Tycker mig inte känna av något så direkt. Igår var jag lite svullen och öm i magen, men behöver ju inte betyda äl för det. Bara hoppas, vänta och se. Typiskt nog, så ska D vara borta 2 nätter nu, för utbildning med jobbet. Det är sällan han är iväg på sånt, så typiskt nog just denna vecka!!! Måtte det inte bli att vi missar nu. Blir nervös väntan sen att se vad blodprovet visar, verkade som min gynekolog var inne på dubbelkur ganska fort.
I dag kom en så jobbig kommentar på jobbet. Vi satt några och pratade med 2 stycken som bara har vikariat hos oss och om dem vet något om framöver. En av mina kollegor föreslog tex om nån börjar studera, sjuk osv. Så säger plötsligt en annan i stil i "Ja, eller om det är barn på gång" och tittar på mig.... uch, det kändes ju lagom skoj. Om dem bara visste. Om dem bara visste hur mycket vi försökt och om det det hade gått bra, så hade jag berättat det för dem nu, uch alltså.
Självplågade mig lite i går med att se på förlossningsprogram, att man vill utsätta sig för den smärtan igen. Men samtidigt vet jag hur värt det är! Finns inget mer fantastiskt, än att få sitt lilla barn upp på magen. Få se sin man hålla sitt barn för första gången. Vill så gärna ge D det. Han längtar så, vill ha mig gravid igen och ta hand om mig säger han. Underbara du, finast i världen, hoppas så att vi ska få lyckas snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar