Vid midnatt så kände jag lite småont och ryckningar vid högra sidan av magen, hade lite nu på morgonen också. Kan det vara äl tro? Lite typiskt, då D är bortrest, han kommer hem ikväll. Får bara hoppas att han har starka simmare, som överlever i några dagar. Får hoppa på honom i kväll tror jag.... ;)
Sen har vi det där härliga, underbara, fantastiska VÄNTAN...igen. suuck, det tar verkligen musten ur en. Är så trött på det. Kan man inte bara få ett sms dagen efter, tyvärr det blev inget, eller Grattis det tog sig. Så man vet och slipper denna väntan hela tiden..... även om vi skulle ha turen att lyckas, kommer jag ha svårt att glädjas i början, då oron kommer gnaga sönder mig. Varför är det så mycket som kan gå fel? Varför straffas vi så? Vissa behöver ju nästan bara nudda sin karls kalsonger, så är dem gravida. Inte mycket annat att göra än att fortsätta försöka och hoppas och tro på att våran tur kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar