Men vi tar det från början. Jag är 32 år och min sambo(fästman) är 33 år och vi har försökt skaffa barn sen i juni 2013. I maj tog jag ut min kopparspiral, ville ha en månad fritt innan vi började försöka.
Hur det har gått? Helt åt fanders... uträkningar när äl är, negativa test, skengravid, äl-stickor, känningar, inbillningar, knapra folsyra, multivitamin, slemlösande...ja allt möjligt, men ingenting.
Ska nämnas att jag har 2 barn sen innan som är 7 och 10 år gamla i år. Men nu har jag en ny man i mitt liv, vi får kalla honom D. och det är sann kärlek som jag inte hade vågat drömma om. Han har inga barn sen innan, så det är klart man funderar på vart felet är. Han?, Jag? bägge?
Innan nån tänker att jag borde vara tacksam för dem jag har! Så självklart är jag det, evigt tacksam och medveten om det. Men bara för det så är längtan och förtvivlan fruktansvärt jobbig efter att jag och D ska få ett barn tillsammans.
I början hade man modet uppe och fantiserade om att vi skulle få ett barn till våren, åh vad härligt! Nähä...ja men ett barn till sommaren, det är ju så skönt och han får vara hos oss några veckor extra under semestern. Nähä.... ja men ett höstbarn, det kan ju vara mysigt att se fram emot istället. Nähä....och nu sitter vi här och det är sista chansen att hinna få ett barn 2014. Finns ju dem som hoppar över försök i mars, för dem vill "slippa" få i December. Jag är bara tacksam om vi kan lyckas få ett barn, får komma på julafton om det så är. Trodde aldrig vi skulle sitta här vid denna tiden och inte ens vara gravida. Hade planerat i mitt huvud att vara föräldraledig till sommaren. Men får nu istället jobba ihop med massa nya, unga vikarier.
Jag har väldigt oregelbunden mens. kan vara mellan 35-52 dagar lång. och sen är jag osäker om jag ens har riktig äl, äl-stickor visar osäkert och inga riktiga äl-flytningar. Jag misstänker att det kanske är pcos. Jag gick till min läkare på VC och innan jag ens hann säga något, så sa hon att hon trodde det nog var pcos. Men hon tog prover för sköldkörteln, ämnesomsättning osv. Dem proverna var fina och visade inget. Så hon skickade remiss till GYN. Nu har jag äntligen fått en tid dit. 27e mars. Tyvärr fanns det inte tid på vårat närmsta sjukhus, så blir några mil bort. Så nu blir det samtal, undersökning och ultraljud. Får vi se vad det visar.... känns nervöst, men samtidigt skönt att komma igång om nu något är fel. Men hinner med ett försök innan dess. Blir vårat 10e försök. Inte många försök i andras ögon, ni som försökt lääänge. Det är jag medveten om. Men detta är våran resa och jag hoppas verkligen att det kommer gå nu och vi kan få ett roligt besked istället för behöva dra igång alla undersökningar, mediciner osv som kanske behövs.
Fint stöd har jag fått i dem trådar för oss som försökt ett tag, men inget hänt ännu. Tröttnade ganska fort på dem "vanliga" trådarna där folk plusade efter 1-3 gånger. Blev mer och mer bitter och svårt att glädjas för andra som fick sina fina plus.
Har ni gissat ut vem draken är ännu? Rätt, det är jag i hög person. En riktig drake, som kan ryta till och spruta eld runt mig. Humöret är inte det bästa och känner mig en aning bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar