Det verkar inte vara meningen att det kan få flyta på och man kan få vara lycklig en längre stund. I dag var jag iväg på hudmottagningen, haft problem med utslag i ansiktet under några år, men aldrig fått riktig diagnos utan bara gått på stark pencillin från och till. Dock får jag inte äta den när jag försöker bli gravid, eller är gravid för den delen, så varit utan i 1 år nu. Och det har blossat upp och det tar ju också mycket på psyket att ha massa utslag i ansiktet. Men idag fick jag iallafall träffa en läkare, som tog in en annan mer van överläkare och han sa nästan direkt att det är utdragen Rosacea. Tillsvidare fick jag en gel att stryka på i ansiktet så länge vi försöker få barn. Så inom loppet av 2 månader, har jag nu fått två kroniska sjukdomar konstaterat att bära med mig resten av livet. Denna kan komma i skov och vara bättre under några år och sen komma igen, men ligger alltid och lurar. Visst, finns värre saker att drabbas av, men PCOS, Rosacea och även min vikt, som måste ner. Tro sjutton att man inte mår så vidare bra inombords av allt.
Sen blir jag ledsen för andra också, varit inne på mina forum och läst idag om andras tunga besked som är i liknande sits med att ha svårt att få barn. Kärringbesök hos flera och några andra som fått tunga besked om att deras mäns simmare inte är dugliga för att det ska bli något, så IVF väntar för dem. Lider verkligen med dessa medtjejer, vi kämpar på månad för månad och undrar ledsamt varför det inte går och sen får vi en efter en massa tunga besked på varför det inte tar sig. Hur kan vissa drabbas såhär? Medan vissa som verkligen inte borde ha barn och missköter, dem lyckas då ploppa ut unge efter unge?? Vad är meningen med det då? Nä just nu känns livet väldigt tungt får jag säga...kan det snälla vända snart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar