tisdag 29 april 2014

Hämtat ut pergotime

Idag hämtade jag ut min första dos av pergotime. Ska börja ta tablett på mensens första dag och så i 5 dagar. Hade 2 omgångar till att få ut sa hon. Men om jag tolkade läkaren rätt, så om det inte blir någon äl nu, så kommer hon öka till dubbeldos med en gång. Trodde aldrig jag skulle sitta här med såna tabletter och behovet att få hjälp att skaffa barn.... har ju ändå lyckats själv innan!! Hur kan kroppen fungerat innan och så plötsligt bara stänga av sig såhär? Man känner sig misslyckad. Att det är mitt fel att vi inte lyckas...

Överallt....på tv, facebook, ute på stan, ser jag gravida magar, små nyfödda och jobbigt med alla besked hela tiden. Har 2 st på jobbet, som nu blivit farmor och visar upp bilder stolt. Vill ju att hans mamma ska kunna få göra det. Vet hon längtar jättemycket efter barnbarn....om hon bara visste hur mycket vi vill ge henne det. Ska vi behöva gå igenom dessa månader igen...utan någonting? Värst är högtider, då påminns man lite extra. Kan ibland fortfarande bli chockad, att inse att det gått så lång tid utan att någonting har hänt.
Igår när vi skulle sova, så låg vi och pratade om allting och över att jag ska börja med pergotime nu och chansen för tvillingar är 1/10.  D sa det att helst vill han inte ha tvillingar, men ändå är det väldigt spännande! Såklart vi skulle bli glada, hellre 2 små, än inga alls!!Vi låg och pratade lite barnnamn och drömde oss bort. Men men... ska ju lyckas bli något med. Men drömma är gratis!





måndag 28 april 2014

Recept på villoväg

Idag gick jag till apoteket, för att hämta ut mina pergotime, men då sa apotekaren att det inte fanns något recept! Jag blev ju såklart snopen och fick gå därifrån utan. Nu skulle min läkare ringa idag eller imorgon, så fick passa på att fråga då. Klockan blev över 16, så tänkte att hon gått hem för dagen. Men sen vid 17:45 ringde hon faktiskt! Hon sa att hon såg nu att receptet inte blivit ivägskickat i systemet och bad om ursäkt för det. Sånt som händer, var ju inte akut. Men hon är ändå väldigt trevlig i telefon.

Att jag egentligen ville att hon ringde, var att jag undrade över varför det inte stod någonting i brevet om UL innan ÄL. För när jag läst om andra som gått på pergotime, så görs UL för att kolla över hur många äggblåsor som är på väg att lossa. Just för att övervaka så det inte blir flerbörd. Är det 2-3 ägg, så brukar dem sätta stopp för det. Just för att förebygga flerbörd, är ju ändå fler risker när man väntar det. När man äter tabletterna ökar ju chansen för tvillingar med 1/10!!  Det är ju ju väldigt mycket och såklart nervöst! Hon berättade iallafall att vid enkeldos brukar dem inte göra UL, för risken är såpass liten. Vid dubbel och trippeldos gör dem dock det. Men på vårat sjukhus närmast, gör dem det först vid trippeldos, det känns ju väldigt vågat känner jag. Men hon sa att om jag är väldigt orolig för flerbörd, kan hon boka in det nu. Men jag sa att vi kör på det som hon planerat. Men vore väl såå typiskt om det släppte 2 ägg nu som befruktas istället för 0 ägg under 1 år nu....
Så blir att hämta ut tabletterna imorgon istället, så jag har dem redo hemma. Denna veckan borde vara när jag har egen äl, men märker inte av några direkt tecken. Men vi myser såklart på och hoppas på det bästa. Vore ju drömmen om det tog sig nu och vi slapp behandlingar och kontroller!!


Ordlista/förkortningar

UL= Ultraljud
ÄL= Ägglossning
BIM = Beräknad icke mens
PCO = polycystiskt ovariesyndrom
IVF = In vitro fertilisering (provrörsbefruktning)

fredag 25 april 2014

D hade brevet!!!

När D kom hem idag, så kom han efter en stund med ett brev i handen. Sa han att det hade kommit igår, men han hade glömt av det!!! Såg mitt namn på med okänt kuvert, så förstod vad det var för något. Slet upp kuvertet och visst var det från den privata mottagningen! Hon skrev att våra provsvar var bra, även hans simmare och hon tyckte att jag kunde börja med min behandling med pergotime redan nu!! Åhh vilken lättnad och perfekt inför helgen att ha detta besked. :)

Jag ska alltså börja med att ta tabletterna på dag 5 i min cykel, så bara vänta in mensen. sen på dag 21 - 23 nångång, ska jag lämna blodprov för att kolla med mitt progesteron och se om jag haft någon ägglossning. Dock stod det inget om något UL för att se lite innan äl om det är något ägg på gång. Läst att många gör så för att undvika att det släpper för många ägg och risk för flerbörd. Risken är ju 1/10 att det kan bli det och sen när jag redan har massa ägg genom min PCO. Får ta och ringa henne och se vad hon säger om det. Kanske inte är så stor risk vid enkeldos.

Men känns just nu såå bra...äntligen händer det något igen. Hoppas, hoppas nu detta kan hjälpa oss! Räknade lite och isåfall blir det ägglossning i Juni(jag har ju så långa cykler), så tänk om det skulle ta sig i sommar....blir det ett vårbarn, fast 2015 istället. vågar man hoppas?? I annat fall kan jag tänka mig att vi får prova några månader, bland annat med dubbel och trippeldos kanske, som jag läst andra fått ta. Men det har gett bra effekt för många. I annat fall har vi IVF, som vi isåfall får 3 st gratis försök med. Blir väl tidigast vintern 2014/2015 kan jag tänka mig. Om nu det inte är massa långa vänetider där med. Men nu ska vi inte springa i förväg för mycket, utan hoppas på att detta hjälper oss på vägen. Spännande iallafall! Dock lite nervös över att få för mycket biverkningar. Läst att många påminner om symtom som när man är gravid. Taskigt ju, säkert många som blivit lurade av det.  Nåja återstår att se. Nu är vi på väg igen.  Håll tummarna för oss!

Brev påväg!

Jag har inget hört mer om tid till provtagning på GYN eller hört något från det privata, där dem skulle se över hur mina tidigare provsvar verkar och om vi kunde börja med behandling redan nu. Kollat spänt i posten varje dag. Har försökt ringa den privata, men inte kommit fram. Så i morse så mailade jag dem för att fråga om våra journaler kommit fram och om gynekologen hunnit kolla över det. Hon skulle höra av sig efter det.

Så var jag i ett kort samtal för en stund sen och hör att ett sms kommer. Kollar jag efter att ha lagt på. Tror ni inte då att det var den privata som försökt ringa då!!!! Enda 5 minuterna jag var i samtal idag, just då ringde dem...åhhhhh, sååå typiskt. Dem ringde inte upp nån mer gång heller....jag fick ju spasmer här hemma....vad ville dem tro?!

Sen efter en stund, kom det ett mail istället från dem. Stod bara:
"Hej, journalerna har kommit och brev är på väg till er med post. Om det inte kommit innan helgen, så kommer det i början av nästa vecka"

Inget mer!!! Förstå att jag är gött frustrerad och nyfiken nu....vad står det i brevet??? Taskigt, kunde dem inte bara ringt upp igen och bara gett lite kortfattat. Nu måste jag vänta hela helgen.

Alternativen som kan finnas i brevet, enligt vad jag tror är:

* Vi anser att du kan börja din behandling redan nu, ring för att boka tid eller nåt liknande

eller

* Vi anser att vi bör vänta med att påbörja något tills du varit och gjort yttligare prover på medicin.

Hoppas på det första!!!  Jag vill ju veta NU!!




tisdag 22 april 2014

Kommer ingenstans

Påskhelgen är över, har varit mysiga dagar med ledighet, fint väder och träffa släkt och vänner. Vi klarade oss från några jobbiga nyheter att någon skulle få barn, pust! "Bara" att en på jobbet som blivit farmor i helgen, förstår hon är glad. Men varje sånt besked eller bild gör att det knyter sig i magen.

Annars så står vi fast och kommer ingenstans. Kollade posten precis, men inget brev om en tid till medicin och få göra nya prover. Inget hört från den privata heller, försökte ringa nyss, men nu hade dem skaffat telefontider, så får prova senare idag. Jag är så förbannat trött på att vänta, vänta, vänta hela tiden!!!  1 år helt åt skogen känns det som just nu. Visst, mycket roligt har vi fått uppleva och göra med, fast detta har ju varit som en skugga över oss sen jag tog ut spiralen och vi började försöka. Känner mig så misslyckad, min kropp och jag är inte överens. Varför kan det inte få gå lite smidigt? Kändes ju ett tag att det hände mycket, sen var det som det tog tvärstopp.
Men bara att fortsätta....ett steg i taget.

Har ni hört denna låten? Kellie sjunger om barnlöshet och sin egna kamp för att skaffa barn.

kellie coffey´s låt om hennes kamp mot barnlöshet


Ni har inte missat att lyssna på ivfpodden? Dem har nya avsnitt i olika områden i ämnet med barnlöshet och kampen mot olika problem.

http://www.ivfpodden.se/

torsdag 17 april 2014

Vart är rättvisan?

Fick reda på sent igår kväll att en i bekantkretsen, ska få sitt 2a barn nu i höst. Kanske låter hårt, men hon är verkligen inte lämpig att ha barn. Hon kan inte ta hand om varken sig själv eller sitt 1a barn, låtit andra ta hand om det i omgångar osv. Så att hon då lyckas och nu är gravid, vart är rättvisan med det?? Sticker så inom mig när man får såna besked. Tycker synd om barnen och blir så avundsjuk och känns så orättvist. Det är som vissa som typ bara rör sin mans kallingar och så poff, är dem gravida! Blir så arg och frustrerad på min kropp, har ju ändå fungerat innan...men nu ingenting!! Det är mig det är fel på, min kropp som inte gör som jag vill. Jag står som i klister och kommer ingenstans känns det som. Månad efter månad går och ingenting...

Nu är det påsktider och högtider ger alltid lite mer ångest, rädd att träffa släktingar och bekanta och för att nån ska berätta en "rolig" nyhet att dem är gravida. Nu har vi gått igenom alla högtider, ska vi behöva göra det en gång till? Livrädd att det inte ska ta sig. Tänk om vi inte lyckas i år heller???  Det ska ju inte vara såhär svårt?? Uch vad tungt det är, gör så ont inom mig. Tur det inte syns på en vad man grubblar över detta.
Nu ska jag strax iväg till jobbet, blir ikväll och imorgon. Sen är jag ledig i 3 dagar, ska bli såå skönt. Tack ni som läser i min blogg och jag vill önska er en fin påsk! Hoppas på ett fint guldägg som släpper snart istället för ett med massa godis i!


onsdag 16 april 2014

Tungt besked idag också

Det verkar inte vara meningen att det kan få flyta på och man kan få vara lycklig en längre stund. I dag var jag iväg på hudmottagningen, haft problem med utslag i ansiktet under några år, men aldrig fått riktig diagnos utan bara gått på stark pencillin från och till. Dock får jag inte äta den när jag försöker bli gravid, eller är gravid för den delen, så varit utan i 1 år nu. Och det har blossat upp och det tar ju också mycket på psyket att ha massa utslag i ansiktet. Men idag fick jag iallafall träffa en läkare, som tog in en annan mer van överläkare och han sa nästan direkt att det är utdragen Rosacea. Tillsvidare fick jag en gel att stryka på i ansiktet så länge vi försöker få barn.  Så inom loppet av 2 månader, har jag nu fått två kroniska sjukdomar konstaterat att bära med mig resten av livet. Denna kan komma i skov och vara bättre under några år och sen komma igen, men ligger alltid och lurar. Visst, finns värre saker att drabbas av, men PCOS, Rosacea och även min vikt, som måste ner. Tro sjutton att man inte mår så vidare bra inombords av allt.

Sen blir jag ledsen för andra också, varit inne på mina forum och läst idag om andras tunga besked som är i liknande sits med att ha svårt att få barn. Kärringbesök hos flera och några andra som fått tunga besked om att deras mäns simmare inte är dugliga för att det ska bli något, så IVF väntar för dem. Lider verkligen med dessa medtjejer, vi kämpar på månad för månad och undrar ledsamt varför det inte går och sen får vi en efter en massa tunga besked på varför det inte tar sig. Hur kan vissa drabbas såhär? Medan vissa som verkligen inte borde ha barn och missköter, dem lyckas då ploppa ut unge efter unge??  Vad är meningen med det då?  Nä just nu känns livet väldigt tungt får jag säga...kan det snälla vända snart?

tisdag 15 april 2014

Det kan inte få gå smidigt

Igår fick jag hem ett nytt brev från GYN. Där stod det att medicinkliniken har fått min remiss och det är satt på prio 2, vilket borde innebära att jag kommer kallas inom 2 månader!! Det är ju helt otroligt. Kan dem inte ha bättre samarbete, så det går fortare? Visst förstår jag att det finns mer akuta saker, men man blir så trött på denna väntan hela tiden. Tänk om det dröjer 2 månader nu tills jag får tid där, sen så ska jag vänta på dem provsvaren. Vart är vi då? Jo lagom till semestertider, stängningar och lite personal. Då i värsta fall blir det inget förrän efteråt!!!

Det som gått såpass fort fram tills nu! Varför var det tvunget att vara något med provet.... bara hoppas det inte är något, så vi kan börja. Jag har iallafall nu bett dem skicka våra journaler till den privata gyn, så får se vad hon säger om allt. Beroende på vad det visar, kanske vi kan börja ändå med behandling sa hon. Nåja, jag tar alla halmstrån som går just nu, lite hopp att leva på.

Men egentligen är ju detta ingenting....vi har på jobbet nu haft 3 st inom 1 år, som har fått olika slags cancer. Jättehemskt. 2 st är färdiga, med olika men efteråt. Nu har precis en 3e fått reda på sin och hård behandling väntar. Hemska sjukdom, som bara ökar tycker jag. Min egna mamma drabbades för 7 år sedan. Jag var med henne när hon skulle till läkare för att gå igenom sin behandling, var en stor sal med massa läkare som skulle gå igenom hennes fall. Jag var höggravid vid den tidpunkten, så var väldigt mycket man hade över sig då. Men allt gick bra och hon är idag friskförklarad, men orolig är man såklart för återfall. Men när man tänker på såna saker, så får jag hålla mig till tåls med mitt "lilla" problem i jämförelse och mina provsvar. Men all kraft och styrka till er där ute som kämpar mot elaka cancern och för er som kämpar för att få en liten i magen, må vi alla få det vi mest av allt önskar!




fredag 11 april 2014

Vi tar och väntar lite till då

Igår ringde jag upp GYN på vårat närmsta sjukhus(som vi nu tillhör, efter vi först fick åka längre för 1a besöket) Var en jättetrevlig tjej(BM ?) som svarade. Hon lämnade meddelande till våran läkare. Vi trodde först han bara fanns på det första stället, men han tillhör även vårat. Isåfall vill vi nog fortsätta med dem, för han var väldigt bra och det tyckte även D. Efter en stund så ringde hon upp igen, då hade hon suttit och läst igenom min journal och sa att våran läkare skickat vidare mitt provsvar till konsultation på medicin och se vad dem tycker och om det är någon risk, då det stod att det kunde vara en inflammation i sköldkörteln, enligt deras mer noggranna test, än det mer vanliga på vårdcentralen. Jag hoppas det inte är det, räcker med pcos känner jag. Men bra han är noggrann, vill ju inte ha ökad risk för missfall, tidig födsel, sjukdomar osv som kan bli om dem hormonerna inte är i fas. Får se nu när vi hör från dem nästa gång. Tänk om man hade fått en 5-krona för varje gång en ny slags väntan började, hade varit miljonär nu. ;-)

Nu måste jag gnälla av mig lite också, något som stört mig så fruktansvärt, är i vissa trådar på forum, där några inte skrivit på jättelänge, sen dyker upp bara för att glänsa och berätta att dem har plusat! Då duger det plötsligt att visa upp sig. Ja, det är min elaka drake som skiner igenom ibland. Men det är verkligen inte kul att få upp det i ansiktet. Försöker dock att hålla mig ifrån dem gamla trådarna. Trivs bara i dem, där det är ni andra som kämpar och vet hur det känns. Där blir jag däremot glad för deras skull ifall dem plusar, man får en annan gemenskap och skönt att se att man inte är ensam i detta. Såklart det finns dem som får kämpa ännu mer, ännu längre med mer motgångar. Men som en annan kämpartjej skrev, det är väldigt jobbigt när man står mitt i mellan 2 läger, inte helt som dem som är ofrivilligt barnlösa, vi har fått barn, men ändå är denna starka längtan här. Jag vill såå gärna få dela denna stora lycka och kärlek med D.




torsdag 10 april 2014

Ny styrka och hopp

Känns som massa har lyfts från mina axlar, det känns lite lättare och lite bättre. Som vi nu kommit förbi det första svåra hindret och nu fått lite svar på våra frågor. Eftersom läkarna verkar hoppfulla, och D´s simmare är bra, så kanske det nu finns hopp att vi kan lyckas och få ett så efterlängtat barn ihop...men frågan är hur och när????  Är ändå så lättad att det gått såpass fort det gått nu med utredningen. Vi låg och pratade om det lite igår innan vi somnade, och han sa också att det känns mycket lättare nu och som vi fått en nytändning med kraft för att fortsätta kämpa. Klart, hans mandom är ju godkänd, bara min icke ägglossande, överviktiga, slöa kropp som strejkar!!

Idag kom min mens också, ovälkommen stamgäst. Men jag visste ju ändå detta, då jag varit på gyn, så känns inte lika ledsamt och tungt som månaderna innan, då man hade liiite hopp. Nu sitter jag istället och tänker att förmodligen vid nästa mens, då drar det igång med pergotime. Om nu det inte visar sig vara helt strul med sköldkörteln iallafall.  Eller ännu bättre, jag hinner plusa, det vore ju drömmen. Men tveksam till det med dessa långa cykler. Jag låg och räknade lite går, och med tanke på att dem är så långa, hinner jag bara få 8 menscykler på 1 år och av dem så kanske bara hälften släpper ägg, vem vet....så det har ju givit oss en väldigt liten chans att lyckas! Men måtte vi få medvind nu och fortsatt kraft att vi kan få plusa snart!!!


onsdag 9 april 2014

På privata mottagningen idag

Idag hade vi egentligen tid för utredning på den privata nyöppnade gynmottagningen, men nu när läkaren på sjukhuset oväntat drog igång hela utredningen, så visste jag inte vad vi skulle göra med denna tiden. Jag försökte ringa några gånger, men jättesvårt komma fram och D har ju svårt att komma iväg från jobbet. Så jag valde att åka själv på detta, för att se vad denna gynekologen tycker. Hon var väldigt trevlig, lugn och hjälpsam. Lyssnade på vad jag hade att säga och förklarade allt vi hade gjort hittills med försök, lång menscykel, andra läkaren osv. Hon sa att först måste våra journaler skickas till oss, så hon kan se exakt på alla provsvaren och avgöra om jag kan börja med pergotime. (ska förhoppningvis hjälpa att få igång ägglossningen) Läste att vid behandling av pergotime ökar sannolikheten att få tvillingar eller fler barn med att en av tio kvinnor får fler än ett barn, i vanliga fall föds tvillingar vid ungefär en av hundra förlossningar!! OJ, D har ju även tvillingar i släkten.

Jag ska till medicinmottagningen och ta yttligare prover då sköldkörteln värdet var lite lågt också. Var ok enligt VC i Januari, men enligt henne på det privata, så kan värdena inom fertilitetsutredningen vara mer grundligt och inte lika bra i det sammanhanget än den mer "allmäna" provet på VC. Men hon kunde tydligen se snabbt ifall vi kunde börja att ge mig det fast jag inte varit på medicin först. Var ju först lite orolig, då man aldrig vet hur länge man måste vänta på att få komma till alla ställen inom vården. Hoppas, hoppas det inte var såpass att det först måste behandlas för sköldkörteln. Hon sa att det var tydligen viktigt att det inte var något fel där, för skulle man isåfall börja behandla med hormoner och sköldkörtelns värde inte var i lagom nivåer, så kunde tydligen risken för missfall öka osv. Visste jag inte, herregud vad mycket det är att hålla koll på. 

Hon berättade också att enda skillnaden mellan dem och vanlig gynmottagning, var att det är lättare/snabbare att få tid hos dem än vanliga. Sen kunde hon utföra alla undersökningar, ge medicin osv som dem gör. Skulle det behövas IVF, skickar hon oss till Sahlgrenska, hoppas dock det aldrig behöver gå så långt. Hon lät ändå hoppfull när jag ändå fått barn innan och D´s simmare är bra. Hon sa att den troliga orsaken är att jag inte har regelbunden ägglossning som ställer till det. Går jag dessutom ner i vikt, så ökar chanserna ännu mer att min ägglossning kommer igång bättre igen. Men hon var jättesnäll och sa att hon vet det är jättejobbigt att kämpa med vikten och att vi som har PCOS har svårare att gå ner än andra, men att jag ska försöka motivera mig att gå ner i vikt och träna, så chanserna ökar. Får dessutom inte gå upp mer i vikt, för dem har en gräns på BMI, för att få fortsatt hjälp, främst då med IVF. Just nu är jag inte över, men dumt att ligga på gränsen och kanske missa om det är så.

Så nu är frågan, ska jag fortsätta gå hos vanliga landstinget, eller denna? Är ju skönt med mindre ställe att gå till, speciellt om dem ändå kan göra samma saker. Försökte ringa gyn, så dem kunde skicka över våra papper, men kom inte fram i telefonkön, så får försöka imorgon igen. Men nervöst nu igen över sköldkörteln, vill ju verkligen komma igång med tabletter, som tydligen kan ge goda förutsättningar för min ägglossning ska komma igång. Hon sa även att jag ska inte jämföra mig med att det är helt hopplöst att lyckas, det kan lyckas bli spontangraviditet, som vi hoppas på sa hon. Bara att chanserna är mycket mindre, men med takt att vikten minskar, ökar den istället. I annat fall så kör vi igång med pergotime. Hon sa också att vi isåfall börjar med det och avvaktar ett tag att göra äggledarspolning. När jag var på gyn på sjukhuset, så verkade det enligt honom att vid mitt nästa besök skulle vi gå igenom mina provsvar och även göra spolning.... undrar vad som är bäst att börja med? och vilket jag ska välja gå på. Så fort gamla frågor är lösta, dyker nya upp. Nåja, i vilket fall är det i rullning nu, och det känns verkligen skönt. Vi hoppas på att det kan bli ett plus för oss innan detta året är slut iallafall!!!




måndag 7 april 2014

Bra nyheter!

I dag låg det 2 st brev i brevlådan, det var från sjukhuset! Nervöst så öppnade jag dem innan D kom hem, kunde ju inte hålla mig. Han har bra simmare!!!! såååå skönt, varit nervöst. Vad fort vi fick tillbaka svaren, vi har verkligen en effektiv läkare som dragit igång allt så snabbt. Bådas infektionsprover var bra och mina hormoner. Dock var mina för sköldkörteln lite låga, så han har skickat remiss till medicin, för att kolla upp det mer. Jag tog prover för det i Januari, det visade inget alls. Så jag betvivlar att det är något som ställer till det. Men bra han är noggrann. Stod inget om en ny tid till GYN dock för att gå igenom hur vi ska gå tillväga härnäst, lite konstigt. Hoppas inte vi måste vänta tills jag varit på medicin, det kan ju dröja menar jag. I vilket fall känner jag mig väldigt hoppfull just nu. Jag har ju ändå fina ägg och har lyckats förr och han då med simmare som är godkända. Jag tror om jag kan få tabletter för att få igång ägglossningen ordentligt, så borde det finnas chans för oss att lyckas! Hoppas hoppas verkligen!!! Just nu känns det iallafall väldigt bra. Skönt det "bara" är mig det krånglar med, då ökar ju chanserna rejält för att han ska kunna få ett biologiskt barn, vill verkligen dela den gåvan med honom. :)


söndag 6 april 2014

självplågeri

Det kan jag vara ganska bra på. Som tonåring kunde jag sitta i timtal och lyssna på deppiga kärleksballader när man var olyckligt kär. Nu idag, har jag suttit och sett på flera förlossningprogram på tv, det är verkligen ingen smärtfri upplevelse, men den känslan att få upp sitt barn på bröstet och se föräldrarnas lycka...jag vill ha det med D!! Varför måste det krångla så? Är så fruktansvärt jobbigt att ingenting händer. Idag är det 41 dagar sen jag hade mens, cykeln är så oregelbunden och lång, vi måste ju få hjälp med detta. Idag är jag inte på topp direkt. Nu i April ska 2 st på jobbet få barnbarn med, så ni kan tro att det är så mycket prat om det, men tacksam att vi inte har några gravida där iallafall att behöva se varje dag.

lördag 5 april 2014

Jobbiga frågor

Igår var var jag och D ute med min mamma och vänner på lite god mat och dryck, var jättetrevligt. Men senare på kvällen såg mamma lite lurig ut och frågade lite försiktigt, jag måste bara fråga, men har ni tänkt lite på om ni vill skaffa barn tillsammans osv.  Ni kan tro att det gjorde så ont inombords, om hon bara visste hur mycket vi försökt. Men vi pratade bort det och sa att vi får se, inte just nu iallafall för du kan ju se att hon dricker sa D. ;)   Men mamma sa iallafall att hon skulle tyckt det varit roligt och hon stöttar oss i vad vi än beslutar att göra. Hon är så go, jättesnäll, omtänksam min kära mamma. Jag var väldigt sugen på att berätta hur vi har det, men knep igen. Tar inte det nu iallafall, får kanske bli om det går längre tid och vi måste göra mer drastiska åtgärder.

Idag hade jag iallafall en mysdag i Göteborg med en underbar vän och min dotter, vi shoppade och åt god mat, men kunde inte låta bli att slänga blickar på alla dessa söta bebiskläder som finns. När ska det bli våran tur att få planera inför våran?

Sen har varken mens eller några provsvar kommit ännu, denna väntan heeeela tiden.

tisdag 1 april 2014

Nu ska simmarna räknas!

Idag lämnade D in sitt spermaprov, han valde att göra det på sjukhuset. Fast jag sa till honom att det nog är mer bekvämt hemma, utan alla stör-moment. Men han var så gullig, sa att han är orolig att dem försämras på vägen dit.(vi bor nära) Fast det var OK från gynekologen. Nåja i vilket fall är det inlämnat och nu är det en nervös väntan på svaret. Måtte dem vara många och starka. Han frågade på labbet hur lång tid det skulle ta. Hon hade sagt. "Det kan inte vi svara på, får du ta med din läkare, dem kontaktar er". Jaha....har hört allt från 2 veckor upp till 1 månad. Men huvudsaken att det är gjort och vi sen kan se hur vi ska gå tillväga.

Min mens borde komma i slutet av veckan med, ännu en påminnelse om vad som gått förlorat och att vi inte får ett 2014-barn. Svårt att inte sörja över det, men nu kan vi förhoppningsvis få hjälp iallafall.