Var så dum idag och kollade i en av dem första trådar jag började skriva i på ett forum. Så upprymd och glad jag var, förväntansfull. Nyss tagit ut kopparspiralen och skrivit upp min första BIM. Tårarna bara kom när jag läste det.... Jag är en helt annan människa idag. Fylld av sorg, ilska, ångest, frågor, skuld... Det skulle ju inte gå till såhär? Hur kan nästan alla dem andra ha fått sina små eller gå med fina runda magar nu...men inte jag?  :(

Denna fina, men sorgliga text har jag lånat från en vän, med en annan kamp. Men säger så mycket.