inte bli så igen.
åååh håller tummen så hårt jag kan. <3 /tinaaaaaa från fl
SvaraRadera