Fick reda på sent igår kväll att en i bekantkretsen, ska få sitt 2a barn nu i höst. Kanske låter hårt, men hon är verkligen inte lämpig att ha barn. Hon kan inte ta hand om varken sig själv eller sitt 1a barn, låtit andra ta hand om det i omgångar osv. Så att hon då lyckas och nu är gravid, vart är rättvisan med det?? Sticker så inom mig när man får såna besked. Tycker synd om barnen och blir så avundsjuk och känns så orättvist. Det är som vissa som typ bara rör sin mans kallingar och så poff, är dem gravida! Blir så arg och frustrerad på min kropp, har ju ändå fungerat innan...men nu ingenting!! Det är mig det är fel på, min kropp som inte gör som jag vill. Jag står som i klister och kommer ingenstans känns det som. Månad efter månad går och ingenting...
Nu är det påsktider och högtider ger alltid lite mer ångest, rädd att träffa släktingar och bekanta och för att nån ska berätta en "rolig" nyhet att dem är gravida. Nu har vi gått igenom alla högtider, ska vi behöva göra det en gång till? Livrädd att det inte ska ta sig. Tänk om vi inte lyckas i år heller??? Det ska ju inte vara såhär svårt?? Uch vad tungt det är, gör så ont inom mig. Tur det inte syns på en vad man grubblar över detta.
Nu ska jag strax iväg till jobbet, blir ikväll och imorgon. Sen är jag ledig i 3 dagar, ska bli såå skönt. Tack ni som läser i min blogg och jag vill önska er en fin påsk! Hoppas på ett fint guldägg som släpper snart istället för ett med massa godis i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar