Det är tur att vissa dagar är lite lättare, hade alla varit tunga hade jag gått under helt. Just nu känns det ganska bra ändå i all elände. Blir som jag går i en försvarsställning, för att skydda mig själv. Stänger av alla känslor och bekymmer. Inte mycket jag kan göra åt det just nu ändå. Jag tar min tablett varje morgon och får invänta att komma iväg och ta nytt blodprov. Jag och D har haft en svacka några dagar, men nu är det bättre och vi har det mysigt och planerar lite roliga resor och middagar ute. Samtidigt kämpar jag på mot sockersuget och kolhydrater, inte lätt, men jag har varit riktigt duktig faktiskt. Motionen har väl inte varit lika effektiv, men jag får försöka ta tag i det bättre med.
Dock är det ju inte alltid lätt när man läser om andra som plussar och man bombas av all reklam över graviditeter och stora magar, så fort man går in i vissa forum på nätet, eller kollar på tv osv. Hade behövt åka iväg till en öde stuga i en månad utan all teknik och tidningar och bara vara! Men då hade jag nog fått abstinens.
Imorgon är det Ofrivilliga barnlösas dag! En dag man önskar inte fanns att "fira" eller snarare uppmärksamma, låter väl bättre.Trodde väl aldrig man skulle tillhöra dem som får kämpa...
Men till er där ute som också kämpar på, oavsett om det är för 1a, 2a, 3e osv barnet.... vi är inte ensamma i detta tunga. Fler vet hur det känns med känslorna som flödar inom en, sorgen, besvikelsen, ilskan, hopplösheten. Men vi ska kämpa och på ena eller andra sättet ska vi lyckas!! Bara måste bli ett lyckligt slut på denna saga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar