självplågeri

Det kan jag vara ganska bra på. Som tonåring kunde jag sitta i timtal och lyssna på deppiga kärleksballader när man var olyckligt kär. Nu idag, har jag suttit och sett på flera förlossningprogram på tv, det är verkligen ingen smärtfri upplevelse, men den känslan att få upp sitt barn på bröstet och se föräldrarnas lycka...jag vill ha det med D!! Varför måste det krångla så? Är så fruktansvärt jobbigt att ingenting händer. Idag är det 41 dagar sen jag hade mens, cykeln är så oregelbunden och lång, vi måste ju få hjälp med detta. Idag är jag inte på topp direkt. Nu i April ska 2 st på jobbet få barnbarn med, så ni kan tro att det är så mycket prat om det, men tacksam att vi inte har några gravida där iallafall att behöva se varje dag.