Påskhelgen är över, har varit mysiga dagar med ledighet, fint väder och träffa släkt och vänner. Vi klarade oss från några jobbiga nyheter att någon skulle få barn, pust! "Bara" att en på jobbet som blivit farmor i helgen, förstår hon är glad. Men varje sånt besked eller bild gör att det knyter sig i magen.
Annars så står vi fast och kommer ingenstans. Kollade posten precis, men inget brev om en tid till medicin och få göra nya prover. Inget hört från den privata heller, försökte ringa nyss, men nu hade dem skaffat telefontider, så får prova senare idag. Jag är så förbannat trött på att vänta, vänta, vänta hela tiden!!! 1 år helt åt skogen känns det som just nu. Visst, mycket roligt har vi fått uppleva och göra med, fast detta har ju varit som en skugga över oss sen jag tog ut spiralen och vi började försöka. Känner mig så misslyckad, min kropp och jag är inte överens. Varför kan det inte få gå lite smidigt? Kändes ju ett tag att det hände mycket, sen var det som det tog tvärstopp.
Men bara att fortsätta....ett steg i taget.
Har ni hört denna låten? Kellie sjunger om barnlöshet och sin egna kamp för att skaffa barn.
kellie coffey´s låt om hennes kamp mot barnlöshet
Ni har inte missat att lyssna på ivfpodden? Dem har nya avsnitt i olika områden i ämnet med barnlöshet och kampen mot olika problem.
http://www.ivfpodden.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar