Det som gått såpass fort fram tills nu! Varför var det tvunget att vara något med provet.... bara hoppas det inte är något, så vi kan börja. Jag har iallafall nu bett dem skicka våra journaler till den privata gyn, så får se vad hon säger om allt. Beroende på vad det visar, kanske vi kan börja ändå med behandling sa hon. Nåja, jag tar alla halmstrån som går just nu, lite hopp att leva på.
Men egentligen är ju detta ingenting....vi har på jobbet nu haft 3 st inom 1 år, som har fått olika slags cancer. Jättehemskt. 2 st är färdiga, med olika men efteråt. Nu har precis en 3e fått reda på sin och hård behandling väntar. Hemska sjukdom, som bara ökar tycker jag. Min egna mamma drabbades för 7 år sedan. Jag var med henne när hon skulle till läkare för att gå igenom sin behandling, var en stor sal med massa läkare som skulle gå igenom hennes fall. Jag var höggravid vid den tidpunkten, så var väldigt mycket man hade över sig då. Men allt gick bra och hon är idag friskförklarad, men orolig är man såklart för återfall. Men när man tänker på såna saker, så får jag hålla mig till tåls med mitt "lilla" problem i jämförelse och mina provsvar. Men all kraft och styrka till er där ute som kämpar mot elaka cancern och för er som kämpar för att få en liten i magen, må vi alla få det vi mest av allt önskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar