Deppig dag

Solen skiner äntligen ute igen, vad härligt det är. Dock är det för min del en ganska mörk dag, deppigt värre. Man känner sig ganska maktlös imellanåt. Att inte veta vad som ska hända i ens liv och om vi ska lyckas....gå in i en dimma och inte veta om vi hittar rätt dörr ut. Ska iväg och jobba ikväll, känns lagom motiverande. Sökte faktiskt ett nytt jobb, men tyvärr var dem inte intresserad av mig. Bara motgångar hela tiden, inget nytt jobb, inga valpar och framförallt inget barn.... tjoohoo vad livet leker.

Nu skulle det ha varit dags för RUL, om allt hade gått bra. Den känslan att få se sitt lilla barn på skärmen är helt fantastiskt, även om man är nervös också hur det ska vara. Men vi kom inte såhär långt.....fick öppna den rätta dörren och ta ett steg in, sen så puttades vi tillbaka igen. Är dem som försökt så mycket längre och jag beundrar verkligen dem. Att dem samlar ny kraft och ger sig in i en ny kamp... hur länge orkar vi kämpa? Hur långt ska vi gå i våra försök?

Nästa vecka ska jag in och ta blodprover, för att se om det varit någon ägglossning. Vilken expert man har blivit på att vänta hela tiden....ni som också kämpar vet vad jag menar. Man väntar på något hela tiden, dagarna kryper fram. Men sista som överger en är ju hoppet så.